Elitserien är målet för Hammarby, del II
Under parollen "60-27-21" satsar Hammarby för att till våren ta steget upp till elitserien, skriver Carl Frängsmyr i sin andra krönika inför Hammarbys säsong 2003/04.
På forwardssidan är Hammarby bättre rustade i år än på mycket länge. Om Johnny Oduya kanske inte till fullo har ersatts bland backarna, så har luckan efter Tomas Kollar fyllts många gånger om. Även Kollar valde att - i likhet med alltför många andra hammarbyiter sedan 1980 - ta steget över till Djurgården. Kollar är den enda riktiga forwardsförlusten, däremot har ett antal andra forwards ur fjolårstruppen fått lämna Hammarby. Kvartetten Martin Fjällby, Fredrik Abrahamsson, Gustav Gräsberg och Kim Cannerheim ansågs inte passa in i den fortsatta elitseriesatsningen.
Cannerheim var tveklöst förra säsongens största besvikelse, i synnerhet som han var det nyförvärv som de flesta supportrar trodde mest på. År 2001 vann han som SSK:are såväl poängligan som tekningsligan i superallsvenskan. Då gjorde han 14 poäng (6 mål, 8 assists) på 14 matcher och hade en formidabel tekningsprocent (61,96), siffror han inte var i närheten av i Hammarby. Nästa säsong återfinns Cannerheim i Nyköping, där det återstår att se om hans karriär tar ny fart.
Inte heller Martin Fjällby lyckades fullt ut i Hammarby. Värvningen av Fjällby var säkert föranledd av det målsinne han tidigare hade visat i Vallentuna (dit han nu har återvänt). Men i Hammarby blev han mindre lyckosam, och detsamma får sägas om Gustav Gräsberg och Fredrik Abrahamsson. När Johan Hägglund anslöt till truppen, och när Niklas Barklund vid årsskiftet återkom efter sitt skadeuppehåll, hamnade Gräsberg och Abrahamsson allt oftare utanför laget. Hammarby bygger sitt lag på tyngd och kraft snarare än på tekniska finesser, varför man av naturliga skäl valde att satsa på andra spelartyper än Gräsberg och Abrahamsson.
Vad beträffar Fredrik Abrahamsson så hade han dessutom problem med en infektion som förstörde större delen av hans vårsäsong. Både Gräsberg och Abrahamsson är duktiga och lovande hockeyspelare som säkert kommer att göra stor nytta i sina nya klubbar (Bofors respektive Almtuna). På sätt och vis kan det väl ses som ett tecken på kvalitet att så pass starka spelare som Gräsberg, Abrahamsson och Cannerheim inte anses platsa. De hade alla varit stjärnor i det Hammarby-lag som kvalade för att stanna kvar i division ett östra för fem år sedan. Tiderna förändras!
Vad har då Hammarby kvar sedan fjolårssäsongen? På ett tidigt stadium gjorde man klart med centrarna Henrik Nilsson, Christian Lechtaler och Johan Hägglund. Dessutom valde den notoriske målskytten Andreas Paulsson att förlänga sitt kontrakt med Bajen redan i mars. Publikfavoriten Paulsson har - tillsammans med backen Jonas Göthberg - varit i Hammarby längst av spelarna i årets lag (båda kom till Bamsingarna 1999). "Pålle" har redan blivit historisk sedan han som förste hammarbyare i modern tid vunnit den interna skytteligan tre år i rad. Förhoppningsvis kan han fortsätta att producera poäng i samma takt under den här säsongen.
Årets Hammarby innehåller dock åtskilliga spelare som kan göra Paulsson äran stridig. Det mest namnkunniga nyförvärvet är kanske Marius Trygg, som har spelat fyra säsonger i Färjestad och gjort 184 elitseriematcher. Men rutin har han inte bara från elitserien, utan även från norska elitserien samt från ett antal VM-turneringar med Norge.
Både Johan Eneqvist (ny från Leksand) och Daniel Rafner (ny från Djurgården) har tidigare visat att de kan göra mål. Ex-hammarbyiten Eneqvist, som spelat 44 elitseriematcher för Leksand, var som mest lyckosam i J20 SuperElit säsongen 2000/01. Då gjorde han 34 poäng (19 mål, 15 assists) på 21 matcher, vilket räckte till seger i poängligan. Daniel Rafner spelade ifjol 47 elitseriematcher för Djurgården, men är väl mest omtalad för sin enastående säsong i division ett-laget Skå 2001/02. Då svarade han för makalösa 40 mål och 14 assists (54 poäng) på 34 matcher.
Men det är inte bara till nyförvärven som Hammarby sätter stora förhoppningar. Johan Hägglund, anslöt till Hammarby i november 2002, till följd av de ekonomiska problemen i Örebro. I Örebro tillhörde han de vassaste anfallsspelarna och han svarade för åtta mål och sex assists på 19 matcher. Poängmässigt gick det trögare för Hägglund i Hammarby, men spelmässigt övertygade han desto mer. Dock finns det all anledning att hoppas på ännu mer nu när han får göra en hel säsong i Hammarby. Frågan är om han kommer att användas som center eller ytterforward.
Ända sedan "Sofiakanadensarnas" tid i början på 1930-talet har Hammarby varit måna om att satsa på egna unga talanger. På senare år har Hammarby fostrat spelare som Martin Samuelsson och Andreas Holmqvist, vilka nu båda spelar i NHL. Kvar i Hammarby finns Jimmie Kraft, som inledde fjolårssäsongen starkt, men som kanske mattades något efter jul. Det känns dock som att Kraft när som helst kan blomma ut - i likhet med flera av hans generationskamrater. Detsamma får även sägas om storväxte högerskytten Andreas Dahlberg. Till årets seniortrupp har Hammarby dessutom flyttat upp juniorlagets skyttekung Robert Kimby, som det skall bli spännande att följa på seniornivå. En annan powerforward är Niklas Barklund, som tyvärr var skadad hela hösten 2002, och känns som ett "halvt" nyförvärv till detta år. Linus Stensson gjorde också han en stark säsong. Han gör mycket nytta med sitt slit runt sargerna samt i box play. I Hammarby har hans roll varit mer defensiv än i Huddinge, där han säsongen 2000/01 svarade för hela 55 poäng (29 mål, 26 assists) på 51 matcher.
Redan ifjol kunde Hammarby dra stor nytta av sin starka centeruppställning. Henrik Nilsson, som spelat elva elitseriesäsonger och bl.a. varit lagkapten i Frölunda, bidrar med lugn och rutin. Christian Lechtaler (f.d. Frölunda och Björklöven) gjorde också en stark säsong. Kedjan med Lechtaler och Paulsson var Hammarbys i särklass främsta anfallsvapen ifjol. Bland centrarna får man heller inte glömma Stefan Töyrä, som gör mycket nytta i det tysta, och då inte minst i box play. Till i år har Hammarby dessutom värvat ytterligare en tung center, nämligen norske landslagsmannen Mads Hansen. Även Hansen - som räknas som en av Norges bästa centrar - har gjort ett flertal VM-turneringar för sitt land. Han spelade två säsonger i Manglerud Stars tillsammans med Marius Trygg, och det är ingen vågad gissning att duon kommer att matchas i samma kedja i Hammarby.
Om vissa frågetecken finns vad beträffar backsidan, så framstår Hammarbys forwardsbesättning som desto mer solid. Laget förfogar över tre högklassiga offensiva formationer samt en mer defensiv. Centeruppssättningen med Nilsson, Lechtaler, Hansen, Hägglund och Töyrä inger respekt. Lägg därtill åtskilligt av fysisk styrka och ett antal vassa avslutare!
Man får nog gå tillbaka till det tidiga 1980-talet för att hitta ett starkare Hammarby-lag än årets upplaga. Så är också målsättningen glasklar: det är elitserien som gäller! Parollen är "60-27-21", en sifferkombination som skall uttydas som det antal poäng man avser att inkassera under NHA, SA och kvalserien. Den 12 augusti, om knappt en månad, startar jakten på elitserien på allvar!
