Andreas Paulsson lämnar Hammarby
Med vemod och en viss besvikelse konstaterar vi att Hammarbys skyttekung Andreas Paulsson lämnar Söderklubben efter fem framgångsrika år. Hans nästa klubbadress blir AIK från Skellefteå.
År 1964 - för exakt 40 år sedan - värvade Skellefteå Hammarbys dåvarande skyttekung Anders Carlberg. Den 27 april 2004 upprepade Västerbottensklubben den bravaden när man kontrakterade Bamsingarnas nuvarande skyttekung Andreas Paulsson.
Det är aldrig kul när tongivande hammarbyiter rekryteras till konkurrentklubbar. Under de senaste 25 åren har Hammarby fullkomligt dränerats på spelare som inte sällan har tagit steget till AIK, Djurgårdens IF eller till och med till Huddinge IK.
Andreas Paulsson väljer att inte gå till någon av rivalerna i närområdet, vilket hedrar honom. Men frågan är om det kommer att kännas särskilt mycket bättre att se honom i Skellefteå. Jag tvivlar. Skellefteå är sannolikt Hammarbys främsta konkurrent i NHA, och på ett sätt känns det extra tungt att tappa spelare till lag i samma serie. Att en konkurrentklubb i samma serie värvar framträdande Hammarbyspelare hör dessbättre inte till vanligheterna. Det man närmast kommer att tänka på är väl Tomas "Mini" Bergs övergång till Huddinge 1993.
Just Paulssons övergång smärtar också på andra sätt. I dagens flyktiga hockeyvärld är det få spelare som stannar tillräckligt länge för att de verkligen skall bli förknippade med laget. Det finns helt enkelt färre och färre spelare som representerar ett slags kontinuitet, det gäller av naturliga skäl främst i lagen utanför elitserien.
Tomas "Mini" Berg var en sådan spelare, och till den kategorin hör också Andreas Paulsson (även om "Pålle" aldrig har varit lika nära förknippad med Hammarby som "Mini"). Paulsson värvades till Bamsingarna från Arlanda inför storsatsningen 1999. De mest inbitna grönvita hockeyfansen gladdes åt att Söderklubben lyckades knyta till sig "Arlandas ettrige nummer tio", som hade varit ett stort irritationsmoment under hela säsongen 1998/99, inte minst i play off-spelet i mars 1999. För den stora massan var dock Andreas Paulsson ett betydligt mer okänt namn än de övriga som plockades in: Lennart Hermansson, Patrik "Putte" Erickson, Patrik Wallenberg och Robert Nordmark med flera.
Med Paulsson försvinner i dag den sista spelaren som var kvar från det beryktade "Nordmarkåret". Paulsson var följaktligen en av de få verkligt lyckade värvningarna detta år. Han var en av de få spelare som verkligen visade hjärta - och därför också vann supportrarnas respekt. Det är ingen hemlighet att lejonparten av Hammarbys fans mest bryr sig om fotboll, men Paulsson var en av få hockeyspelare som de flesta kände igen. Senast i vintras deltog han vid supporterfesten då Bajen Fans lanserade sitt nya öl. Då ryktena för några år sedan spreds att Paulssons kontrakt eventuellt inte skulle förlängas väckte det starka reaktioner hos fansen som tvingade ledningen att backa och förnya kontraktet.
Själv minns jag särskilt kvällen den 10 mars år 2000. Då fullbordades "Nordmarksatsningens" fiasko med en play off-förlust borta mot Mora. De flesta Hammarbyfansen hade redan gett upp efter hemmaförlusten. Några tappra själar - Nina, Micke och Linn Arnewing, Mattias Jansson och undertecknad - åkte dock upp till Mora för att se returmatchen. Allt vi fick se var dock ett uselt Bajen som förlorade. Både under och efter matchen såg de flesta spelare mest ut att längta efter att säsongen skulle ta slut. Med ett undantag: Andreas Paulsson. Han var urförbannad då han lämnade omklädningsrummet, och jag minns att jag uppskattade att det åtminstone fanns någon spelare som i alla fall visade någon slags frustration och besvikelse.
Under sista första år i Hammarby, alltså "Nordmarkåret", gjorde Paulsson 16 mål i Hammarby. Han delade därmed andraplatsen i skytteligan med Nordin ElHarfaoui. Båda låg dock en bit efter Patrik Wallenberg som på den tiden var en betydligt vassare målskytt än vad han är i dag. Men under de fyra säsonger som har gått efter Nordmarkåret har Paulsson vunnit skytteligan varje år. Att vinna fyra raka skytteligatitlar har ingen hammarbyit lyckats med sedan målsprutan Kurt "Biffen" Kjellström härjade som värst under 1940-talet. Totalt har Paulsson gjort 110 mål, och han har således tagit plats i den ganska exklusiva skara som har gjort fler än 100 mål för Hammarby Hockey.
Tre av sina mål gjorde Paulsson för övrigt under årets superallsvenska bortamatch mot Skellefteå AIK. Han blev därmed den andre Hammarbyspelaren i historien (efter Holger Nurmela) som lyckats göra hattrick uppe i Skellefteå, där han nu kommer att spela till vardags.
Vi får se om Paulsson lyckas lika bra i Skellefteå som i Hammarby. Han lär säkert få spela under en helt annan press eftersom ishockeyklimatet är åtskilligt hetare i Skellefteå än på Söder. Å andra sidan kan det ju vara en utmaning också. Någon direkt sydländsk inramning brukar ju inte omge Hammarbys hemmamatcher.
För Hammarby är det en tung förlust, även om Paulsson naturligtvis inte är oersättlig. Jag tycker att det finns goda skäl att rensa i Hammarbys trupp, men Paulsson var en spelare jag gärna hade sett vara kvar. Det bär mig emot att önska honom lycka till när han nu väljer att gå till en av Hammarbys värsta konkurrenter. Men han skall ha tack för många fina insatser, och inte minst för sina 110 mål. Helt uteslutet är det väl inte att han kommer att göra fler mål för Hammarby i framtiden. Hans föregångare Anders Carlberg återvände i alla fall till Hammarby efter bara ett år i Västerbotten.
Om den historien upprepar sig återstår att se. Klart är i alla fall att Skellefteås värvningar av Andreas Paulsson och Carl-Johan Klint bäddar för att vinterns matcher mellan Hammarby och Skellefteå AIK kommer att bli ännu mer prestigefyllda än vanligt.
