KFIB möter Stefan Töyrä, del I
KFIB:s serie med spelarintervjuer fortsätter. Denna gång har Nina Arnewing träffat lagets defensive center Stefan Töyrä, som för tre år sedan lämnade Midnattssolens rike för Södermalm.
Under sommaren 2000 ryktades det i ett tidigt skede om att Kirunas center och poängkung Stefan Töyrä var på gång till Hammarby. Kort därefter blev övergången officiellt bekräftad. Då var Stefan Töyrä ett okänt namn för de flesta hammarbyare. Nu, några år senare, tillhör Töyrä de spelare som har varit i laget längst tid, och visst tillhör han lagets stora profiler även om han - i likhet med många norrlänningar - inte tar så stor plats utåt. Töyrä har förblivit Bajen trogen, trots att Skellefteå AIK sände ut sina efter locktoner efter kvalserien för två år sedan.
Stefan Töyrä är en lojal lagspelare i ordets allra bästa bemärkelse. Han är en viktig kugge i Bajens lagbygge, främst genom sitt oförtröttliga slit i box play. Dessutom tillhör Töyrä lagets allra bästa tekare. Båda dessa egenskaper kommer Bajen säkerligen få nytta av när kampen om elitserieplatserna skall avgöras.
NA: Du kom till Hammarby sommaren 2000 efter att dessförinnan ha tillbringat hela ditt liv i Kiruna. Vad var det som fick dig att flytta söderut, och varför just till Bajen?
ST: Jag var sugen på att prova något nytt, och kände väl att jag mest stod och stampade utan att utvecklas. Min sambo hade skaffat en utbildning men kunde inte få något arbete i Kiruna, något som hon däremot fick i Stockholm. Att det blev just Hammarby berodde på att min dåvarande tränare kände Jan Järlefelt och talade om för honom att jag var på väg ifrån Kiruna. På den vägen är det!
NA: Vi har lärt oss att ingen i Kiruna egentligen håller på Teamet, utan att det antingen är IFK eller AIF som gäller. Vilket av lagen var ditt favoritlag när du växte upp?
ST: För min del var det AIF. IFK och AIF blev så småningom Team Kiruna och tillsammans har man ett A-lag. Det finns inte underlag för två olika lag, men för en del tar det väl tid att acceptera att det ser ut så.
NA: Nu har Team Kiruna dragit sig ur kvalspelet till nästa års allsvenska, pga av bristande ekonomi. Vad tror du om framtiden för hockeyn i Kiruna?
ST: Eftersom Kiruna är en hockeystad tror jag att de kommer igen efter den ekonomiska sanering som nu är nödvändig. Laget kommer att byggas upp igen med egna spelare, bara bredden räcker till. Kiruna kommer förmodligen spela något eller några år i ettan innan de kan ta steget tillbaka till allsvenskan.
NA: Det innebär att också vi bajare inte får göra någon mer Kirunaresa. Vi har alltid blivit vänligt bemötta i Lombiahallen, inte minst av din svärmor i korvkiosken. Dessutom har vi haft några glada kvällar på Scandic Ferrum. Vad tycker du om Ferrum, är det det bästa stället i Kiruna?
ST: Kiruna är en trevlig stad, och vad gäller Ferrum så är det den klubben som gäller för oss över 25.
NA: Du gör nu din tredje säsong i Bajen. Vilken säsong har varit bäst, respektive roligast?
ST: Den första säsongen med Bajen var kul, men den pågående måste jag ändå räkna som både den bästa och den roligaste. Det beror främst på att publiken har hittat tillbaka till Hovet - då är det roligt att spela!
NA: Rent poängmässigt har det däremot gått tyngre för dig denna säsong. Sista året du var i Kiruna gjorde du imponerande 34 poäng på 37 matcher (13 mål, 21 assists), och året efter vann du Bajens interna skytteliga i superallsvenskan. Hade du en mer offensiv roll på den tiden?
ST: Definitivt, visst var det så. Nu har vi ett bättre lag med utpräglade mål och poängplockare, och min roll har därför ändrats en del. Det viktigaste är inte vem som gör målen, utan att det blir mål på chanserna.
NA: Vi tycker att du har utvecklats till en mycket nyttig allround-kunnig spelare. Du är bra på att teka och mycket duktig som penalty killer. I box play har du ofta spelat med Linus Stensson. När vi frågade Stensson vad Töyrä var bra på som hockeyspelare svarade han att du alltid spelar med ett stort hjärta, men att du är dålig på korsord. Vad menade han med det?
ST: Hjärtat måste vara med när man spelar - annars fungerar ingenting annat heller. Den delen av beskrivningen stämmer bra. Vad gäller korsordet förhåller det sig på detta sätt (skratt): Stefan Björk och jag sitter alltid nära varandra i bussen och vi löser ofta korsord. Stensson brukar sitta i närheten och vill gärna hjälpa till, vilket han inte får. Dock har det faktiskt hänt att han lyckats med ett eller annat ord, och då tycker han att han ska få vara med!
