Mordet på Hammarby IP kastade en skugga över hockeyn, del I
På tisdagsmorgonen den 11 oktober 1960 påträffades en tioårig pojke mördad inne på Hammarby IP. Händelsen väckte starka känslor, och några veckor senare arrangerade Hammarbys hockeylag en solidaritetsmanifestation på Johanneshov för pojkens anhöriga. Denna tvådelade artikel om säsongen 1960/61 bygger på Carl Frängsmyrs och Jim Sharps arbete om Hammarbys ishockeyhistoria.
På det sportsliga planet firade Hammarbyishockeyn stora framgångar under hösten 1960. Laget skulle göra sin tredje raka säsong i allsvenskan, efter sejouren i andradivisionen 1957/58. Inför säsongen hade Hammarby visserligen förlorat skyttekungen Valter Åhlén som återvände till Gävle. Men i gengäld hade man gjort flera värvningar som man satte stort hopp till. Den förre Karlbergsforwarden Ola Olsson hade återvänt från värnpliktstjänstgöring i Kiruna och knöts nu till Bamsingarna. Från Väsby IK i division fem (!) hämtades Stig Jonsson och från Saltsjöbaden kom backen Björn Börjesson. I småländska Alvesta hittade Hammarbys rekryteringsansvariga Hans-Åke Jonsson, som övertalades att skriva på för Bamsingarna.
Klubben och ledaren Kjell Anvret hade lovat att hjälpa nykomlingen med att hitta ett arbete i Stockholm. I Alvesta hade Jonsson arbetat som postiljon, men när Anvret frågade vad han hade tänkt sig för arbete i Stockholm blev svaret: "flygare!". Jonsson menade allvar. Vid sidan av hockeyn pluggade han flitigt, och lyckades också med föresatsen att bli pilot. Enligt uppgift lyckades han till och med så bra att han vid ett tillfälle deltog som svensk representant under ett VM i konstflygning, men det är en annan historia.
Hammarby skötte sina säsongsförberedelser minutiöst. I början av oktober mötte Bamsingarna ärkerivalerna AIK och Djurgården i en triangelturnering. Hammarby inledde på bästa sätt genom att besegra AIK med 4-3 efter mål av Arne Arvidsson (2), Ola Olsson och Stig Jonsson. Solnalaget tvingades dock avvara flera spelare på grund av fotbollsspel och kom till spel med bara två femmor. Mot Djurgården dagen efter hade "Söderkanadensarna" inte mycket att sätta emot, utan förlorade med 8-4. Djurgårdens store matchvinnare var tremålsskytten Carl-Göran "Lill-Stöveln" Öberg, som Östermalmsklubben några månader tidigare hade värvat från Gävle GIK. Arne "Lillis" Sätterström (2), Hans-Åke Jonsson och Per Olsson svarade för de fyra Hammarbymålen.
Därefter följde några hektiska veckor med matcher mot Bofors, Södertälje, Västerås och Brynäs. I mitten av oktober ingick Anders "Antik" Johansson och Stig Carlsson i Stockholms stadslag som besegrade Södertäljes dito med hela 10-2 då Mälarhöjdens nya konstfrusna bana invigdes. Stig Carlsson gjorde tre av stockholmarnas mål och "Antik" Johansson ett. Några dagar därefter inleddes så DM-spelet, där Hammarby var titelförsvarare. I första omgången kvaddades just Mälarhöjdens IK med 7-0. Resultatet var i sig kanske föga uppseendeväckande, men med tanke på att Hammarby tidigare samma dag hade spelat en träningsmatch mot Södertälje (förlust med 5-6) var DM-starten förtroendeingivande.
I DM-kvartsfinalen tre dagar senare var det Saltsjöbadens tur att få stryk av Bamsingarna. Redan efter första perioden ledde Hammarby med 5-1, och slutresultatet skrevs till 9-3. Sedan semifinalavancemanget således klarats av reste Hammarby till Finland för två träningsmatcher. Den 22 oktober svarade en Helsingforskombination för motståndet. Inför 1 737 åskådare lyckades finnarna klara oavgjort 2-2, främst tack vare briljant målvaktsspel av Raimo Sepponen. Men redan dagen därpå kunde Hammarby inhösta en seger då en motsvarande kombination från Tammerfors enkelt besegrades med 5-0. Ola Olsson och Tommy Blomqvist svarade för två mål var och Rolf "Mackan" Pettersson gjorde det återstående. Matchen lockade för övrigt hela 5 000 tammerforsare.
I DM-semifinalen väntade Djurgården den 24 oktober. Tre veckor tidigare hade Djurgården utklassat Hammarby, och Östermalmsklubben var naturligtvis storfavoriter även denna gång. Djurgården var regerande svenska mästare och dominerade svensk hockey nästan lika eftertryckligt som Hammarby hade gjort 20 år tidigare. Men alla tips ställdes på huvudet! Hammarby svarade för en av de största skrällarna i klubbens historia, när man inte bara besegrade utan utklassade Djurgården. Bamsingarna vann med hela 8-0 (2-0, 3-0, 3-0). Stor matchvinnare var tremålsskytten Tommy Blomqvist. De övriga målen gjordes av Stig Jonsson (2), Stig Carlsson, Ulf Jernspets och Anders "Antik" Johansson.
DM-segern var - och är fortfarande - Hammarbys största någonsin mot Djurgården i hockeysammanhang. Den svidande förlusten var också östermalmarnas största förlust i vad som år 1960 räknades till "modern tid". Även här bör det i rättvisans namn påpekas att Djurgården saknade flera tunga namn som Sven Tumba, Hans "Tjalle" Mild och Gösta "Knivsta" Sandberg. Däremot tillhörde både Lasse Björn och Rolle Stoltz de spelare som gång efter annan blev uppsnurrade av pigga Hammarbyforwards. Bamsingarna saknade dessutom speluppläggaren Bernt Westerlund.
Karlbergs BK besegrade AIK i den andra semifinalen, varför 1960 års final blev en repris på föregående års. Även denna gång drog Hammarby det längsta strået. Inte ens "Fajsing" Karlsson i Karlbergsmålet kunde stoppa den grönvita segermaskinen. Tvärtom fumlade "Fajsing" själv in Hammarbys fjärde mål (som Rolf Nordlund krediterades för). Inför 874 åskådare vann Hammarby till slut finalen med just 4-0 och försvarade därmed DM-titeln. Övriga målskyttar var Stig Jonsson (2) samt Anders "Antik" Johansson.
Den 28 oktober genrepade Hammarby inför seriespelet med att deltaga i en triangelturnering nere i Norrköping. De båda andra lagen var Södertälje och värdklubben IFK Norrköping. Här gick det inte lika bra för Bamsingarna. En klar förlust (0-4) mot SSK följdes av en överraskande poängförlust mot "Peking" (3-3). Ändå hade utfallet så långt varit till belåtenhet. De nye tränaren Åke "Plutten" Andersson och lagledaren Sten Mattsson hade all anledning att känna optimism inför allsvenskan som inleddes på Gustaf Adolfs-dagen då Wifsta/Östrands IF gästade Hovet.
Men Hammarbys oväntade hockeyframgångar var inte det hetaste samtalsämnet på Södermalm under denna 1960-talets första höst. En tragisk händelse kom nämligen att överskugga det mesta. Tisdagen den 11 oktober hittades den 10-årige pojken Benny Blomgren mördad vid ett skjul inne på Hammarby idrottsplats. Mordet fick stor uppmärksamhet och fyllde kvällstidningarnas förstasidor under flera dagar. I kvarteren kring Kanalplan rådde stor förstämning och folk protesterade vad mot vad man uppfattade som ytterligare ett tecken på "förslumningen" av Södermalm.
Pojken bodde på Södermannagatan, älskade Hammarby IF och tillbringade det mesta av sin fritid nere på Kanalplan. Hammarbys ungdomsledare Roffe Ericsson liknade honom i Aftonbladet vid "något av Hammarby IF:s mascot".
Pojken hade försvunnit från sitt hem vid åttatiden på måndagskvällen den 10 oktober. Det kunde senare konstateras att han hade blivit strypt redan någon timme senare vid ett skjul i södra änden av Hammarby IP. Samtidigt som mordet förövades hade Hammarbys styrelse haft sammanträde i klubbhuset i andra änden av idrottsplatsen. Mötet pågick hela kvällen fram till cirka 22.30, men ingen därinne hade sett eller hört något. Först vid niotiden på tisdagsmorgonen påträffades den döde pojken av fadern, som då hade letat efter honom hela natten.
Fortsättning följer.
