Mora vann rättvist mot blekt Hammarby
Med ett enkelt och kontrollerat spel kunde Mora bärga tre viktiga poäng i den superallsvenska toppstriden. Hammarby förefaller befinna sig i en formsvacka, och laget svarade för en medioker insats i seriefinalen.
Hammarby inledde matchen klart bäst och skapade ett visst tryck nere i Morazonen under matchens första två byten. Men efter tre minuter lyckades Mora vända spelet snabbt, och Stefan Töyrä tvingades göra sig skyldig till en hakning. Mora är - det visste vi redan innan- mycket duktiga i power play, trots att man för dagen saknade Patrik Ross. I hans frånvaro blev det i stället Peter Nolander förunnat att ge bortalaget ledningen via en styrning framför mål. Utan att ta ifrån Nolander äran måste målet till stor del skrivas på försvarsmisstagens konto. Först misslyckades Bajenbackarna med att slå pucken ur zon och sedan missade man grovt i markeringen av Nolander, som tilläts stå helt fri framför Carl-Johan Klint.
Trots baklängesmålet var det Hammarby som mestadels förde spelet i första perioden. Efter halva perioden fick laget till slut utdelning. För kvitteringen svarade Christian Lechtaler, som först missade pucken när han skulle dra den med sig. Missen lurade dock Moraförsvaret mer än Lechtaler, som kunde slå in 1-1 med ett isskott till vänster om Bengt Höglund.
Efter kvitteringen skapade Hammarby flera fina lägen att ta ledningen. Nicklas Lindberg visade fin känsla för puckmottagning när han åkte sig fri på högerkanten. Lindberg fick dock inte till avslutet, liksom heller inte Johan Eneqvist som fick nästa läge. Den stora chansen blev Marius Tryggs, men norrmannens direktskott tog i stolpens insida. Kort före periodpausen var Andreas Paulsson nära att styra in pucken på tennis. Sammantaget gick perioden chansmässigt till Hammarby, men Mora spelade klokt och ställde om spelet snabbt. Oavgjort var så långt någorlunda rättvist.
I början av andra perioden lyfte Mora upp spelet en aning, även om matchbilden fortfarande liknade första periodens. Det vill säga: Hammarby försökte pressa på, men blev ofta förvånansvärt enkelt utmanövrerade av dalmasarna som spelade disciplinerat och var vassa när de väl satte in sina kontringsstötar.
Mitt i perioden fick Hammarby ett gyllene läge att ta kommandot i matchen när Moraduon Marcus Eriksson och Johan Westäng utvisades med cirka fyrtio sekunders mellanrum. Tyvärr kan Hammarbys spel i fem mot tre inte beskrivas med något annat ord än uselt. Spelarna såg stressade och nervösa ut, och publiken fick bevittna ett flertal grova individuella missar. Trots att man spelade med två man mer i 80 sekunder lyckades laget inte ens etablera något tryck mot Bengt Höglunds mål. Bättring tack!
Det missade fem mot tre-läget var en detalj som absolut bidrog till att matchen svängde över till Moras fördel. Deras väl avvägda taktik började fira allt större triumfer i takt med att Hammarbyspelarnas självförtroende föreföll alltmer stukat.
Mora spelar en enkel ishockey i ordets bästa mening. De har en bra målvakt, en tät defensiv och - framför allt - de vänder spelet mycket snabbt. "Skridskoåkning, teknik och förbättrad harmoni är huvudingredienserna i Moras framgångar", skrev Leif Boork i matchprogrammets inför-text, och mot det omdömet finns inget att invända. Backarna är mycket skickliga på att servera passningar till forwards som kommer med fart på offensiv planhalva.
Hammarbys anfall var som jämförelse inte alls lika raka, alternativt byggde på enskilda soloräder (främst av Marius Trygg och Andreas Paulsson).
Moras backar lyckades inte bara utmärkt med det defensiva spelet; det var på något sätt symptomatiskt att båda Moramålen inprickades av offensiva försvarsspelare. Peter Nolander gjorde, som nämnts, det första MIK-målet i matchupptakten. I slutminuten av andra perioden var det Calle Bergström som svarade för en snygg genomåkning innan han lyfte in Moras 1-2-mål. Harangeras i sammanhanget bör även passningsläggaren Mikael Simons. Men även denna gång måste man sätta en del frågetecken kring Hammarbyförsvarets agerande. Bergström må vara en duktig skridskoåkare, men han skall inte få så stora ytor att åka "åttor" på i offensiv zon. Vid målet satt Elias Abrahamsson och Nicklas Lindberg utvisade (den sistnämnde dock på ett personligt straff), och Mora visade därmed återigen att man behärskar konsten att spela i numerärt överläge. Här har Hammarby å sin sida en del kvar att bevisa.
Frustrationen märktes även på läktarna, och den gick bland annat ut över Tomas Kollar och Johnny Oduya som tillfälligt hade återvänt till Hovet för att titta på sitt gamla lag Hammarby. Vakterna gick emellan och duon, som numera representerar Djurgården, fick vandra över till läktaren på motsatt sida.
I sista perioden försökte förvisso Hammarby att sätta press och jaga en kvittering, men inledningsvis utan att ens skapa särskilt mycket i chansväg. I stället stack Mora åter upp i en giftig kontring, där Marcus Eriksson avslutade med ett snärtigt skott som tog lika klockrent i stolpens insida som Marius Tryggs skott i första perioden.
Under periodens andra halva lyckades även Hammarby skapa några riktiga heta chanser. Christian Lechtaler friställde först Jimmie Kraft, som dock sköt utanför. Någon minut senare snappade Andreas Paulsson upp en puck i offensiv zon och vände bort både en back och målvakten Höglund. Men Paulsson - som annars sällan har problem med målskyttet - lyckades inte träffa den studsande pucken när han väl skulle lägga in den i öppet mål.
I slutminuterna plockade Hammarby ut målvakten Carl-Johan Klint, men i spel sex mot fem uppträdde de grönvita mycket stressat och lyckades inte skapa någon riktig kvitteringschans.
Mora höll undan, och vann rättvist. I och med segern tog de ett stort steg mot kvalserien och kommande möten med ärkerivalen Leksand (?). Hela Moralaget svarade för en gedigen insats, men skall några enskilda spelare lyftas fram blir det de redan nämnda backarna Calle Bergström och Peter Nolander. Båda två höll klar elitserieklass.
Vad Hammarby anbelangar finns det många frågetecken för närvarande. Det känns som att geisten, gnistan och farten i skridskoåkningen saknas. Effektiviteten är påfallande skral, vilket ett mål på 26 skott skvallrar om. Box play-spelet fungerade förträffligt under grundspelet, nu är Bamsingarna plötsligt sämst i hela superallsvenskan när det gäller att försvara sig i numerära underlägen.
De närmaste matcherna (mot AIK och Skellefteå AIK) lär avgöra om Hammarby kommer att hänga med i striden om någon av de två direktplatserna till kvalserien. Helt klart är att Bamsingarna i nuläget inte agerar som en elitserieaspirant. Å andra sidan är det inte nu utan om fem-sex veckor som formtoppen skall infinna sig, varför det är alldeles för tidigt att döma ut laget. Uppehållet kommer onekligen lägligt för Hammarby som har många detaljer att arbeta med. Mora har däremot skaffat sig ett ypperligt utgångsläge.
