Hammarbys 25 skönaste segrar mot AIK, del I
I en artikelserie rankar Hammarbyredaktionens Carl Frängsmyr Hammarbys 25 skönaste segrar mot AIK genom historien. Den första artikeln presenterar derbysegrar nr 25 till nr 22.
Alla segrar är sköna, men heter motståndarna AIK (eller för den delen Djurgården eller Huddinge) värmer alltid vinstmatcher lite extra. Som uppladdning inför den kommande säsongens derbyn mot AIK följer här ett litet historiskt svep över våra mest minnesvärda segrar över solnaiterna. Att rangordna segrar är egentligen omöjligt, inte minst eftersom de är spridda över drygt 70 år och har tagits i olika divisioner och olika sammanhang. I görligaste mån har jag försökt väga in faktorer som sportslig betydelse, känslomässig betydelse och publikmässig betydelse. Men självfallet är detta en helt subjektiv lista, som är så långt från exakt vetenskap som man kan komma. Förhoppningsvis kan den väcka ett och annat angenämt minne till liv. För enkelhets skull har jag konsekvent satt Hammarbys siffror först (även när HIF formellt har varit bortalag). Efter dessa brasklappar säger jag bara: Håll tillgodo!
25. Hammarby-AIK 4-1, NHA, 27 november 2002
Hammarby gjorde en "dag på jobbet" och vann med 4-1. Segermarginalen blev kanske något mål för stor med tanke på att AIK hade väl så mycket av spelet, åtminstone i de två första perioderna. Andreas Paulsson kontrade in 1-0 tidigt i matchen, och i andra perioden ökade samme man på ledningen till 2-0. Viktor Wallin reducerade med ett slagskott från blålinjen, men Hammarby hade hela tiden marginalerna med sig. Den högerfattade backen Jonas Göthberg flyttades upp som vänsterforward i power play, och från den positionen dunkade han in 3-1 i slutet av mittperioden. Ekonomiska problem hade tvingat Örebro att sälja sin poängkung Johan Hägglund, som i derbyt gjorde sin debut i Hammarbytröjan. Hägglund fick också äran att avsluta Hammarbys målskytte i slutperioden.
24. Hammarby-AIK 8-2, träningsmatch 5 augusti 1999
Inför säsongen 1999 storsatsade Hammarby och värvade spelade som Lennart Hermansson, Robert Nordmark, "Putte" Erickson, Patrik Wallenberg och Andreas Paulsson. Målet var elitserien, och det hela inleddes på ett förträffligt sätt i den första träningsmatchen mot AIK den 5 augusti. Inför 2 678 personer vann Hammarby med hela 8-2 (2-1, 5-0, 1-1), vilket, i rättvisans namn, till stor del berodde på att AIK just hade inlett sin isträning. Lustigt nog gjordes alla åtta Hammarbymålen av de få spelare som var kvar sedan fjolårssäsongen, bland annat gjorde Ari Turpeinen och Robert Lindqvist (båda med ett förflutet i AIK!) tre mål var. Matchen kommer - förutom segersiffrorna - att bli ihågkommen för att domaren tappade kontrollen. Slagsmålen avlöste varandra och antalet utvisningsminuter sköt i höjden. Björn Ahlström och Rikard Franzén fick matchstraff till Bajenklackens oförställda förtjusning. Anders Myrvold i AIK hoppade sedan in i Hammarbys bås, där han rök ihop med Robert Nordmark. Även den duon förpassades till omklädningsrummet. Vid ett tillfälle var nästan alla spelare ute på isen och slogs. Totalt utdömdes 105 minuter för AIK och 69 minuter för Hammarby. En sak till minns vi bajare med viss förtjusning. AIK hade värvat en okänd jänkare vid namn James Khalil som skulle göra sin första match. Vad AIK:s spelarrekryterare hade sett för talanger hos honom framstår som en gåta. Redan på uppvärmningen stod det i alla fall klart att han inte var någon skridskovirtuos, tvärtom fick han kämpa för att ens hänga med sina lagkamrater under uppvärmningsövningarna. Khalils insats gav i alla fall upphov till en viss muntration i Hammarbyklacken. Vad som sedan hände vet jag inte, men jag tror att det var hans första och enda match i AIK. Resultatmässigt är detta Hammarbys största seger över AIK genom tiderna, varför matchen kvalar in på topp 25-listan, trots att det bara var en träningsmatch. Tyvärr var storsegern mot AIK det enda positiva som hände under fiaskosäsongen 1999/2000 ...
23. Hammarby-AIK 2-1, internationell cup, 13 november 1941
Tillsammans med Aftonbladet ordnade Hammarby och AIK gemensamt en triangelturnering med det schweiziska mästarlaget HC Davos 12-14 november 1941. Davos kallades i pressen för "kontinentens bästa klubblag i ishockey", varför segraren i turneringen med visst skulle kunna kalla sig "bäst i Europa". I den första matchen vann AIK aningen överraskande över schweizarna med 2-1. Så spelade AIK också i Hammarbys tröjor eftersom man missat (?) att även Davos spelade i gula tröjor. Dagen därpå hade därför AIK chansen att vinna turneringen via seger mot Hammarby. Det började bra för de gulsvarta som hade revansch att kräva för DM-förlusten mot Bamsingarna några dagar tidigare. Särskilt kedjan med Östen Johansson, Svante Granlund och "Rubbe" Carlsson satte press på Hammarbyförsvaret, och Granlund gav till slut AIK ledningen. Men innan första perioden var slut kvitterade Ragge Johansson, fint framspelad av Stig Andersson. Ju längre matchen gick, desto mer tog Hammarby över. I andra perioden tog Bamsingarna logiskt ledningen genom den notoriske målskytten Kurt "Biffen" Kjellström. Det resultatet stod sig matchen ut. Efter derbysegern behövde Hammarby endast spela oavgjort mot Davos för att vinna turneringen, vilket man också gjorde. Slutmatchen mellan HIF och Davos slutade 1-1, ett resultat som schweizarna enligt rapporterna skulle vara mest nöjda med. Davos tog ledningen genom Hans Cattini, medan Kurt Kjellström svarade för Hammarbys kvittering. Båda målen inprickades under första perioden. Resten av matchen dominerade Hammarby, men man lyckades inte överlista Davos glasögonprydde (!) målvakt fler gånger. Då Davosspelarna lämnade arenan var de imponerade av Bamsingarna: "Det finns inte ett lag i Europa som slår Hammarby!", konstaterade en av dem.
22. Hammarby-AIK 5-4, division ett, 23 januari 1953
Inför säsongen skedde ett flertal intressanta övergångar, Hammarby värvade bl.a. Karl Harry Engström och Sten-Ola Norberg från Matteuspojkarna, Berndt Westerlund från Karlberg och målvakten Hans Bjärgestad från Nacka. AIK noterade en tung förlust i målvakten Thord Flodqvist, som gick till SSK. Å andra sidan hittade Solnaklubben en fullgod ersättare i Lasse Svensson från nedflyttade Matteuspojkarna. Värre var då att ex-hammarbyiten "Hogge" Nurmela lämnade AIK för att göra Curt Piper, Hasse Hjelm och "Chala" Larsson sällskap ute i Saltsjöbaden. AIK, som satsat hårt åren kring 1950, var nu ett bottenlag medan Hammarby ännu tillhörde landets tre fyra bästa lag. Således var Bamsingarna favorittippade när lagen möttes för första gången för säsongen den 23 januari ute i Solna. I Expressen tippade Sigward Andersson att "Solna-Pantrarna" skulle vara chanslösa mot "Söderlavinen". Men AIK, som kämpade för sin existens i högsta serien, bjöd på sensationellt bra motstånd. Inför de 1 590 åskådarna vann Hammarby endast med uddamålet, 5-4. Matchens mest omdiskuterade incident var Hammarbys andra mål mot vilket den nye AIK-målvakten Lasse Svensson högljutt protesterade eftersom han ansåg att han blivit bländad av en fotoblixt! Protesterna var givetvis lönlösa. Några år senare värvades för övrigt Svensson till Hammarby, där han gjorde stor nytta under 1950-talets andra hälft.
