AIK:s vilja och effektivitet avgjorde på Hovet
AIK vann helt rättvist kvalseriepremiärens derby mot Hammarby. Hemmalaget svarade för en mycket blek insats, inte minst i slutperioden.
Det sedan länge emotsedda premiärderbyt blev ett gigantiskt västgötaklimax för hammarbyiterna på läktarna. Gästande AIK tog kommandot redan i inledningsskedet, och det lyckades man behålla matchen igenom.
Redan efter någon minut fick Hammarby Mads Hansen utvisad, och i box play-spelet stod man emot bra. Men knappat hade Hansen hoppat in på isen förrän det lyste 0-1 på resultattavlan. AIK:s ledningsmål var mycket snyggt. Sportchefen Anders Gozzi avslutade med ett direktskott i krysset efter fint förspel av Patrik Hucko och Mattias Beck. Målet skulle visa sig vara signifikativt för hela matchbilden; AIK skapade inga mängder med chanser - men när de väl dök upp var avsluten distinkta.
Hemmalaget hade däremot svårt att omsätta sina chanser i mål. Ett av få undantag kom i mitten på första perioden då Stefan Björk elegant lirkade in kvitteringen bakom målvaktsvikarien Ola Nilsson. AIK drabbades av flera utvisningar i slutet av perioden, men Hammarby förmådde inte utnyttja sina lägen i power play. Perioden slöt 1-1, och det var någorlunda rättvist, även om perioden rent spelmässigt kanske gick till Hammarby.
I upptakten av andra perioden svarade AIK-backen Fredrik Ericsson för matchens soloprestation då han på egen hand åkte igenom Bamsingförsvaret och lyfte in solnaiternas ledningsmål. Utan att ta ifrån Ericsson äran för målet måste man dock fråga sig om inte Hammarbyförsvaret hade glömt kvar koncentrationen i omklädningsrummet.
Trots baklängesmålet repade Hammarby nytt mod, och laget kunde kvittera för andra gången knappt sju minuter in på andra perioden. Henrik Nilsson svarade för målet, om än han hade god hjälp av AIK-keepern Ola Nilsson som inte hade sin bästa dag.
Men trots att Bajen återigen lyckades utjämna hade man på läktaren fortfarande kvar känslan av att AIK var laget med den hetare viljan. Alexander Simensen visade prov på detta när han mitt i andra perioden åter gav bortalaget ledningen. Simensens mål skulle bli mer matchavgörande än vad de flesta kanske trodde.
Ju längre matchen led, desto krampaktigare blev Hammarbys spel. Under uppehållet skall laget ha tränat extra på spel i power play, något resultat verkar dessvärre inte träningen ha gett. Över huvud taget saknades geisten och kampviljan, inte minst i slutperioden. Visst skapade man några hyfsade lägen, men effektiviteten var lika skral som tidigare under säsongen.
AIK kunde således hålla undan, och i slutsekunderna var de grönvita generösa nog att låta Mattias Pålsson bli målskytt i tom kasse.
Vad gäller spelarbetygen är de svårt att godkänna särskilt många grönvita. Henrik Nilsson, Johan Eneqvist samt bitvis Johan Ejdepalm, Andreas Paulsson och Niklas Barklund visade vilja. Men alltför många vek ner sig. Det var ju nu som Marius Trygg, Mads Hansen, Johan Hägglund med flera skulle stiga fram - det gjorde de inte. Ju längre matchen led, desto mer förutsägbart blev Hammarbys soloraider till anfallsspel. Lägg därtill att målvakten Carl-Johan Klint svarade för en darrig insats, vilket tre insläppta mål på 17 skott under de två första perioderna vittnar om.
Visst återstår nio matcher, men Bamsingarna har nu för andra året i rad försatt sig i en ytterst svår situation. Laget är mer eller mindre piskat att vinna uppe i Leksand på söndag. Att döma av det spel laget presterade på onsdagskvällen lär det bli en mycket, mycket svår uppgift. Hammarby håller helt enkelt inte elitserieklass, det är tyvärr det enda omdöme man kan säga för närvarande.
AIK håller kanske inte heller elitserieklass, men laget svarade däremot för en helgjuten insats och visade prov på både vilja och effektivitet. Det kan inte ha varit lätt att tända till en tredje gång på fem dagar för en "måste-match", men det lyckades gnagarna med. Prestationen blir inte mindre av att målvakten Antila och poängkungen Roger Jönsson saknades. Precis som i fjol måste jag - ehuru det bär mig emot - konstatera att de för dagen vitklädda spelarna visade ett större hjärta än sina grönskrudade motståndare. Fredrik Ericsson personifierade viljan i samband med sitt 2-1-mål, och han får min fempoängare, trots hård konkurrens av flera medspelare.
Matchbilder
Foto: Jim Sharp
Skrivet av:
