Var finner Frölunda sin framtid?
Det blir på många sätt spännande att följa Frölunda och svensk ishockeys utveckling de närmaste åren. Blir det en ny europaliga, en europakonferens i NHL eller ett närmande mot KHL?
I förra veckan blev det klart att Frölunda, tillsammans med HV 71, Färjestad, Linköping och Djurgården, lämnar svensk elithockeys samarbetsorgan Svenska Hockeyligan. Kvällspressen och övriga hockeysverige rasar på sedvanligt sätt. Så är det ju alltid när det inträffar något som faller utanför ramen i den lilla ankdamm som är svensk ishockey.
För Frölunda och de övriga utbrytarna är det missnöje med framförallt TV-avtalet för elitserien som är det främsta skälet till varför man nu säger upp sitt aktieinnehav i Hockeyligan. Hockeyligan vill teckna ett nytt TV-avtal som sträcker sig fram till 2014 vilket går stick i stäv med vad Frölunda och de övriga fyra anser vara lämpligt och framförallt marknadsmässigt.
Lämpligheten i att teckna ett nytt stort TV-avtal mitt i den kanske värsta lågkonjunktur världen skådat kan onekligen diskuteras. Det är naturligtvis stora pengar det handlar och det är ”storklubbar” som Indians, LHC, Färjestad och HV71 som förmodligen har mest att förlora. Dessa ekonomiskt starka klubbar har i flera år varit oroliga för vad man kallar ”svensk ishockeys utveckling och framtid”. Fritt tolkat så menar man självklart sin egen klubbs framtid och utveckling.
De fem utbrytarna har dominerat i Elitserien under många år och på många sätt spelat i en ekonomisk division för sig. Taket för dessa klubbars utveckling tycks vara nått och via sitt interna Nordic Trophy-samarbete riktar man blickarna mot NHL som är förebilden. På senare år har dessutom KHL seglat upp från ingenstans och även den dränerat Elitserien på stjärnor.
Att både Linköping och HV71 blev förnedrat av europeiska toppkonkurrenter i det gångna årets europaspel är ett tecken på att det gått utför med standarden på elitserien. Seriens jämnhet är ett annat tecken som tyder på det. Mot bakgrund av det kan det inte vara fel att Frölunda & Co söker sin framtid på större djup än i ankdammen hemma i Svedala.
Jag ser hellre ett slagkraftigt Frölunda möta stjärnspäckade lag från kontinenten än Luleå, Södertälje och Brynäs - lag som varken kan eller vill spela ishockey värd att betala 300 spänn för.
Som supporter vill jag se ett starkt Frölunda med stora stjärnor och med ett lag som kan mäta sig med de bästa klubblagen i världen. Samtidigt är det svår balansgång för att behålla sin identitet som klubb, sin framgångsrika ungdomsverksamhet och framförallt intresset och stödet från sin publik. Hur detta skall gå till kan nog inte någon i hockeysverige svara på idag – inte ens Niklas Wikegård.
Personligen ser jag hellre att Frölunda ingår i en europeisk konferens i NHL än att de knyter sig till KHL- en liga som jag inte ser som långsiktigt hållbar.
Vilken lösning det än blir är supporterinflytande en viktig framgångsfaktor för Frölundas val av färdriktning framöver. Synen på ishockeyn som ”ekonomisk produkt” får inte vara ensam härskare utan det måste finnas plats för hjärta och tradition. Lyckas Frölunda med detta tror jag att framtiden blir ljus - oavsett i vilken liga man spelar i.
