Röksignaler: Guldfiskminne
”Vi får ta det här som en knäpp på näsan” konstaterade Ulf Dahlén lugnt efter att Frölunda krossats av Linköping med 0-4. Ja men tjenare.
Ulf Dahlén måste ha ett minne som en guldfisk. Ni vet den gyllene akvariefisken som simmar runt, runt i sin skål och efter varje varv stilla ställer sig frågan – har jag varit här förut? Skillnaden är att Ulf Dahlén åker med sina indianer från islada till islada där de åker på käftsmäll efter käftsmäll, förnedring efter förnedring. Ulf och indianerna tycks vara lika förvånade varje gång det händer. Som om det vore första gången. Ständigt upprepandes intränade klyschor som ”det är bara att glömma det här och ta nya tag i nästa match”.
Det är uppfriskande att i alla fall en person i Frölundas ledning är uppriktigt bekymrad, för att inte säga heligt förbannad över situationen. Kent Norberg var så förbannad på sitt lags uppträdande att han, enligt uppgift från Aftonbladet, flera gånger fick avbryta intervjun med just nämnda tidning för att räkna till tio och ta några djupa andetag.
Det är inte första gången, Ulf. Det är femtioelfte gången.
Vad kan Kent Norberg göra då? Inte så mycket vad det verkar. På spelarmarknaden finns inga spelare som kan gå in och förstärka laget. Dörren hålls öppen för Erik Karlsson men annars är det inte aktuellt med några förstärkningar.
Inga mål den här gången heller. Vi är ju nästan som Brynäs.
På lördag skall jag gå och se Frölunda-Djurgården med min fru och hennes morfar, Folke, som aldrig varit på en ishockeymatch i elitserien. Känns ju inte som ett helt klockrent tillfälle att visa upp vårt kära Frölunda om man säger så.
