Alla måste dra sitt strå till stacken
Jag måste erkänna att det har funnits roligare stunder att skriva krönikor på Svenska Fans, än under denna säsongen. Jag lider verkligen med laget. Det SKA inte behöva se så här j-kla illa ut. Allt fler vill se ny tränare, ny GM, nya spelare, nya hjärtan. Jag tror att enbart det sistnämnda är det som gäller.
Att plocka ut det sista som finns ur varje enskild gubbe.
Oavsett vad han heter.
Oavsett vad det trillar in på lönekontot varje månad.
Jag tror inte på att, i detta läge, byta tränare och GM. Det skapar bara än mer oreda i den oreda som redan skapats och byggts upp under säsongen. Dessutom lär ju pressen inte vara mindre på den nye tränare som kliver in i båset.
Det är också konstaterat att det är sällan som en ny tränare verkligen är svaret på framgång.
Iaf i längden.
För att få ett kortsiktigt resultat i några matcher, kan en ny röst, ett nytt spelmönster, nya vindar ge ett positivt resultat. Men som alla säkert förstår är det det långsiktiga och kontinuerliga satsningen som kommer ge Frölunda en stabil grund. Och bli ett etablerat topplag i Elitserien. Igen.
Ulf Dahléns smekmånad är givetvis över. Nu står han på egna ben och orutinen märks i hans ledarskap. Att komma med en gedigen spelarerfarenhet från NHL och med en roll i Dallas Stars tränarorganisation, det gör dig inte automatiskt till en bra tränare. Uffe behöver växa in i rollen och sätta sin prägel på laget. För det tror jag faktiskt inte riktigt att han har gjort.
Jag tror att Ulf vill spela med mycket fart och fysik. "Dump ner i hörnen - attack - skott på mål - trafik". Lite osvenskt och NHL-influerat. Tyvärr så har inte riktigt Frölunda spelarna för detta. Iaf inte tillräckligt många av den kalibern.
För många finsnickrare och för få genuint hårt jobbande forwards.
För att få någon som helst ordning på denna läckande organisation så är jag helt med på när tränare och ledare pratar om att "Frölunda måste spela med desperation i varje byte, som om varje match vore en slutspelsmatch". Att visa både för sig själv och för sin arbetsgivare FRÖLUNDAHJÄRTA.
Frölunda har av tradition alltid varit laget som spelat med finess, fart och elegans.
I dagens prekära läge gäller det framförallt att minimera de fatala och ödesdigra misstag som begås, och som oftast blivit avgörande.
T.ex. kan man inte genomföra en totalt urusel förstaperiod, följt av två kanonditon där man vinner skotten med 9-2 och 16-2. Inte om det på resultattavlan efter 60 min står att Frölunda förlorat matchen.
Kent Norberg pratade om att målet inför säsongen var topp 3. Att han insett att det blir svårt, är iaf ett litet steg framåt.
Det är två grejer som gäller.
1. Behålla en slutspelsplats.
2. Få någon struktur på spelet, hitta en trygghet. Minimera misstagen i försvarsspelet och öka effektiviteten i avslutslägena. Fler spelare måste ta ansvar.
Kan vi ordna till detta är jag helt övertygad om att Frölunda kan överraska i ett slutspel.
Alla lag vet vad Frölunda är kapabelt till och inget av topplagen skulle vilja möta Frölunda redan i en kvartsfinal.
Rädda det som räddas kan låter om möjligt något drastiskt, men samtidigt är detta allvarligt och alla måste vara medvetna om situationen och vilka konsekvenser ett eventuellt missat slutspel kan ge.
Kom igen nu!!
