Hammarbys tyngd avgjorde derbyt
Onsdagskvällens superallsvenska derby mellan Hammarby och AIK slutade med hemmaseger 2-1. Hammarbys seger var dock klarare än vad resultatet kan ge intryck av. Hade det inte varit för den tappert kämpande Joakim Persson i målet hade Bamsingarna kunnat avgöra matchen redan i första perioden.
I likhet med vad de flesta hade förutskickat blev derbyt tätt, intensivt och målsnålt. Och precis som i den förra matchen lagen kom Hammarbys tyngd att fälla avgörandet.
I den första perioden dominerade Bajen ganska eftertryckligt. Man vann skotten komfortabelt och skapade ett flertal vassa chanser som Joakim Persson med skicklighet och lite tur kunde avvärja.
Med tanke på att Bajen hade ett ganska klart grepp om matchen var det kanske inte helt rättvist när AIK tog ledningen genom Roger Rosén knappa två minuter in i andra. Rosén assisterades av Viktor Wallin, för övrigt en av få gånger som AIK lyckades vända spelet och komma till ett snabbt avslut. Målglädjen hann dock knappt rinna av de svartgula innan Bamsingarna kunde kvittera sedan Jimmie Kraft lyckats rycka loss från AIK-försvaret. Passningen kom från Bajens poängkung Andreas Paulsson.
Under första halvan av andra perioden lyckades AIK jämna ut spelet en aning, även om man hade förtvivlat svårt att skapa verkligt vassa målchanser. Det var därför ganska logiskt att Bajen kunde ta ledningen sedan Christian Lechtaler styrt in en puck från ett läge mitt framför Joakim Persson. Målet hade sin upprinnelse i ett något tveksamt svartgult försvarsspel. Resten av andra perioden såg ut som de brukar göra när dessa lag drabbar samman, dvs. AIK förde matchen men saknade förmåga att tränga igenom Bajenförsvaret. Det låter som en floskel men likafullt: man gör inga mål nere i sarghörnen!
Även i den tredje perioden haltade AIK:s anfallsspel betänkligt. Inte ens i power play blev det särskilt svettigt för Carl-Johan Klint i Bajenkassen. Samtidigt förtjänar Hammarbyförsvaret en eloge för sina starka defensiva kvaliteter. Bajen är mycket bra på att försvara en ledning, det såg vi mot Bofors och det fick vi se igen.
Så till spelarkritiken. Hammarby uppträdde som ett gediget lag, men skall man ur kollektivet lyfta fram några särskilda spelare är det svårt att frångå centrarna Christian Lechtaler och Henrik Nilsson. Bland forwards imponerade också Tomas Kollar och Jimmie Kraft, liksom Niklas Barklund som allt mer framstår som ett riktigt värdefullt tillskott till truppen. Linus Stensson och Stefan Töyrä slet hårt i box play, och gjorde det med den äran. Ett litet omnämnande också till Fredrik Abrahamsson som såg väldigt laddad ut de gånger han fick chansen. Bland backarna saknade Bajen för dagen sjuke Daniel Holmström, men han ersattes förtjänstfullt av Johan Ejdepalm. Jonas Göthberg, Johnny Oduya, Stefan Björk och Elias Abrahamssson var alla bra, liksom Andreas Lindh som gjorde sin bästa match på länge. Carl-Johan Klint var som vanligt stabil i målet och hade en hyfsad räddningsprocent (95,8), men den skall han nog delvis tacka AIK:s allt annat än distinkta avslut för.
AIK har det tungt just nu, och man spelar helt klart med ett stukat självförtroende. Förvånande är det också att så många av de äldre rutinerade spelarna inte får det att stämma riktigt. Peter Gerhardsson var till exempel ett spöke för Bajen för ett par säsonger sedan när han var i Timrå och senare i SSK, men nu är han långt från den klassen. Inte heller Möllerstedt eller Huokko imponerar direkt. De yngre spelarna, till exempel Hagos och Jämtin, gör däremot ett bra arbete men de skulle behöva kompletteras med mer tyngd. I övrigt tycker jag att Bajenbekantingen David Engblom spelade bra, särskilt under första halvan av matchen. Men bäst i AIK var en annan Bajenbekanting, Jocke Persson. Utan hans målvaktsspel hade Bamsingarnas segermarginal kunnat vara både ett och två mål större.
