Matchen jag minns: IK Tälje-Hammarby 1988
Så här i väntans tider kan det vara kul att läsa lite om matcher från en svunnen tid. DonT delar här med sig av ett matchminne från division 1 östra säsongen 1988/89 mot den numera vilande klubben IK Tälje. Matchen spelades i Scaniarinken den 2 november 1988.
Jag och en kompis hade en överenskommelse: om Bajen spelar i Södertälje då skall vi gå på matchen, oavsett sport. Den överenskommelsen höll vi under alla år som jag bodde i Södertälje. När vi läste i Länstidningen att IK Tälje skulle möta Hammarby i division 1 östra var det därför självfallet att vi skulle gå.
När vi väl var på plats utanför Scaniarinken kunde vi konstatera att det inte var någon större folksamling som skulle se matchen. Men när IK Tälje lirade var det sällan några alltför imponerande publiksiffror, just denna match lockade i alla fall 604 personer. Det som däremot var desto mer slående var antalet polisbilar utanför arenan
Nåväl, vi ställde oss i biljettkön och min kompis stod före mig. Han hade ingen halsduk, men det hade jag. Han löste en biljett och försvann genom spärren. Även jag betalade entréavgiften och försökte gå förbi spärren, men utan att lyckas! Spärren var låst. Jag uppmanade biljettkillen att släppa spärren, eftersom jag ju hade betalat. Han svarade kort: "Det är inte klart än". Jag fattade inte någonting. "Vadå? Inte klart?" Då meddelade han: "Nu är det klart, nu kan du gå in".
Lättad passerade jag spärren och hann gå två, tre meter innan båda mina armar låstes på ryggen och jag blev forslad i hög fart framåt. Min naturliga reaktion var givetvis att göra motstånd, vilket jag gjorde. Men när jag gjorde det sade en röst: "Det är polisen, du ska visiteras." Jag slappnade av, men fördes rätt upp mot en vägg där jag fick stå med armarna mot väggen. Två kravallutrustade poliser visiterade mig, som om jag vore en farlig huligan. När visitationen var över uppmanades jag att ta det "jävligt lugnt" och gå och ställa mig i Hammarbysektionen. Jag letade upp min kompis och det visade sig att han däremot inte blivit visiterad. Jag blev helt enkelt visiterad bara för att jag bar en Hammarbyhalsduk.
Bajenklacken bestod för dagen av mellan fyrtio och sextio personer, omringade på sittplatsavdelningen i ena hörnet av poliser i kravallutrustning. Varken förr eller senare har IK Täljes supporters varit kända för att vara våldsamma. Varför då den stora poliskommenderingen kunde man fråga sig. Troligen var det väl för att det var ökända Hammarby som var på besök, och att polisen ville öva sig i tuffhet och omild behandling. Många på läktaren blev dessutom trakasserade och påpassade under matchen av Södertäljes förträffliga poliskår.
Hur var matchen? Nja, det var inte så mycket att komma ihåg. Av de antal matcher jag såg runt 1987-1990 är detta ändå en av dem jag verkligen minns. Anledningen var polisens beteende mot oss supporters då för första gången tydliggjordes för mig. Min "oskuld" rök all världens väg och jag gick in i en ny fas som supporter.
