Stefan Öström om Hammarby Hockeys förvandling, del I
Under den senaste tioårsperioden har Hammarby Hockey genomgått en metamorfos med få motsvarigheter i Hockey-Sverige. För tio år sedan var laget fast förankrat i division ett och saknade ekonomiska förutsättningar. I dag är laget rustat för elitserien. KFIB:s Carl Frängsmyr har träffat styrelseordföranden Stefan Öström - mannen som har förändrat Hammarby Hockey. Intervjun är uppdelad i fyra delar.
Hammarby Hockey har vunnit två seriesegrar under innevarande säsong - såväl höstens Norra hockeyallsvenska (NHA) som vårens Superallsvenska (SA). Därmed har klubben etablerat sig som ett topplag i allsvenskan, och faktum är att Hammarby Hockey i dag är bättre än någonsin. Det är nämligen inte bara A-laget som har haft framgångar, utan såväl A-juniorerna som B-juniorerna står starka. Rent organisatoriskt har Hammarby Hockey heller aldrig varit starkare än i dag, inte ens under elitserietiden i början på 1980-talet.
Hammarby Hockeys utveckling efter 1995 är remarkabel och har få motsvarigheter i modern svensk ishockeyhistoria. För mindre än tio år sedan var Bajens ekonomiska förutsättningar ytterst begränsade. Laget bestod av spelare som ställde upp för symboliska summor, och man hade till och med problem att få ihop pengar till klubbor och tejp! Samtidigt började Bajenpubliken definitivt vända hockeyn ryggen, och vid samma tid fick man en intern konkurrens vintertid när bandysektionen lyckades med vad hockeyn hade misslyckats med, nämligen att avancera till högsta divisionen. Oddsen var emot hockeyn, men är det någonting som alltid har utmärkt Bamsingarna så är det förmågan att alltid komma tillbaka!
I dag skulle Hammarby Hockey klara av alla krav som ställs på en elitserieförening. I mångt och mycket är det en persons förtjänst, nämligen styrelseordföranden Stefan Öström. Utan Öströms enträgna arbete och finansiella insatser hade Bajenhockeyn, kanske inte dött ut, men absolut inte befunnit sig på dagens sportsliga nivå. Inför den stundande kvalserien har jag pratat med Öström om dagens, gårdagens och framför allt framtidens Hammarby Hockey. Det är ett ämne som Öström har personlig erfarenhet av både som ledare för organisationen och som spelare. Och att Öström brinner för Hammarbyhockeyn går inte att ta miste på.
Under vårt drygt timslånga samtal ger Stefan Öström uttryck för många visioner och för en obändig tro på Hammarby som hockeylag. Då jag når honom på telefon har han just ringt runt till olika klubbar och till förbundet för att skynda på lottningen av kvalserien. "Det vore en enkel sak att lotta kvalserien redan nu, för planeringens skull är det ju viktigt att veta när matcherna infaller", säger Öström lätt irriterad. "Det är bara att lotta in det högst respektive lägst rankade play off-laget", fortsätter Öström, som förutom engagemanget för Hammarby också är ordförande i Allsvenska Hockeyföreningen (AHF).
När det gäller play off-lagen gör Öström för övrigt ingen hemlighet av att han helst ser att AIK och Skellefteå tar de resterande platserna till kvalserien: "De lagen skulle dra publik och kvalseriederbyn skulle naturligtvis både skapa intresse och stämning".
-----
CF: Om vi börjar med Din egen karriär så vet jag att Du ingick i Hammarbys spelartrupp under vår första elitseriesejour säsongen 1982/83. Hur länge varade din aktiva tid i Bajen och vilka andra klubbar representerade Du under karriären?
SÖ: Efter nedflyttningen 1983 lade jag av på grund av att jag ville satsa på jobbet. Då hade jag fullgjort min fjärde säsong i Bajen, dessförinnan tillhörde jag Södertälje SK. Jag är född och uppväxt i Nyköping och har spelat där, liksom senare i Linköping. Ingen av de klubbarna har dock gjort ett lika starkt intryck på mig som Hammarby.
-----
CF: Vilket är Ditt enskilt bästa minne från Din tid i Bajen?
SÖ: De mål jag gjorde inför ett fullsatt Hovet minns jag förstås. Skall jag nämna någon enskild match så ligger naturligtvis segern med 5-1 över Djurgården i 1982 års kvalserie bra till. Då var det en enorm stämning på Hovet, alla sjöng! Annars minns jag hela stämningen i och kring Hammarby i stort. Det var en schysst förening med hjärta. Jag trivdes med Leif Boork och med lagkamraterna. Än i dag umgås jag med flera av dem, till exempel Rolf Ridderwall och Per Levin. (Som lite Hammarbykuriosa kan nämnas att Stefan Öström var en av de två Bajenspelare som satt utvisade då Levin gjorde sitt klassiska mål mot SSK i spel tre mot fem!) Elitseriesäsongen blev alltså min sista, men jag kan fortfarande tycka att det var synd att vi inte gick upp året innan. Då hade vi ett ännu bättre lag, och Leif Boork var en bättre tränare än Peter Johansson som vi hade i elitserien. Vi var ytterst nära att gå upp redan våren 1981, men Timrå drog det längsta strået.
-----
CF: Säsongen 1984/85 åkte Bajen ur elitserien och därefter följde tio tunga år för Hammarbyhockeyn. Vad var det som gick fel i slutet på 1980- och början på 90-talet?
SÖ: Ja, det där hände egentligen efter min tid. Visserligen satt i styrelsen ett år efter att jag slutade som aktiv, men därefter flyttade jag till Älmhult för jobbets skull (IKEA). Men det är klart att hockeyn hamnade i skymundan av fotbollen inom HIF. Hammarbys dåvarande ordförande Lennart Nyman såg främst till fotbollens intresse. Det var därför som Bajens hockey dränerades på folk som ville satsa när de insåg att alliansföreningen inte ville satsa några pengar på hockeyn. Leif Boork försvann liksom många tongivande spelare, till exempel Orwar Stambert, Christian Due-Boije, Rolf Ridderwall, Peter Nilsson, Anders Johnsson och Peter Lindgren.
-----
CF: Ja, det är väl betecknande att hockeyn totalt hamnade i skuggan av fotbollen i Hammarbys hundraårsbok från 1997, trots att sektionen hade tagit åtta SM-guld och därmed stod i särklass bland sektionerna när det gällde sportsliga framgångar.
SÖ: Ja, det fanns tyvärr ett historielöst sätt att betrakta hockeyn inom Hammarby som var ganska utbrett. Och tyvärr åkte hockeyn ur elitserien just under en tid då fotbollen höll på att växa sig stark. Lennart Nyman höll på fotbollen, och han ansåg helt enkelt inte att Hammarby hade förutsättningar att satsa på de båda sporterna samtidigt. Sedan spelade det kanske in att fotbollen, till skillnad från hockeyn, har haft sådana framträdande galjonsfigurer som Lennart "Nacka" Skoglund och bröderna Ohlsson vilka verkligen har förkroppsligat Hammarby som förening.
-----
CF: Visst var souvenirbutiken på Hornsgatan från början ägd av Hammarby Hockey?
SÖ: Javisst, men då vägrades vi leveranser av övriga Hammarbysouvenirer. Det har alltid funnits en uppfattning att det är fotbollens sak att tjäna pengar på souvenirer. Det kändes trist att det gick som det gick, men det var bara att gilla läget.
