Wernblom matchhjälte på Hovet
Skellefteå AIK vann bortamatchen på Hovet mot Hammarby sedan Magnus Wernblom prickat in det matchavgörande fjärde målet i slutminuten. Avgörandet föll snöpligt för hemmalaget, men var inte orättvist sett till matchen som helhet.
Gästande Skellefteå kopplade greppet direkt i bortamatchen mot Bamsingarna på Hovet. Spelet var mestadels förlagt nere i de gröntröjades försvarszon under de första tre-fyra minuterna. AIK:arna producerade några halvchanser, men Mattias Öhrling sattes så långt inte på några större prov.
Så småningom fick Hammarby bättre ordning på sitt spel, och Daniel Holmström hade en skaplig målchans efter fyra och en halv minut. Några minuter senare tog Bajen ledningen. Bakom målet stod föga överraskande NHL-förstärkningarna Jamal Mayers och Taylor Pyatt. Mayers slet sig loss på vänsterkanten och hittade Pyatt med en diagonalpassning. Avslutet var det klass på: Pyatt höll inne handledsskottet några tiondelar, vilket räckte för att få ned Gauthier på isen. Därefter sprätte han upp pucken i nättaket.
Tyvärr hann hemmapubliken knappt jubla färdigt innan Skellefteå kvitterade genom Jimmie Ericsson. Hammarbymålvakten Mattias Öhrling var påtagligt spänd och nervös i matchinledningen och han tappade en "flipperpuck" rakt ut, varför Ericsson inte behövde göra annat än att raka in trissan från någon meters håll. Men visst, det gäller att befinna sig på rätt plats också.
Hemmalaget replikerade några minuters senare då Johan Molin iskallt förvaltade ett friläge med Sean Gauthier. Tyvärr hade inte Mattias Öhrling bjudit färdigt, utan bortalaget kunde kvittera en andra gång. Målet var i allt väsentligt en repris på Skellefteås första. Hammarbymålvakten hade även denna gång problem att kontrollera en inte alltför hård puck som lyftes in mot målet. Denna gång damp returen ned framför ex-hammarbyiten Andreas Paulsson, som behärskat lyfte in pucken i öppet mål. Att bjuda Paulsson - som sammanlagt gjorde 110 mål under sina fem år på Söder - på sådana lägen är knappast att rekommendera.
Perioden slutade 2-2. Gästerna hade det mesta av spelet och vann perioden på poäng. Det går det inte att bortse från, även om båda Skellefteåmålen var frukten av tveksamma målvaktsingripanden. I det offensiva spelet var Hammarby lika bra som Skellefteå, men det brast i defensiven. Främst - men inte bara - på målvaktssidan.
Tyvärr förmådde inte Öhrling heller i den andra perioden plocka fram det stabila målvaktsspel som han enligt rapporterna visade i Umeå i söndags. Han gav tvärtom ett osäkert intryck och släppte en hel del returer. Skellefteå tog också ett allt klarare kommando i andra periodens första hälft. Just när stormen äntligen såg ut att ha bedarrat - och Hammarby började ta för sig allt mer - kom den stora tavlan. Skellefteåbacken Johan Åkerman - också han med ett förflutet i Bajen - lade fram pucken till Markus Kristoffersson, som kom åkande på vänsterkanten. Kristoffersson sköt iväg ett skott från blållinjen, till synes i förhoppning att få till en tekning i offensiv zon. Skottet var inte märkvärdigt hårt eller välplacerat, och dessutom var sikten fri. Ändå lyckades Öhrling på något sätt missbedöma puckbanan, och 2-3 kom upp på resultattavlan. Tungt för Hammarby, och inte minst tungt för målvakten som denna kväll gjorde sitt första framträdande på Hovet.
Samtliga Skellefteås tre första mål var således följden av målvaktsspelet, det är trist att behöva skriva det, men så var det. Å andra sidan var ledningen inte omotiverad sett till spelfördelningen. Skellefteå var det klart bättre laget i andra perioden, inte minst under de minuter som följde just efter det tredje målet. Chanserna radades upp, och vid åtminstone ett läge missade en AIK-forward öppet mål i en tilltrasslade situation framför Öhrling. Johan Åkerman hade dessutom ett klockrent stolpskott, och målvakten Öhrling fick till sist göra ett par fina räddningar.
I tredje perioden kom Hammarby tillbaka, främst anförda av Taylor Pyatt och Jamal Mayers. NHL-duon, inte minst Pyatt, var hemmalagets utan konkurrens två bästa spelare i matchen. Skellefteå drog sig något tillbaka, vilket ledande lag ofta gör. Bamsingarna försökte spela mer offensivt, men SAIK såg ut att ha kontroll på händelserna även om det då och då uppstod farligheter. Mitt i perioden hade Jamal Mayers tur med en del studsar i offensiv zon, och fick plötsligt ett jätteläge som han disciplinerat förvaltade.
Efter målet spelade Hammarby riktigt bra ett par minuter, och Sean Gauthier tvingades till en akrobatisk räddning (som dock kanske inte var fullt så farlig som den såg ut). I slutminuterna föreföll åtskilliga spelare ha börjat ställa i sig på spel i sudden. Det gällde inte minst den Bajenförsvarare som lämnade Magnus Wernblom alldeles för oattackerad någon meter framför Öhrling. Detta straffade sig när den förre MoDo-forwarden kunde trycka in pucken bakom Öhrling som denna gång var chanslös.
Hammarby chansade med att plocka ut Öhrling i slutsekunderna, men målet kom alldeles för sent för att man ens skulle kunna hoppas på ännu en kvittering. Det var en snöplig avslutning för hemmafansen, men ingen kan förneka att Skellefteå var det starkare och tyngre laget på det stora hela.
Till stor del - nu börjar bortförklaringarna - berodde Skellefteås spelövertag på att Hammarby hade stora problem defensivt. För dagen saknades ljumsskadade Stefan Björk, långtidskadade Johan Ejdepalm och det tredje NHL-förvärvet Kristian "The Rock" Kudroc. Helt klart hade den trion varit värdefull i dag. Bajenförsvaret hade svårt att hänga med norrlänningarna, såväl när det gällde det fysiska närkampsspelet som - inte minst - i skridskoåkningen. Mattias Öhrling var, som framgått, mindre lyckad, vilket spred osäkerhet i en redan hårt ansatt backuppställning.
Offensivt visade Hammarby långa stunder upp ett snabbt och bra spel. Pyatt och Mayers låg bakom det mesta, men även spelare som Johan Eneqvist, Henrik Nilsson och Linus Stensson kämpade och slet. En av de stora positiva överraskningarna var Freddie Ferm, som nu plötsligt dök upp i laget igen efter att senast ha spelat i USA.
Skellefteå då? Ja, Sean Gauthier vann målvaktsmatchen mot Öhrling mindre på grund av sitt eget spel än på det svaga konkurrensen. Backspelet var förvisso bättre än Hammarbys denna kväll, men fungerade inte heller prickfritt. Däremot är Skellefteå tunga offensivt med starka forwards som dessutom kan åka skridskor. Effektiviteten var däremot inte den bästa, man brände många lägen och hade god hjälp av Bajenförsvaret vid sina samtliga fyra mål. Laget har uppvaktat sina sponsorer för att få ekonomiska medel till ytterligare förstärkningar, och det lär man behöva om drömmen om elitserien skall gå i uppfyllelse. Även Hammarby behöver givetvis förstärka truppen om laget skall kunna hävda sig i en kvalserie. Närmast gäller det att ta sig an Rögle borta på söndag, vilket inte blir någon lätt uppgift även om målvakten Christopher Heino-Lindbergh då med all sannolikhet är tillbaka.
Matchen sågs av drygt 3500 åskådare. Även om ganska många hammarbyare hade släpat sig dit imponerade knappast klacken. Långa stunder var det förvånansvärt tyst. Bortaklacken var mindre, men höll å andra sidan igång desto bättre och desto oftare. Det blev också det gulsvarta som fick jubla till sist.
Bilder:
Foto: Jim Sharp
Text:
