Röksignaler: En rekordmatch att minnas
Det blev till slut en kväll som hade allt. Frölundaseger, minusgrader, fantastisk stämning, publikkaos, slagsmål, eldshow, elorgel, Hat-trick... Jag kan fortsätta i evighet.
Klockan 18.30, en timme och en kvart innan nedsläpp, tog jag plats på ena kortsidans ståplats. Redan då var det trångt på den nedre delen, men gott om plats om man knödde sig lite högre upp. Där var det sedan bekvämt, lagom trångt under hela matchen. Med facit i hand skulle man ha börjat packa läktarna ovanifrån. Men det är inte lätt att styra en ståplatspublik på 19 000.
Stämningen var magisk under hela kvällen. Särskilt de tiotal gånger som det mässande Frööö - luuuund - aaaaaa ekade runt betongläktarna. Ståpäls är bara förnamnet.
Frölunda borde naturligtvis kompensera de (några hundra) som missade stora delar av matchen eller tvingades att vända i vändkorsen. Pengarna tillbaka och en friplåt till en hemmamatch låter rimligt.
Fredrik Pettersson var isens självklare kung. Men han hade god hjälp av Joel Lundqvist och Niklas Andersson. Det verkar som om Ulf Dahlén äntligen hittat en vägvinnande förstalina.
Publikkaoset igår kanske också var planerat? Ett da capo av stormningen på sextiotalet.
Per-Erik Johnsson är Elitseriens mest underhållande tränare. Inför matchen, när han fick frågan om sina tankar inför matchen, tittade han upp mot den stjärnklara göteborgshimlen och konstaterade: "Det är fullmåne, det är väl då vargarna jagar!?" Detta följde han upp med ett vargagrin i riktning Ulf Dahlén.
Matchen igår kan ha varit Frölundas bästa denna säsong. Knappt några individuella misstag och en härlig intensitet hos samtliga spelare.
Uppladddningen med Mustaschs hårdrock, eld och rök var magnifik! Det följdes upp av två grymma organister som under hela matchen lirade elorgel för allt deras stelfrusna (och idag förhoppningsvis inte amputerade) fingrar var värda.
Goa gubbar kanske inte är med i toppskiktet när det skall rankas klackar i Sverige. Men det som istället är unikt med Frölundas publik är att hela publiken agerar "klack" och skapar en ljudkuliss som saknar motstycke i hockey-Sverige. Matchen igår var ett lysande exempel på det.
Ville Mäntymaa och Jussi Makonen är två finländare som kommer att lyfta laget under våren.
Jag skulle vilja likna publiken på Ullevi (och vanligtvis Scandianavium) med den i Madison Square Garden. Å ena sidan en bortskämd och kräsen publik med höga krav som kan vissla ut hemmalag och spelare som inte presterar. Å andra sidan en trogen, kunnig och fanatisk publik som i framgång och i viktiga matcher skapar en elektrisk stämning - långt utöver vad en enskild klack är kapabel till.
Är övertygad om att Rekordmatchen kan bli en riktig vändpunkt för Frölunda denna säsong. Många spelare såg riktigt heta ut igår och borta var krampen och vilsenheten som präglat lagets spel vid så många tillfällen hittills i år. Förstakedjan har jag redan nämnt. Men även firma Kallio-Olimb-Makonen visade att de kan bli en stark producerande enhet. Kan sedan Joakim Andersson, flankerad av Röymark och en Pebben med stigande formkurva, bidra med hårt jobb ser det lovande ut.
Det var verkligen någon utvisning för mycket på Kristian Kudroc igår.
Men hur det än går framöver i vår så är det den här matchen som många av oss kommer att minnas länge, länge, länge...
