Matchen jag minns: Attacken som förändrade Rosvalla
På måndagen gästar Hammarby Nyköping för att förhoppningsvis greppa något av de sista halmstråna i play off-jakten. Hammarbyskribenten DonT har dragit sig till minnes den omtalade matchen i Rosvalla hallen för ett par år sedan när Daniel Karlsson provocerade Hammarbyklacken, men föll på eget grepp.
Efter att ha varit på resande fot och avverkat Linköping och Norrköping på en och samma dag, tänkte jag stanna till i Nyköping på min väg hem till civilisationen. Passande nog visade det sig att Hammarby skulle ge 1,90 en hockeylektion samma dag, vilket underlättade mitt beslut att stanna till i Nyköping - att jag sedan inte hade en aning om hur jag skulle ta mig hem tog jag ganska lätt på.
De som har varit i den gamla ishallen Rosvalla vet att det är en ganska kompakt hall. Läktaren når nästan ner till isen och publiken får verkligen en närhetsupplevelse. Detta i kombination med att det ofta är mycket folk i Rosvalla gjorde att det var en ganska bra stämning i hallen. Jag tycker att det var en ganska kul arena, och jag har även spelat där själv.
Denna dag fanns ett 50-tal bajare på plats. Placeringen var på långsidan i den särskilt iordningställda ståplatssektionen, belägen ungefär i höjd med ena målburen (den närmast omklädningsrummen). Sedan ett antal år tillbaka har just matcherna mot Nyköping utvecklats till att bli riktiga prestigefighter, kanske beroende på att många Nyköpingsspelare har spelat för Bajen? Nåväl, matchen blev en händelserik historia med högt tempo, många målchanser och tufft spel. Mål och utvisningar följde om vartannat. Stämningen är intensiv både på is och läktare. Vissa Nyköpingsspelare följs särskilt noga av Bajenklacken, speciellt de som gjort sig kända för att spela fult och tufft. Jag tänker särskilt på Daniel Karlsson.
Domaren som dömde för dagen hade inte bara glömt linserna hemma, utan tydligen även glömt sin domarinstruktion. Han missade några solklara utvisningar åt båda hållen, vilket varken gladde spelarna eller publiken. När han dessutom inte uppmärksammade att Daniel Karlsson slog på Hammarbykeepern Jocke Persson blev det ordentligt upprört i Hammarbyklacken. När samme Karlsson sedan gjorde mål i nästa spelsekvens blev stämningen på läktaren rent fientlig - mot både domaren och Karlsson. Om vad som sedan skedde finns många versioner. Här är min.
Daniel Karlsson gjorde målet mot Hammarby på andra sidan isen. För att fira målet valde han att åka över isen fram till Bajenklacken där han började jubla. Till en början är Karlsson den ende Nyköpingsspelare som befinner sig just nedanför Hammarbyklacken, som i vredesmod börjar stänka ner målskytten med öl. Karlsson höjer sin klubba över plexiglaset och riktar den mot publiken. En Hammarbysupporter som inser faran tar tag i klubban och ger Karlsson en "klapp" på munnen. När Karlsson faller uppdagas att det hela har medfört blodvite. Plötsligt uppstår stor palaver: buanden, gestikuleranden, fingerpekanden (inte med den trevligaste gesten), folk som viftar med knutna nävar och folk som ropar på avrättning.
Till slut inser Nyköpingspolisen att de måste göra något. De släppte loss sina hundar för att skapa ordning. Bajenklacken svarar med att lugnt stå kvar och börjar sjunga låten "Who let the dogs out?" Humor på hög nivå. Daniel Karlsson reser sig och lämnar isen, och Hammarby lät sedan Nyköping vinna med 5-4. Resultatet av incidenten blev att Rosvalla ishalls plexiglas höjdes rejält vid bortapublikens sektion, vilket vi var glada över. Efter denna åtgärd har det känts tryggare att resa till Nyköping. Risken att få en viftande motståndarklubba i ansiktet minskade onekligen, och blev ännu mindre när deras nya ishall stod klar.
