En Uppsalabo med hjärtat på Söder
Nina Arnewing har pratat med ett av de stora utropstecknen i årets Hammarbytrupp, nämligen den unge backen Johan Ejdepalm.
Johan Ejdepalm var förmodligen okänd för de flesta hammarbyiter när Leif Boork rekryterade honom från Uppsalaklubben Almtuna för halvtannat år sedan. Efter en trevande inledning växte Ejdepalm successivt in i den allsvenska kostymen, och i kvalserien i våras tillhörde han våra bästa backar. Och denna säsong har Ejdepalm inlett minst lika bra som den föregående avslutades - nu är han given i laget och bildar inte sällan backpar med en annan gammal upsaliensare: Elias Abrahamsson.
Johan Ejdepalm har som spelare vunnit fansens respekt genom sin lojalitet, professionalism och snabba skridskoåkning. Men ändå är den sympatiske Uppsalakillen fortfarande något av en "doldis" bland Bajensupportrarna. Nina "Bajen-Nina" Arnewing har talat med Johan Ejdepalm efter Hammarbys seger över Piteå i norra allsvenskans seriefinal. På onsdag spelar Ejdepalm bortamatch på "hemmaplan" när Hammarby gästar Gränbyhallen för att möta Ejdepalms moderklubb Almtuna.
Du kom till Hammarby från Almtuna inför förra säsongen. Är Almtuna din moderklubb?
- Ja, jag började där i 6-7 års åldern då jag gick i hockeyskola. Därefter spelade jag både hockey och fotboll parallellt tills jag var i tolvårsåldern, men sedan blev det bara hockey.
Hade du anbud från andra klubbar, och varför valde du att gå till Bajen?
- Jag hade ett år kvar på kontraktet med Almtuna, så det fanns inte så många andra klubbar som var aktuella utan Hammarby köpte loss mig.
Bor du fortfarande i Uppsala eller har du flyttat till Stockholm?
- Nej, jag bor kvar i Uppsala och pendlar tillsammans med Jonas Göthberg. Vi kör varannan vecka och det fungerar bra!
Hur tycker du att det gick rent spelmässigt förra säsongen?
- Det mesta fungerade bra fram till kvalserien, men där gick spelet i baklås. Rent fysiskt kändes det bra även i kvalserien, så jag vet faktiskt inte vad som hände.
Är det stor skillnad på träningen i Hammarby respektive Almtuna?
- Ja, det är mycket stor skillnad. I Hammarby är det stor variation på träningar och övningar, fler moment och mer kamp. Här gäller det att visa att man inte bara är bra i matcher, utan även att man är träningsvillig och lyhörd.
Din kollega från Almtuna Fredrik Abrahamsson lyckades inte lika bra som du i Hammarby, varför tror du?
- Spelsättet var nog den största orsaken. I Almtuna hade Fredrik en mycket friare roll än vad han fick i Hammarby. Dessutom hade inte Almtuna som lag samma bredd och konkurrens som vi har inom Hammarby.
Många tycker att du tillhör de mest positiva överraskningarna i Hammarby så här långt. Vad säger du själv?
- Ja, jag tycker att det har gått skapligt, men jag vet samtidigt att jag kan mycket bättre. I princip kan jag väl förbättra alla moment: det fysiska spelet, positionsspelet och försvarsspelet. Dessutom kan jag förbättra mitt skytte.
Hittills har defensiven i Hammarby fungerat utmärkt, men det har inte lossnat med målskyttet. Vad är det som inte stämmer offensivt?
- Jag vet inte riktigt. I match efter match har vi ju chanserna och skjuter många skott på mål, men vi väntar fortfarande på att det ska lossna ordentligt. Men det är inget man kan träna på - förr eller senare lär det lossna, så är det bara!
Ibland klagas det på att du visserligen är duktig på skridskorna, men att du skjuter för dåligt. Är skyttet någonting som du tränar extra?
- Jo, det gör jag. Jag och några till stannar kvar efter träningarna och skjuter.
Hur kändes det när ditt distansskott gick i mål mot AIK häromveckan och Bajen därmed tog ledningen med 1-0?
- Skönt! Extra kul att det var just mot Gnaget!
Tyvärr råder det publikkris kring Hammarby Hockey. Hur känns det att spela inför 500-600 personer på Hovet?
- Ja, det är klart att det märks eftersom Hovet är en så stor arena och det blir lite ödsligt. Men det påverkar inte oss spelare nämnvärt, utan det gäller att fokusera inför varje match, oavsett om det kommer mycket publik eller inte. Vi kan bara göra bra resultat och hoppas att det lockar folk. Sedan får vi hoppas att det blir mer folk på läktarna när matcherna börjar gälla mer framöver.
Vad tycker du om den lilla tappra supporterskara som ändå följer laget?
- Kanon! Det är otroligt skönt att det finns en skara som alltid finns där och stöttar. Det är inte alltid antalet som räknas. Ni är sköntokiga!
Följer du Hammarby i andra sporter än hockey?
- Ja, jag kollar på fotbollen! Förvisso mest på tv men det är en sport jag gillar att följa.
Vilken är din favorit bland Bajenramsorna?
- Det finns många bra... Kan du inte sjunga några Nina?
Nej, min röst är slut efter veckans matcher så Du får försöka välja ändå!
- När man sjunger nationalsången och klacken avslutar den med att sjunga "jag vill leva, jag vill dö på Söder", det gör mig jättetaggad. Annars gillar jag, som sagt, ramsorna överlag.
Vilket av motståndarlagen i NHA ser starkast ut, och vilka fyra lag går till superallsvenskan?
- Hammarby, Skellefteå, AIK och Piteå! Jag tycker att Piteå är ett komplett lag, som har alla förutsättningar att gå hela vägen till superallsvenskan.
Vem är "lagpappa" i Hammarby?
- Henke Nilsson.
Vem är "lillpojken"?
- Svår fråga, ingen passar väl in på den beskrivningen egentligen.
Mammas köttbullar eller wok?
- Mammas köttbullar!
Öl eller vin?
- Öl.
Pudel eller schäfer?
- Schäfer!
Tack för intervjun Johan. Lycka till framöver!
