Hammarby besegrade Skellefteå

De flesta hade förväntat sig en tillknäppt historia i det andra toppmötet på tre dagar mellan Hammarbys bamsingar och Skellefteå AIK. Matchbilden blev den motsatta, det var anfallshockeyn som präglade matchen medan båda lagens försvar stundtals uppträdde darrigt.

Hammarby inledde bäst och skapade ett kanonläge redan efter 37 sekunder. Christian Lechtaler ryckte loss från Skellefteåförsvaret på vänsterkanten och drog i väg ett skott som dock träffade ribbans underkant. Efter några minuter jämnade Skellefteå ut spelet, som böljade fram och tillbaka med några skapliga chanser för respektive lag. Båda lagen fick var sitt läge i power play sedan först Andreas Lindh och därefter David Lundqvist förpassats till botbänken. Just Hammarbybacken Andreas Lindh gjorde annars sin bästa match hittills i Hammarbytröjan, och var en av de mest framträdande Bajenspelarna särskilt i de två första perioderna. Därför var det helt följdriktigt att Lindh - fint framspelad av en annan av Bajens bästa spelare, Johan Hägglund - kunde lyfta in 1-0 efter 13.55. De grönvita jublet kom dock snabbt av sig sedan AIK svarat med en snabb anfallskombination, där Pontus Petterström till sist kunde sätta kvitteringen fint framspelad av Brett Harkins och Patrik Ekholm. Sammantaget var 1-1 ett ganska rättvist resultat efter en jämn, tempofylld, om än föga välspelad period.

I andra perioden fick Bamsingarna rena drömstarten, mycket tack vare AIK-målvakten Ville Koivula som varken imponerade då Stefan Töyrä lyfte in 2-1 efter 22.37 eller då Niklas Barklund gjorde sitt första mål för Hammarby en dryg minut senare. Ytterligare någon minut senare lämnade Koivula målet för att slå undan en puck, vilket han inte gjorde bättre än att Linus Stensson gavs en ypperlig möjlighet att sätta pucken i det öppna Skellefteåmålet. Förargligt nog träffade Stenssons skott den vänstra stolproten, annars hade matchen sannolikt varit punkterad redan där.

För att undvika beskyllningar om att jag ser världen med grönvita skygglappar väljer jag att inte närmare kommentera domarens insats eller uttrycka någon generell åsikt om vilket lag som gynnades respektive missgynnades av domsluten. Jag konstaterar bara att Skellefteå vid periodens mitt gavs ett jätteläge att komma in i matchen efter två - till synes billiga - utvisningar på Niklas Barklund (efter 28.33) och Daniel Holmström (efter 30.04). I spel fem mot tre lyckades Skellefteå naturligtvis skapa ett rejält tryck, vilket utmynnade i att Brett Harkins efter fint förarbete av Bert-Olav Karlsson kunde raka in reduceringen. Den först utvisade Barklund hade kommit in på isen någon sekund tidigare, men hann inte ned till den egna försvarszonen innan målet var ett faktum. Det mest uppseendeväckande som hände under resten av andraperioden var att den i övrigt mycket duktige Henrik Nilsson missade grovt vid egen blålinje, något som gav Pontus Petterström ett guldläge att bli tvåmålsskytt. Trots friläge lyckades han dock inte överlista Carl-Johan Klint i Bajenmålet.

Efter 43.39 fick dock norrlänningarna jubla åt kvitteringen, sedan Fredrik Krekula fått stå alltför obevakad framför Hammarbymålet. Krekula var assisterad av två av norrlänningarnas för dagen mest framträdande spelare, Pär Mikaelsson och Patrik Ekholm. Också detta mål tillkom i power play sedan Tomas Kollar blivit utvisad efter 43.28.

Hammarby visade dock en fantastisk moral under resten av perioden; man visade verkligen att man ville matchen. Några minuter efter Skellefteås kvittering fick man själva chansen i power play. Den chansen tog Jonas Göthberg vara på nästan helt på egen hand. Göthberg erövrade pucken vid blålinjen, åkte igenom och sköt ett skott som Koivula räddade. Returen gick dock rakt ut tillbaka till Göthberg som kunde sprätta in 4-3 nedanför en jublande Hammarbyklack. Två och en halv minut senare tilldömdes Bamsingarna ett straffslag, och målskytten Göthberg - som ju bl a avgjorde straffläggningen mot Oskarshamn - gavs möjlighet att helt punktera matchen. Straffen var dock inte den bästa, utan Koivula kunde avvärja utan större problem. Resten av perioden präglades av Skellefteås jakt på kvittering, något som gav Bajen flera giftiga kontringslägen. Med dryga minuten kvar plockade SAIK ut Koivula och skapade ett rejält tryck i Hammarbyzonen. Den farligaste möjligheten var dock ett Bajenlyftning ned mot det tomma Skellefteåmålet. Hammarby var bara några centimeter från ett 5-3-mål, men pucken gick strax utanför.

Sammantaget var det en jämn match med ett bra tempo. Hammarbys seger var knapp, men rättvis. De grönvita visade upp en hetare vilja och hade fler klara chanser. Dessutom - vilket inte är minst viktigt - vann man målvaktsmatchen. Ville Koivula var inte lyckad i Skellefteåmålet; skall man vinna toppmatcher i superallsvenskan måste räddningsprocenten vara betydligt högre än 83,3.

I och med segern befäste Hammarby sin plats i toppen, medan Skellefteå fick se sig passerat av ärkerivalen Björklöven och AIK-rivalen från Solna. Glädjande var till sist publiksiffran på 3 612 personer, varav ca 3 000 var Bajenanhängare. Med detta är Hammarbys publiksnitt efter de fyra första hemmamatcherna i superallsvenskan 3 279!

Carl Frängsmyr2003-02-01 13:40:00

Fler artiklar om Hammarby