Hammarby-Huddinge i retrospektiv, del IV
Den fjärde delen av den återblickande derbykrönikan om Hammarby och Huddinge följer nedan.
Halvannan månad senare var det sedan Bajens tur att ha lekstuga. Visserligen höll Bo Larson nollan länge och väl, men i slutet av första perioden fick han kapitulera tre gånger om. Definitivt avgjordes matchen när Claes-Göran "Myggan" Wallin gjorde 5-1 i numerärt underläge i andra perioden. Efter varje hemmamål spelades Kentas "Bajen är bäst i stan" i högtalarna, och de ljudansvariga fick trycka på "play" ytterligare två gånger i slutperioden.
Framåt vårkanten 1982 nådde Hammarby till slut elitserien efter en oförglömlig kvalserie. Ingen av de hammarbyare som följde laget 1982/83 glömmer utskåpningen av Södertälje SK och Djurgården på Hovet eller för den delen Per Levins osannolika mål i spel tre mot fem i den avgörande matchen mot SSK i Scaniarinken. Däremot har säkert många glömt att säsongen också rymde en förnedrande 7-2-förlust mot Huddinge.
Tyvärr tog inte Hammarby tillvara på möjligheten att etablera sig i elitserien. I match efter match hade de grönvita marginalerna emot sig, och redan hösten 1983 var det därför dags att återuppta den tillfälligt avbrutna matchsviten mot Huddinge. Med spelare som Ulf Rådbjer, Hans Segerberg och återvändaren Rolf "Råttan" Edberg i spetsen blev det full pott i grundseriens båda derbyn. Den 14 november 1983 vann Hammarby hemma med 6-3. Ett av Hammarbys mål gjordes just av "Råttan" Edberg, som därmed gjorde sitt första derbymål mot Huddinge sedan den 20 januari 1970!
Till allsvenskan våren 1984 kvalificerade sig både Bamsingarna och Huddinge. Hammarby fick en trög start och inledde med två förluster mot Luleå och Mora. I tredje omgången väntade Huddinge i vad som mer eller mindre var en måstematch. Efter en bländande andraperiod ledde också Hammarby med 5-3, och när Timo Salomaa satte 6-3 en bit in i slutrundan trodde de flesta av de 3 034 åskådarna (ännu en fin publiksiffra!) att segern var klar. Men Huddinge hade inte gett slaget förlorat, särskilt inte forwarden Ola Andersson som svarade för reduceringen till 6-4 när omkring sex minuter återstod. Bara minuten senare gjorde Jan Carlsson 6-5, framspelad av just Andersson. Och med cirka två minuter kvar av matchen kom också kvitteringen. Målskytt? Ola Andersson ...
Den bedrövade Hammarbytränaren Tommy Nilsson (senare Boustedt) betecknade efteråt sitt lags insats som en "katastrof"! I gengäld vann Hammarby bortamatchen i Björkängshallen med hela 10-4. Det är den enda gången Hammarby har besegrat Huddinge med tvåsiffrigt resultat. Bakom segern den gången låg främst tredjeformationen med backarna Alf Thörnqvist och Christian Due-Boije bakom forwardstrion Timo Salomaa, Roger Melin och Lars Lindskog. Kvintetten svarade för sex av de tio målen.
Även säsongen 1984/85 tillbringade Hammarby i elitserien, men utan att skörda några framgångar. Hösten 1985 var Söderbröderna åter tillbaka i division ett-harvandet. Denna gång var laget placerat i västra serien, vilket innebar att Huddingederbyna vankades först i allsvenskan på våren 1986. Salomoniskt nog slutade dessa matcher med var sin seger för lagen. Huddinge vann hemmamötet i januari. Men den 19 februari kom Hammarbys revansch! Det blev 4-0 hemma på Hovet inför hela 3 865 åskådare.
För första gången någonsin avancerade både Hammarby och Huddinge till kvalserien detta år (1986). Hammarby nådde kvalserien via play off medan Huddinge fick en andra chans att nå elitserien efter förlusten i den allsvenska finalen mot Skellefteå HC. Båda lagen inledde kvalserien övertygande. Hammarby fick oavgjort borta mot VIK Hockey. Resultatet som sådant var meriterande, men med tanke på att Hammarby tappade 3-0 till 3-3 i slutperioden var det oavgjorda resultatet en skuffelse. Desto gladare var man då i Björkängshallen där Huddinge besegrade självaste MoDo med 3-2.
I andra omgången den 17 mars ställdes Hammarby och Huddinge mot varandra på Hovet. Matchen lockade inte mindre än 5 672 åskådare, vilket utan konkurrens är Hammarbys högsta hemmapubliksiffra någonsin mot Huddinge. Bamsingarna kunde också glädja sig över att matchen slutade med en 5-3-seger, vilket innebar att elitseriedrömmen hölls vid liv. Till slut blev det dock VIK Hockey som drog det längsta strået och fick göra Skellefteå HC sällskap upp i elitserien.
Måhända står Huddinges genomklappning den 30 november 1974 i en viss särklass i derbyhistorien. Men även Hammarby har vid flera tillfällen fått se hur "givna" segrar oförklarligt har förvandlats till bittra och dyrbara poängförluster. Så skedde exempelvis den 6 december 1989. Bamsingarna hade inlett storstilat hemma på Hovet och ledde med 3-0 redan efter 2.35!
Hemmapubliken trodde inte sina ögon. Enligt "Pemers minnen" på Huddinges officiella hemsida satt en bajare bredvid Huddinges supporterprofil Göran Sundberg på läktaren. Den sistnämnde var inte alltför nedslagen över Hammarbys blixtrande inledning utan slog lugnt vad med bajaren om att Huddinge skulle kvittera innan första perioden var slut. Och visst, anförda av sin kanadensiske stjärna Ian Boyce prickade "puddingarna" rätt tre gånger innan perioden var till ända! Sundberg fick sitt kaffe!
Även resten av matchen var svängig, och på läktarna hade Hammarbyfansen svårt att hålla sig lugna. Vid några tillfällen - bl.a. då Ian Boyce gjorde sitt andra mål för kvällen - kastades flaskor (!) in på isen. I Svenska Dagbladet skrev reportern Leif Ekstig lakoniskt: "Eftersom spänningen så till den milda grad fängslade publiken, så att den började kasta in flaskor halvvägs in i matchen, blev periodernas längd lite olika."
Trots Huddinges vändning såg det ut som om Hammarby skulle vinna, men med två minuter och två sekunder kvar av matchen kvitterade Huddingebacken Dan Svahn. Kvitteringsmålet skulle visa sig bli mycket dyrbart för Hammarby, både sportsligt och ekonomiskt. Matchen slutade till sist 5-5. Resultatet innebar att läget inför slutomgången var ytterst intrikat.
Hammarby låg på tredje plats, en poäng efter tvåan IK Tälje som innehade den andra allsvenska platsen. Hammarby hade dock slagit IK Tälje med osannolika 11-1 bara några dagar tidigare, och i sista omgången skulle IK Tälje möta just serieledande Huddinge. Allt talade därför för Hammarby trots allt, det skulle ju räcka med att "bara" vinna mot Vallentuna. Huddinges tränare Björn Ferber och forwarden Stefan Jonasson bedyrade i pressen att laget skulle göra allt för att vinna slutmatchen även om seriesegern var klar. "Jag litar på att Huddinge besegrar Tälje", sade Hammarbytränaren Christer Westerlund till SvD, "Huddinge är i mina ögon ett bättre lag och definitivt för stolt för att förlora mot Tälje."
Men mot alla odds "lyckades" Huddinge förlora hemma mot Tälje med 0-3. Chockresultatet i Björkängshallen gjorde Bajens 6-2-vinst ute i Vallentuna helt betydelselös. Huddinge har väl aldrig varit något populärt lag i Hammarbykretsar, men den 10 december 1989 sjönk lagets aktier ytterligare några snäpp. I Dagens Nyheter uppskattade Hammarbys ordförande Arne Jansson att den uteblivna allsvenska platsen kostade Söderklubben bortåt 750 000 kronor.
Fortsättning följer.
