Mads Hansen - en norrman som skall föra Bajen till eliten, del I
Dagens Hammarby IF är mer norskpräglat än någonsin. Fotbollen har sin Karl Oskar Fjörtoft, och hockeyn förfogar över trion Mads Hansen, Marius Trygg och Martin Sellgren. KFIB:s nya ordförande Nina Arnewing (själv född i Norge, var annars!) har intervjuat Bajens nye hockeycenter Mads Hansen.
Den 12 april 2003 spelade Hammarby sin sista match i vårens kvalserie mot Skellefteå på Hovet. Planeringen pågick då för fullt inför denna säsong, och efter matchen kunde Leif Boork meddela att Leksands Johan Eneqvist hade skrivit på för Hammarby. Samtidigt höll Bajen på att slutförhandla med flera andra spelare, däribland den norske landslagscentern Mads Hansen. Några dagar senare slutfördes affären och Hansen lämnade norska Vålerenga för Hammarby. Förväntningarna på honom var höga, och hittills har Mads Hansen inte gjort någon besviken.
Under försäsongen kom Hansen på andra plats i den interna skytteligan efter Andreas Paulsson. Då gjorde han sex poäng (tre mål, tre assists), och han har fortsatt att producera poäng i seriespelet. Så här långt har det blivit sex mål och tre assists, vilket ger honom en sjundeplats i den interna skytteligan.
Men en spelares kvaliteter mäts inte bara i andelen gjorda poäng, särskilt inte när man som Hansen också har defensiva uppgifter. Hansen är exempelvis en duktig tekare. I statistiken för tekningarna ståtar Hansen exempelvis med finfina 55,14 vunna. Före sig har han bara två andra bajare, nämligen suveräne Henrik Nilsson (som med sina 64,29 står i en klass för sig i NHA!) samt Christian Lechtaler som har 58,97. Svenska Fans-redaktionerna har hittills belönat honom med nio SF-poäng.
Eftersom jag själv är född och uppväxt i Norge måste jag fråga dig om hur hockeysporten har utvecklats i Norge under de sista 20 åren. Jag bodde i Norge tills jag fyllde 14 år, och jag tror aldrig att jag ens hörde talas om sporten hockey när jag var liten. Så: vad har hänt sedan dess och var står den norska hockeyn i dag?
- Hockeyn har egentligen bara funnits på allvar i Norge sedan 70-talet, och då främst i klubbarna i och runt Oslo. Nu finns det för första gången lag som inte hör hemma i denna regionen i elitserien och det har ökat intresset kring hockeyn. Jag tror att publiksnittet ligger runt 1 000 åskådare per match. Nu finns även Bergen, Stavanger och Trondheim representerade i den norska elitserien som består av 10 lag. Det har varit ganska svårt att etablera hockeyn i Norge eftersom det inte finns mer än ca 20 ishallar i hela landet, och samtliga ligger i södra halvan av Norge. Vad gäller tillväxten har man nu ett tiotal svenska tränare i Norge eftersom man saknar den erfarenhet som finns i Sverige, ett annat problem man brottas med är att det redan på juniornivå saknas rutin att träna ungdomar, så oftast tar man f.d. spelare som inte kanske har den rätta utbildningen för att träna juniorlagen. Norges stora målsättning inför framtiden är att ta sig till A-gruppen, som Sverige ligger i, förhoppningsvis kan de klara det i egenskap av värdnation.
När och i vilket lag började du spela hockey? Varför inte fotboll eller någon annan idrott?
- Jag började spela hockey redan som lite knatte, men höll samtidigt på med fotboll. I 13-14 års åldern bestämde jag mig för att satsa enbart på ishockey.
Du spelade några säsonger i Manglerud Stars innan du 1999 gick över till Storhamar. Varför gick du dit?
- Jag ville gärna få spela i landslaget och kände att jag var tvungen att höja min nivå för att ta mig dit. Eftersom Storhamar har varit en toppklubb i mer än tio år så blev inte valet särskilt svårt.
Säsongen 2000/01 gjorde du 37 poäng (18 mål, 19 assists) i norska ligan för Storhamar. Är det din bästa säsong?
- Poängmässigt är jag inte riktigt säker, men jag gjorde en mycket bättre säsong 2002/03 så det borde vara högre poäng det året.
Du har spelat över 100 landskamper för Norge, vilket är ditt bästa minne från landslaget?
- Det är utan tvivel det året vi spelade i S:t Petersburg under Leffe Boork. Vi kom på nionde plats - före Ryssland och vi slog Canada. Det var stort av lilla Norge!
Vilka är enligt din mening Norges tre bästa hockeyspelare just nu?
- Espen Knutsen (NHL), Trond Magnussen (Tyskland) och Mats Trygg (Färjestad).
Ändå lämnade du Storhamar 2002 och fortsatte i Vålerenga. Varför flyttade du dit?
- Eftersom jag är en "Oslogutt" så kände jag en viss hemlängtan. Dessutom blev jag erbjuden en bra plats i laget, så det blev inte så svårt att flytta på sig. Erbjudandet kom från Petter Toresen - samma person som tog mig till Storhamar från första början!
På Vålerengas hemsida kallades värvningen av dig för "årets klipp i norsk hockey". Det måste väl vara smickrande?
- Haha! Ja, det är klart att man blev smickrad!
Ni hade ju ett bra lag i Vålerenga. Jag tänker på spelare som Øystein Olsen, Marius Rath, Patric Englund, Tommy Marthinsen och landslagsbacken Erik Ryman. Hur gick det för dig och laget Vålerenga ifjol?
- Ja, det gick bra! Vi vann serien stort med 17 poäng vill jag minnas. Sedan vann vi play off i fyra raka och finalen med 7-1. Det är det klart bästa lag jag spelat i förut.
Som lagkamrat hade du också Morten Fjeld som spelade i Hammarby för ett par år sedan. Hur har det gått för Fjeld på sistone och var det han som tipsade dig om Hammarby?
- Morten Fjeld har gått bra i Vålerenga men han har tappat sin landslagsplats och har just nu tagit ett uppehåll från hockeyn för att utbilda sig till brandman, vilket inte gick att kombinera med ishockeyn. Min önskan är att han kommer tillbaka, dels för att han är en bra hockeyspelare, men även att han är en viktig spelare för ett lag med sin fina personlighet - en hyvens kille! Det var inte Morten som tipsade mig utan Leif Boork som tog kontakt, och eftersom jag spelat under Boork i landslaget så var jag aldrig tveksam.
Fortsättning följer
