Hammarby-Huddinge i retrospektiv, del III
Kring mitten av 1970-talet började Huddinge allt mer framstå som en seriös rival för Hammarby. Känslorna blev allt hetare och derbyna började locka allt mer publik.
Glädjen i Huddingelägret gick inte att ta miste på. Till Dagens Nyheters Elisabeth Olsson konstaterade den jublande Huddingetränaren Eilert "Garvis" Määttä att "grabbarna gjorde en toppmatch i dag". Hammarbys assisterande coach Leif Boork höll med om att hemmalagets seger var rättvis. Huddinge var - framhöll Boork - "bättre i dag även om vi stundtals spelade bra". Allra bäst i Huddingelaget var målvakten Anders Karlsson, åtminstone enligt speedwayföraren Anders Michanek som fått hedersuppdraget att utse matchens lirare.
I de följande derbyna fortsatte Huddinge på den inslagna vägen. Hammarbys hemmeretur den 14 januari 1976 slutade med bortaseger med 3-6. Bland Huddinges målskyttar den gången hittar vi en viss Kent Johansson som därmed gjorde sitt första derbymål. I övrigt är publiksiffran värd att räddas från glömskan: hela 2 108 personer hade sökt sig till Hovet - ett mått så gott som något på att derbyprestigen mellan lagen började bli allt mer påtaglig vid 70-talets mitt. I Hammarbyanhängarnas ögon började Huddinge allt mer uppfattas som en allvarlig rival, inte bara som ett förortsgäng i mängden.
Även under de följande säsongerna var publiksiffrorna fina. Den 17 okober 1976 bevittnade 1 585 personer vid Björkängens IP hur Huddinge utklassade Hammarby med 7-2. Vid returmötet på Hovet den 7 januari 1977 passerades för första gången 3 000-strecket (den exakta publiksiffran var 3 108). Även denna gång stod Huddinge som segrare. Därför var det om inte en sensation så åtminstone en ordentlig överraskning när Hammarby två veckor senare besegrade "Tigers" med 4-3. Skrällen blev inte mindre av att matchen spelades på månskensrinken vid Björkängens IP där Huddinge var erkänt svårspelade. Dessutom hade hemmalaget i tredje perioden hämtat in underläge 1-3 till oavgjort 3-3, och de flesta i publiken trodde nog att de rödblåa också skulle hinna göra ett segermål.
Men till alla hammarbyares glädje skickade i stället Hammarbys Mats Larsson efter 56.21 i väg ett slumpskott som på något sätt slank in förbi den annars utmärkte Huddingemålvakten Anders Karlsson. Förlusten var faktiskt Huddinges blott andra på 23 matcher, men Bengt Nilsson tog det hela med fattning. I en tidning kommenterade han förlusten på detta sätt: "Man går inte igenom en sån här serie obesegrad. Grabbarna är lite down just nu. En reaktion. Än finns chansen till serieseger, vilken är åtråvärd eftersom den ger en viss fördel inför kvalspelet." Men förlusten blev likafullt kostsam för Huddinge eftersom Djurgården samtidigt kvaddade Nynäshamns IF med 10-2. Visserligen behöll Huddinge serieledningen, men Djurgården var nu bara en poäng bakom, därtill med en match mindre spelad.
Efter att i åratal ha befunnit sig i skuggan av Hammarby föreföll nu Huddinge definitivt ha övertagit kommandot i den interna kampen. Men så hade också Huddinge vid denna tid sitt kanske starkaste lag genom tiderna med spelare som Kent Johansson, Leif Blomberg, Sören Johansson, Lars Pruul, Lennart Wiman, Tommy Eriksson, Tage Thomsson och före detta Hammarbyspelare som Sven-Erik "Blixten" Gustavsson och Staffan Söderberg.
Inför säsongen 1977/78 tappade Hammarby samtidigt ett flertal tongivande spelare. Backen Lars Hedenström tog steget över till just Huddinge, Hans Strömberg och Lennart Älgekrans slutade, Rolf Hagman varvade ner i IFK Östberga och även Mikael Gremo och Hans Arkinger lämnade truppen. Den kontroversielle och hetlevrade kanadensaren Vic Mercredi fick inget nytt kontrakt utan återvände till Nordamerika och Phoenix Roadrunners. Bland nyförvärven kunde egentligen bara Tysklandsproffset Claes-Ove Fjällby kallas "namnkunnigt", även om Per Levin och Robert Figren förvisso skulle uträtta mycket nytta under de kommande åren.
Men trots spelaromsättningen lyckades Hammarby besegra Huddinge två gånger av fyra (från och med säsongen 1977/78 spelades division ett över 36 omgångar). En match slutade oavgjord, och således bara en med Huddingeseger. Även detta år noterades höga publiksiffror. Hammarbys båda hemmamatcher bevittnades av 2 556 respektive 1 514 åskådare. Hammarby vann förvisso flest inbördes möten detta år, men det var Huddinge som avancerade längst på vårkanten 1978. Faktum är att tigrarna endast var något enstaka mål från ett elitserieavancemang. Så nära högstadivisionen har förmodligen Huddinge aldrig någonsin varit, knappast ens när laget spelade allsvenska finaler mot Skellefteå 1986 och Frölunda 1993. För Hammarbys del slutade säsongen i play off 2, där Örebro IK drog det längsta strået efter tre stenhårda matcher.
Även under den följande säsongen, 1978/79, tillhörde både Huddinge och Hammarby den absoluta toppen i division ett, men också nu var "Tigers" det något starkare laget. Huddinge vann faktiskt lagens samtliga derbyn detta år. Publikintresset för matcherna var fortsatt stort. Hammarbys publiksiffror var detta år 1 679 respektive 1 881. Det låter kanske inte som några astronomiska siffror, men som jämförelse kan sägas att ingen av de båda hemmamatcherna mot Huddinge i norra allsvenskan hösten 2003 lockade fler än 700 personer!
Kring decennieskiftet 1980 kopplade Hammarby åter greppet över Huddinge. I och med Leif Boorks tillträde som tränare 1979 påbörjades det lagbygge som omsider skulle föra Hammarby till elitserien. Huddinge föll däremot tillbaka denna säsong, och nu var det Bamsingarnas tur att dominera nästan lika eftertryckligt som tigrarna hade gjort under slutet av 1970-talet.
Den 15 oktober 1979 vann Hammarby med 6-4 hemma mot Huddinge i en match som lockade hela 3 483 personer, nytt publikrekord för matcherna Hammarby-Huddinge! Samma segersiffror noterade Bamsingarna i Björkängshallen den 28 november. Däremot stack Huddinge emellan och vann 1980-talets första derby med 5-4 den 6 januari. Hammarby återställde därefter ordningen på Hovet den 10 februari 1980. Även denna gång noterades en publiksiffra som skulle ha glatt de biljettansvariga i dagens Hammarby: 2 864 personer passerade vändkorsen. De flesta lämnade dessutom Hovet nöjda eftersom Hammarby vann med 7-4. Matchen var resultatmässigt jämn länge och väl, och det var först i slutperioden som det avgörande rycket kom.
I kvalserien 1981 var Hammarby lika nära elitserien som Huddinge hade varit tre år tidigare. På vägen till kvalserien vann Hammarby säsongens samtliga fyra matcher mot Huddinge. Den sviten lyckades Bamsingarna inte återupprepa den följande säsongen då lagen i stället vann två matcher vardera. Resultaten var märkligt svängiga dessutom. Den 29 november 1981 kunde Huddinge enkelt utmanövrera Hammarby i Björkängshallen. Redan efter nio minuters spel ledde Huddinge med 4-0, och denna gång klappade man inte igenom på det sätt som skedde nästan på dagen sju år tidigare. Tvärtom fortsatte hemmalaget att ånga på och slutresultatet skrev till 7-2. Stora matchvinnare var målvakten Bo Larson samt forwardsduon Kent Johansson och Timo Parkkonen.
Fortsättning följer.
