Halvstängd elitserie hindrar hockeyns expansion

Under de senaste tio åren har vi fått uppleva fyra gånger så många nya allsvenska fotbollslag som elitserielag i ishockey, skriver Benjamin Thorén i ett debattinlägg som tidigare har publicerats på www.hammarbyhockey.se.

Svensk hockeys NHL-ifiering har skapat en kris inom sporten.
Den normale svensken, eller europén för den delen, är inte intresserad av lagidrott som uppvisning, utan vill ha kamp och dramatik.
Inte ens nya arenor, utvecklade kringarrangemang eller hemkomna NHL-proffs kan skyla över det faktum att svensk hockey dansar på slak lina.

Visst finns det platser i landet där hockeyn är stor.
Ständiga topplaget Färjestad med sin sprillans nya arena har det bra just nu. Svenska mästarna HV71 kan med sitt guld och sin nya arena inte heller klaga. Liksom topplaget Frölunda vars guld förra året tände den hockeytokiga Göteborgspubliken. Modos femtioelva NHL-stjärnor hjälper Ö-vikslaget till storpublik både hemma, men framför allt borta.
Men de här framgångsöarna handlar mest om tillfälliga injektioner. När Kaffehallen blivit vardagsmat, när NHL-spelarna är tillbaka i NHL, när nyuppflyttade lag har etablerat sig i storserien, vad finns då kvar? Tja, ett astronomiskt antal matcher där en minimal procent betyder något.

Något har blivit bättre
Några saker har hänt till fromma för svensk hockey. Allsvenskan kommer att från och med nästa säsong bestå av en enda serie, med 16 lag, om jag minns rätt. Det är bra.
Domarna har beslutat sig för att bekämpa grishockeyn. Det är också bra, även om sådana kampanjer ofta brukar rinna ut i sanden.
Dessutom har man tagit bort de onödiga strafftävlingarna vid oavgjort resultat. De fem sudden death-minuterna som nu spelas, kan man diskutera. Någon fara för hockeyn är de nog knappast, även om det är en konstruktion som tillför ganska lite. Varför är man så rädd för oavgjorda resultat?

Men elitlagens protektionism kvarstår
Även om det så skett några förändringar till det bättre så finns huvudproblemet kvar. Hade det handlat om radioteater så skulle introduktionen kunnat låta: "Svenska Ishockeyförbundet presenterar: Elitserien - En innehållslös historia i alltför många delar i regi av ....SHL."

12 lag spelar 300 matcher för att komma fram till...
Att kora svenska mästarna? Nej!
Att avgöra vilka lag som får lämna serien? Nej!
Att sålla fram den minoritet som får spela play off om SM-guldet? Nej!

Men vad är då dessa 300 matcher till för? Jo, att utse de 67 procent som får spela slutspel, en tävling som inte har med grundserien att göra. Och de två lag som med stor sannolikhet spelar sig kvar via kval.

Fyra gånger fler i fotboll
Den allsvenska fotbollen har de senaste tio åren passerat hockeyn som publiksport i Sverige. Med råge.
Även i år, då de publikdrivande Stockholmslagen har haft en svacka, står sig publiksnittet i stort sett från fjolårets rekordsiffror. Malmö FF har över 19 000 i snitt, och seriefinalen i nästa omgång mellan IFK Göteborg-MFF kommer att fylla Nya Ullevi.
Fotbollen har en allsvenska med 14 lag, där två åker ur och ett får kvala. Hockeyn har 12 lag, ingen åker ur, och två får kvala. Hockeyns kval måste ses som mindre chansfull, trots att det är fler motståndare, då elitserielaget har tio omgångar på sig att få ihop sitt spel.

De tio senaste fullföljda elitserie- och allsvenska säsongerna ser ut på följande sätt.

Elitserien: 17 lag har deltagit
Allsvenskan: 24 lag har deltagit
Elitserien: 6 lag har kvalat sig upp sammanlagt 9 gånger (0,9 lag per år)
Allsvenskan: 17 lag har kvalat/spelat sig upp sammanlagt 22 gånger (2,2 lag per år)
Elitserien: 1 nytt lag har debuterat (Linköping)
Allsvenskan: 4 nya lag har debuterat (Umeå, Oddevold, Ljungskile, Enköping)

Elitseriens 6 lag: Till elitserien är det alltså endast Linköping som är nytt. Man gick upp ett år, åkte ur, men kom tillbaka. Övriga lag är lindansare som Södertälje, Leksand och Björklöven, samt comebackande "storlag" som Timrå och Mora.

Allsvenskans 17 lag: Förutom de fyra nya lagen Umeå, Oddevold, Ljungskile och Enköping, kan vi lägga till lag som återkom efter ett antal års bortovaro: Västerås, GAIS, GIF Sundsvall, Landskrona och Trelleborg. Till lindansarna kan man väl kanske lägga Frölunda, Häcken, Kalmar, Öster.
Och slutligen "storlagen" som gjort en och annan vända nere i ettan; Djurgården, Örgryte, Elfsborg, Hammarby och Malmö FF.

SHL:s trygghetsnarkomani förstör sporten
Hockeyn är populär. Så populär att det med marginal finns utrymme för 20 lag i elitserien!
Nej, jag propagerar inte för 20 lag, jag bara säger att det finns utrymme för det.
Tänk efter! Mora gick upp i år, och laget gör ett bra jobb. Tror någon verkligen att de övriga kvallagen Skellefteå, Hammarby, AIK och Leksand inte skulle kunna göra ett lika bra jobb?
Ja, just det. Då är vi uppe i 16.
Sedan lägger jag till Rögle, Oskarshamn, Björklöven och Bofors, så har vi tjugo lag som skulle kunna rusta för en säsong i elitserien.
Ja, varför inte lägga till Västerås Ungdom som varit där förut, Nyköping som satsar framåt, och Växjö som onekligen har publiken med sig.

Finns det något skäl att INTE öppna upp seriesystemet. Eller att utöka "segmentet" ishockey?
Nej, säger jag.
Jo, säger trygghetsnarkomanerna i Färjestad och de övriga i den klubb för inbördes beundran som går under namnet SHL.

Benjamin Thorén2004-12-17 19:21:00

Fler artiklar om Hammarby