Hammarby-Huddinge i retrospektiv, del II
För precis 30 år sedan, den 30 november 1974, svarade Hammarby för en osannolik vändning mot Huddinge. Om detta kan man läsa i andra delen av Carl Frängsmyr krönika om Hammarbys och Huddinges derbyhistoria.
Notabelt från historiens tredje derby mellan Hammarby och Huddinge är vidare att Rolf "Råttan" Edberg på egen hand svarade för inte mindre än fem av Bamsingarnas sju mål, en bedrift som ingen annan spelare någonsin har lyckats med i derbysammanhang mellan Huddinge och Hammarby. Huddinges Lars Norberg var den 29 november 1978 nära att upprepa "Råttans" bedrift, men han stannade på fyra mål (i en match som Huddinge vann med 5-3).
Ovanstående match är förvisso lagens tredje seriemöte, men
samtidigt lagens fjärde derby i tävlingssammanhang. Hammarby och Huddinge möttes nämligen redan 17 oktober 1969 i första omgången av distriktsmästerskapet i Stockholm. Matchen blev den dittills jämnaste mellan klubbarna, och Hammarbys segrade blott med uddamålet, 4-3. Ett av Huddinges mål i DM-matchen gjordes av den gamle Hammarbyprofilen Ola Olsson. Därmed blev Olsson den förste före detta Hammarbyspelare som gjorde mål mot Bamsingarna iförd Huddinges röda ställ. Under de år som gått har han fått många efterföljare. Men eftersom detta var en DM-match räknas den inte in i den officiella derbystatistiken.
Efter upphämtningen på Hovet i december 1969 hyste de rödblåa vissa förhoppningar inför hemmareturen som spelades den 20 januari 1970 på Björkängens IP. Men 1970-talets första derby slutade i en veritabel överkörning; hemmalaget blev utklassat. Hammarby vann med hela 9-2, i en match som avgjordes i andra perioden då Hammarby gick från 0-2 till 0-6. Resultatet innebar att Hammarby efter sina två första bortamatcher på Björkängens IP kunde ståta med den nätta målskillnaden 18-3!
Så lätt gick det inte alltid, men Hammarby dominerade det inbördes styrkeförhållandet ganska eftertryckligt fram till mitten av 1970-talet. Då och då var dock "Tigers" nära att skrälla. Den 7 december 1971 var exempelvis "puddingarna" ytterst nära att ta sin första seger mot Hammarby. Via mål av Sture Bryggman och Ulf Johansson tog Huddinge kommandot redan i första perioden. Visserligen reducerade Hans Strömberg, men först när cirka fem minuter återstod av matchen kom Hasse Malms förlösande kvitteringsmål. Hammarby behöll därmed sin förlustfria svit, men kunde i gengäld notera sin första poängförlust någonsin mot HIK. Att döma av rapporterna skulle Hammarby dessutom vara mest nöjda med det oavgjorda resultatet. Huddingeledaren Bengt "Nicke" Nilsson var heller inte alltför imponerad av Söderbamsingarna, utan konstaterade: "Jag hade väntat mig mer av Hammarby. Både Almtuna och Väsby, som vi mött tidigare i serien var bättre."
Huddinge fick - och missade - flera upplagda lägen att besegra Hammarby under 70-talets första hälft. Onsdagen den 22 januari 1975 kunde exempelvis Hammarby åter rädda oavgjort först efter en sen kvittering. Lycklig målgörare denna gång var Rolf Hagman.
Men den stora chansen att sätta storebror från Södermalm på plats hade Huddinge i det första mötet säsongen 1974/75. Lördagen den 30 november 1974 ställdes lagen mot varandra på Hovet i en match som antagligen är den märkligaste av alla de 99 drabbningarna mellan lagen. Många derbyn har förvisso varit svängiga tillställningar men den här matchen tar priset.
Hammarby spelade inledningsvis ut Huddinge efter noter, och de rödtröjade fick inte i väg ett enda skott på mål under matchens första tio minuter. Men genom en lidnersk knäpp fick plötsligt tigrarna allt att stämma. Inom loppet av två minuter stänkte Kjell Nilsson, Leif Blomberg och Kjell Nyberg in var sitt mål bakom den olycklige Bajenmålvakten Mikael Lindgren. Publiken fick kort därefter se Leif Odefjärd utöka de rödtröjades ledning till 4-0. Huddinge var sedan blott ett stolpskott från att göra också 5-0 mot ett totalt paralyserat Hammarby, som bokstavligen räddades av gongongen när signalen ljöd för periodvila.
På läktaren satt Hammarbylegenden Åke "Plutten" Andersson och var lika förbluffad som de övriga 573 åskådarna över hemmalagets genomklappning. Till Dagens Nyheters reporter Allison (Kalle Lilja) konstaterade "Plutten" bistert att "så går det när forwards inte hjälper till i försvaret utan mest står och tittar på". Men nere i omklädningsrummet förberedde Hammarbytränaren Curt Lindström vissa taktiska förändringar, bland annat kastade han in målvakten Ronnie Glysing i stället för olycklige Mikael Lindgren. Hammarby fick också ordning på spelet i andra perioden. Christer Sahlin reducerade först till 1-4, och när sedan backen Lars Hedenström gjorde 2-4 tändes ett visst hopp inför slutrundan.
I tredje perioden satte Curt Lindström allt på ett kort och Hammarby gick ner på två femmor. Anförda främst av förstafemman - backarna Lars Hedenström och Kjell Bergqvist bakom Hans Strömberg, Lennart Skördåker och Börje Skogs - inledde de grönvita en våldsam forcering. Nu om någonsin kunde man tala om begreppet "Bamsing - stångkorv!". Innan ens halva perioden hade spelats hade Hammarby både reducerat och kvitterat via mål av andrafemmans Håkan Ferm och Mikael Gremo. Med knappt åtta minuter kvar föll sedan avgörandet då Lennart Skördåker med en delikat passning hittade fram till Hans Strömberg, som i friläge iskallt överlistade Huddingekeepern Anders Karlsson.
Därmed var den osannolika vändningen fullbordad, 0-4 hade blivit 5-4! Till Svenska Dagbladet kommenterade en nöjd Curt Lindström efteråt: "Den här segern får vi verkligen vara glada över. Vi spelade inte dåligt i första perioden, men slarvade upprörande vid några avgörande tillfällen. Men vår upphämtning var magnifik tycker jag." Och visst var det en magnifik upphämtning! Detta var - och är fortfarande - enda gången någonsin i Hammarbys 83-åriga ishockeyhistoria som laget har vänt ett fyramålsunderläge till seger.
Även som helhet blev säsongen 1974/75 en framgång för Hammarbyishockeyn. I kvalserien gav man Djurgården en rejäl match om elitserieplatsen, och även den kroniskt svårflörtade Hammarbypubliken började få upp ögonen för hockeysektionen. Hammarbys hemmaderby mot Djurgården den 12 mars 1975 sågs exempelvis av 9 719 personer, vilket då var nytt publikrekord för Hammarby Hockey.
Sämre gick säsongen 1975/76, trots att truppen mer eller mindre var intakt från föregående år. I DM blev det respass mot Handens SK (!), och i serien gick det knaggligt. Därför var det kanske mindre överraskande att Hammarby den 7 december 1975 förlorade mot Huddinge för första gången någonsin. I hällregnet längs Björkängens IP fick visserligen de 1 039 betalande se Hammarbys 18-årige nyförvärv Jan Lindberg ge sitt lag ledningen med 1-0 i första perioden, men därefter hade de grönvita marginalerna mot sig. Målskytten Lindberg fick utgå med hjärnskakning och Per Harju missade ett öppet läge framför Anders Karlsson i Huddingekassen. När så Thomas Palm kvitterade i mittperioden började matchen allt mer svänga över till hemmalagets förmån. Rollen som matchhjälte i Huddinges första segermatch tillföll Lennart Wiman, som gjorde det avgörande 2-1-målet i slutperioden. Det blev också slutresultatet.
Fortsättning följer.
