Hammarby och Brynäs - två klassiska lag som sällan möts, del I
För första gången på 18 år kommer Hammarby och Brynäs, två av svensk hockeys mest anrika lag, att ställas mot varandra i seriesammanhang. KFIB:s Carl Frängsmyr erbjuder en nostalgisk återblick på klubbarnas historia och några klassiska möten dem emellan. Artikeln är indelad i två delar.
Hammarby och Brynäs tillhör svensk hockeys mest klassiska lag. De båda klubbarna har tillsammans vunnit 20 av totalt 77 utdelade SM-tecken sedan starten 1922, vilket motsvarar 25,97 procent. Med andra ord: mer än vart fjärde SM-guld har hamnat antingen i Gävle eller på Södermalm! Brynäs har vunnit tolv guld, Hammarby har åtta.
Klubbarnas storhetstid har dock inte alls sammanfallit i tid. Hammarby tog sitt åttonde och senaste guld 1951, tretton år innan Brynäs för första gången mottog SM-bucklan (1964). Bamsingarnas stora decennium var 1940-talet då klubben anfördes av spelare som Kurt "Kurre Kjellis" Kjellström, Sven "Svenne Berka" Bergqvist, Holger Nurmela och bröderna Stickan och Åke "Plutten" Andersson.
Brynäs tog upp ishockey på sitt program 1939, och gjorde några år senare ett snabbt besökt i hockeyallsvenskan. I sin allra första match högsta divisionen ställdes Brynäs faktiskt mot just Hammarby på Stadion. Matchen spelades den 5 december 1943 och utvecklade sig till rena lustmordet. Bamsingarna ryckte fram till ledning med hela 14-0! Svante Granlund gjorde fyra mål, Kurt Kjellström, "Plutten" Andersson och Sven Bergquist blev tvåmålsskyttar medan Stickan Andersson, Holger Nurmela och Bror "Lulle" Pettersson gjorde var sitt. Det sjunde målet slog en Brynäsback in i eget mål - på den tiden fanns begreppet självmål i hockey. Mot slutet av matchen tryckte Bamsingarna på för att göra det femtonde målet, men i en kontring på vänsterkanten lyckades den sedermera legendariske Brynäsprofilen Herbert "Hebbe" Pettersson kontra in ett tröstmål. Av alla matchens totalt 15 mål möttes "Hebbes" av störst jubel och flest applåder; Hammarbys publik var generös på den tiden! En viss redaktör Soinio från finska Helsingin Sanomat såg matchen på Stadion och sade efteråt: "Det är fenomenalt att det kan spelas så fin ishockey i världen som den Hammarby presterade i dag."
Ännu i mitten av 1950-talet var Bajen förkrossande överlägset de gånger klubbarna möttes. Vad sägs om säsongen 1954/55 då Hammarby förnedrade Brynäs i hemmamatchen med 12-0, medan segersiffrorna i returmötet i Gävle skrevs till 1-6! Efter Hammarbys 12-0 på Stockholms stadion den 21 december 1954 skrev Helge Lindberg i Expressen: "Sämre än vad Brynäs förmådde på tisdagen torde få lag ha presterat på senare år." Och antagligen hade han rätt. Hammarby kom nämligen direkt till matchen från uppladdning i Polen! På grund av tidsbrist hann spelarna inte ens hem, utan fick åka direkt ut till Stadion! Bamsingarnas målskyttar var Sven Ersson (3), Lasse Stenbom (2), Berndt Westerlund (2), "Mackan" Pettersson, Lennart Carsbrink, Rune Johansson, "Plutten" Andersson och Karl-Harry Engström.
Brynäs, som ännu stod i skuggan av Gefle Godtemplare, åkte ur allsvenskan det året. Hammarby tog sig hela vägen till SM-final där man dock var chanslösa mot Djurgården. Det är för övrigt senaste gången Hammarby har spelat en SM-final i ishockey.
Efter 1955 års finaler var Bamsingepokens storhetstid över. Brynäs återkom till allsvenskan redan till säsongen 1956/57, men fortsatte att vara ett bottenlag. Men inte heller Bajen hade någon lyckad säsong, även om man med nöd och näppe besegrade Brynäs med 6-4 i hemmamötet den 30 december 1956, mycket tack vare fyramålsskytten Leif Fredblad.
Segermatchen har dock hamnat i skymundan av returmatchen i Gävle den 17 februari 1957. Den matchen kan antagligen karakteriseras som det mest omtalade mötet mellan Hammarby och Brynäs genom historien. Det var allsvenskans sista omgång, och hemmalaget Brynäs var redan avsågat och klart för degradering. Hammarby behövde vinna för att hålla Mora bakom sig och inte göra gästrikarna sällskap ner i andradivisionen. Men det fanns ett aber. Samma dag spelades SM-finalen i bandy, och flera av Bajens viktigaste spelare som Rolf "Mackan" Pettersson, Åke "Plutten" Andersson och Leif Fredblad ingick också i bandylaget. Det fanns planer på att flyga upp trion i en helikopter till Gävle direkt efter bandyfinalen på Stockholms Stadion, men det projektet gick inte att genomföra eftersom både väder och myndigheter satte stopp.
Hammarbys försvagade hockeylag, i vilket ingick tre juniorer och en pojklagsspelare (!), hängde bra med till ställningen 2-2 (Janne Engström gjorde båda Hammarbymålen). Men sedan tappade man matchen. Brynäs gjorde tre raka mål, och det var en klen tröst att Lennart Carsbrink stänkte in ett tredje Hammarbymål i slutminuten. Ödesmatchen slutade alltså med Brynässeger 5-3 och därmed degraderades Hammarby - av Expressen kallat "den svenska hockeyns ädlaste gäng" - för första gången någonsin från högsta hockeydivisionen. Även Gefle Dagblad led med Bamsingarna: "Hammarbys öde är faktiskt tragiskt. Söderbröderna har alltid tillhört allsvenskan och sedan 1947 aldrig varit sämre än fyra i tabellen." Gladare var då Moras ordförande Gunnar Faleij som tackade Brynäs för den oväntade hjälpen. Bandyfinalen, som spelades mot Örebro SK inför 23 500 åskådare, förlorade Hammarby med 2-1. Den 17 februari 1957 tillhör således de svartare dagarna i Hammarbys historia ...
En som tog det hårt var "Plutten" Anderssons hustru Aina, som delade makens enorma engagemang för Hammarby. Enligt Expressens Stig Bodin hanterade hon bandyns nederlag med någorlunda jämnmod, men brast i tårar när beskedet kom från Gävle att Brynäs hade vunnit och att Bamsingarna hade åkt ur i hockeyn. "Plutten" själv sade: "En annan kan ju inte bara sätta igång att lipa. Måste hålla masken, när man är 39. Men jag förstår Aina. Det var ett hårt slag för henne." Degraderingen blev förstås ett memento och Bajenledaren Tore Demnert konstaterade efteråt: "Nu måste vi gå in för att skilja bandyn från ishockeyn. Det går inte att kombinera."
Brynästränaren "Hebbe Pettersson" - samme man som svarade för reduceringen till 14-1 mot Hammarby på Stadion 14 år tidigare - trodde dock att både Hammarby och Brynäs skulle göra en omedelbar comeback i högsta serien. Det gjorde Hammarby, och laget tillhörde division ett t.o.m. 1960/61.
Men våren 1961 skedde ett definitivt maktskifte mellan Hammarby och Brynäs. Då återvände Brynäs till division ett, och har sedan dess aldrig åkt ur. För Hammarby har det gått desto tyngre, och spel utanför högsta serien har varit regel snarare än undantag. Det har bara blivit ytterligare fyra säsonger i högsta serien: 1965/66, 1968/69, 1982/83 och 1984/85.
Om Bamsingarnas guldålder var 1940-talet inföll Brynäs motsvarande storhetstid under 1970-talet. Då hade klubben spelare som Inge Hammarström, bröderna Salming, Wille Löfqvist och Conny Silfverberg för att bara nämna några av stjärnorna. Mellan 1964 och 1980 tog Brynäs hela tio SM-guld, vilket är väl så imponerande som de åtta guld Hammarby inhöstade mellan 1932 och 1951. Brynäs har dessutom tagit ytterligare två guld under 1990-talet (1993 och 1999), samtidigt som Bajenhockeyn kämpade för sin överlevnad. Lagens skiftande historia gör att de båda hockeyklassikerna sällan har stött på varandra. Faktum är att lagen inte har mötts i seriesammanhang sedan februari 1985. Men nu är det dags igen!
