Hammarby starkast i medioker prestigematch
Hemmalaget Hammarby vann ännu en seger över Huddinge. Segern var välförtjänt, även om publiken långtifrån bjöds på någon stor ishockey.
Hammarby tog på onsdagskvällen sin elfte raka seger mot Huddinge IK, via en 4-3-seger på Hovet. Därmed skuggar Bamsingarna fortfarande serieledarna Skellefteå, som dock har försteg i kraft av bättre målskillnad.
Så långt, allt väl.
Matchen mot rivalen från andra sidan kommungränsen var annars inte särskilt mycket att yvas över; det var en av de sämsta matcherna mellan Bajen och Huddinge på länge. Tempot var lågt, felpassen oräkneliga, och de individuella misstagen var många. I Hammarbys fall får väl bristernas skrivas på motivationens konto. Laget är klart för superallsvenskan och resten av NHA är endast en transportsträcka, träningsmässigt har siktet med all sannolikhet sedan en tid tillbaka varit helt inställt på trettonhelgen då superallsvenskan börjar. Huddinge kan å sin sida skylla på att laget är hårt skadedrabbat på backsidan.
Första perioden var inledningsvis jämn, men allt eftersom började Hammarby ta över spelet. Därför var det knappast rättvist att Huddinge tog ledningen efter cirka tolv minuter. Fast det kanske är fel att säga att Huddinge tog ledningen, utan det handlade snarare om att Hammarby gav Huddinge ledningen. En nonchalant spelande Hammarbyback begick ett "juniormisstag" när han schabblade bakom eget mål med följden att två Huddingespelare plötsligt var ensamma med Klint. Bajenkeepern lyckades avstyra första försöket, men returen tryckte Monir Kalgoum in på tennis. Stärkta av målet höll Huddinge spelet uppe relativt väl under resten av perioden, och efter 17.47 kunde man ånyo tacka och ta emot. Johan Sjödell-Wiklander kunde raka in 0-2 sedan Hammarbyförsvaret återigen uppträtt mer än lovligt nonchalant.
Lite oväntat hade således Huddinge en tvåmålsledning efter första perioden. Resultatet var väl inte helt rättvist eftersom även Bajen hade en rad chanser framför Jan Axtilius, men skärpan i avslutningarna lämnade åtskilligt i övrigt att önska. Sammantaget var första perioden en av Hammarbys sämsta under hela NHA, men samtidigt var oron inte alltför stor i Hammarbyklacken eftersom det trots allt syntes att hemmalaget var både bättre och starkare när de väl tog i.
Fem minuter in i andra perioden var det Huddingeförsvarets tur att återgälda Bajenbackarnas bjudningar från period numro ett. Jan Axtilius åkte ut för att möta en puck som skickats iväg från Bajenzonen, men målvakten och en Huddingeback föreföll helt missförstå varandra. Pucken hamnade ute till höger hos Henrik Nilsson som slog in den till Linus Stensson, som i sin tur kunde styra in reduceringen innan backarna och målvakten hittat tillbaka till sina positioner. Ett mycket billigt mål, som förmodligen kändes extra bittert i Huddingebåset med tanke på att Hammarbys Andreas Paulsson satt utvisad.
Ytterligare tio minuter senare kom den matchavgörande vändningen. Efter 34.51 drabbades Huddinges Henrik Johansson av en tvåminutare. För en gångs skull fick Hammarby hyfsat snurr i sitt power play, bl.a. var Henrik Nilsson ytterst nära att kvittera sedan Johan Eneqvist slagit en läcker passning längs med mållinjen. Kort därefter hittade Eneqvist och Stefan Björk Jimmie Kraft, som via ett direktskott noterades för Bamsingarnas andra mål för kvällen. Trots att Kraft föreföll tappa balansen i skottögonblicket blev skottet både hårt och välplacerat.
Bara tjugo sekunder senare var det dags igen. Sedan det återigen uppstått kommunikationsproblem mellan Axtilius och backarna kunde Lechtaler raka in 3-2, framspelad av Linus Stensson och Niklas Barklund.
Andra perioden dominerade Hammarby eftertryckligt, och chanserna radades upp. Jan Axtilius agerade förvisso tveksamt vid två av målen, men man får heller inte glömma att han räddade sitt lag kvar i matchen via otaliga räddningar. Liksom flera gånger tidigare under säsongen visade Hammarby upp en illavarslande ineffektivitet; Marius Trygg hade t.ex. ett jätteläge att punktera matchen men utan att lyckas sätta dit pucken.
Sista perioden blev en transportsträcka. Hammarby spelade av matchen och Huddinge orkade inte riktigt skapa någon press i Bajens försvarzon. Med två minuter kvar plockade Tommy Tomth ut Axtilius, med följden att Christian Lechtaler kunde lobba fram pucken till Linus Stensson, som i öppen kasse kunde göra sitt andra mål för kvällen. Även detta mål framstod från läktarplatsen som ganska billigt; flera Huddingespelare stod mer eller mindre och tittade på när Stensson satte fart. Målet innebar att matchen definitivt avgjordes, även om Tommy Tomth fortsatte att chansa med sex utespelare. Det gav resultat i form av Niklas Flodins reducering till 3-4 i matchens sista sekund, men då var slaget naturligtvis redan förlorat.
Bäst i Hammarby var kämparna Jimmie Kraft och den förre Huddingespelaren Linus Stensson. Från många andra håll kan man kräva mer. Å andra sidan måste man även som publik respektera att det omöjligen går att tända till för fullt i 32 matcher, särskilt när den superallsvenska platsen redan är klar. En detalj som likväl inger viss oro är power play-spelet, som ofta är alldeles för långsamt. Här finns mycket att slipa på inför superallsvenskan.
Värt att notera: Publiksiffran 676 var exakt densamma som vid Hammarbys föregående hemmamatch mot Huddinge.
