När Söders canadensare gjorde 22-1
För precis 60 år sedan, den 26 januari 1945, krossade Hammarby IF Göta från Karlstad med hela 22-1. Det är inte bara Bamsingarnas största seger, utan det genom alla tider största segerresultatet i den svenska ishockeyns högstadivision. För att fira 60-årsjubileet av denna klassiska drabbning publicerar vi ett stycke om matchen ur Carl Frängsmyrs och Jim Sharps planerade bok om Hammarby Hockey.
För sextio år sedan, vintern 1944/45, stod Hammarby Hockey på toppen. Laget dominerade svensk hockey fullständigt, och det var bara AIK och Södertälje SK som emellanåt förmådde utmana Söderbamsingarna. I DM-semifinalen den 17 november 1944 fick Hammarby stenhårt motstånd av AIK, men Södergänget vann efter avgörande på övertid. Två dagar senare kunde Hammarby utan besvär besegra Nacka SK och därmed lägga ytterligare ett DM-guld till samlingen.
Eftersom både AIK och Södertälje SK spelade i division I norra kunde Hammarby, som spelade i den södra serien, rulla över allt motstånd likt en ångvält. På de tio seriematcherna gjorde Bamsingarna 102 mål, i snitt således mer än tio kassar per match!
Utklassningssegrarna radades upp i serieinledningen: 7-0 mot Skuru IK, 7-1 mot Nacka SK, 9-1 mot IK Göta, 9-1 mot IFK Mariefred samt hela 16-5 mot IF Göta från Karlstad. Den 21 januari kom säsongens enda plump i protokollet då IFK Mariefred kunde återvända från Stockholm med en poäng efter en match som slutade 5-5.
Måhända var det den snöpliga poängförlusten mot Mariefred som fick Hammarbyspelarna attt tända till lite extra när laget fredagen den 26 januari 1945 - för precis sextio år sedan - äntrade isen på Tingvalla i Karlstad för bortamötet mot IF Göta. Få anande dock att det skulle bli en av Hammarbys och svensk seriehockeys verkligt klassiska matcher.
På den här tiden kallades Hammarby Hockey vanligtvis för "Söders canadensare" eller kort och gott för "canadensarna". Smeknamnet "Bamsingarna" förefaller inte ha slagit igenom förrän kring 1950, och det i dag vanligt förekommande namnet "Bajen" dök upp först i slutet av 1960-talet.
Under 1940-talet var Hammarbyspelarna och deras lagledare Curt Piper närmast att betrakta som "kändisar", och lokaltidningarna i Värmland skrev flera dagar före matchen om finfrämmandet som skulle gästa Tingvalla på fredagskvällen. Och visst var det ett ramstarkt lag som Hammarby kunde ställa på isen: Sven "Svenne Berka" Bergquist bildade backar med Gunnar "Robert Taylor" Landelius. De två kedjorna utgjordes av Ragnar "Ragge" Johansson, Kurt "Kurre Kjellis" Kjellström och Stig Emanuel "Stickan" Andersson, respektive Holger "Hogge" Nurmela, Åke "Plutten" Andersson och talangen Hans Hjelm. Sture Åström var målvakt och Bertil Bäckvall satt på reservbänken. Utan tvivel är detta en av de starkaste laguppställningarna som Hammarby någonsin har haft.
De dryga tusen åskådarna som passerade vändkorsen fick se en match de sent skulle glömma. Den braskande huvudrubriken på Karlstads-Tidningens sportsida dagen därpå lydde: "Söders canadensare gjorde 22-1!". Lokalreportern fick sammanfatta en match i vilket Hammarby fullständigt hade pulvriserat Karlstad-Göta, och alltså vunnit med osannolika 22-1. I matchreferatet stod att läsa:
22-1 blev det, och en sådan fruktansvärd nedsabling känner väl näppeligen den allsvenska hockeyn tidigare. Det var inte kattens lek med råttan, det var det passiva slaktoffrets otacksamma roll mot en mycket, mycket hårdhänt slaktare.
Hammarby - som första gången någonsin utanför Stockholm uppträdde i sitt nya matchställ med gröna tröjor och vinröda byxor - satte full fart från början. Gästerna hade rena uppvisningen under den första perioden. Hemmakeepern Gösta Axelsson tvingades gång på gång vittja sin kasse, och efter tjugo minuter ledde "canadensarna" med 10-0! Det är för övrigt Hammarbys bästa periodresultat genom alla tider, även om noteringen - exakt på dagen 23 år senare - tangerades hemma mot IFK Lidingö i division II östra B den 26 januari 1968. Den gången var det dock den andra perioden som Bamsingarna sopade hem med 10-0!
Lag som leder klart brukar ofta - särskilt nuförtiden - slå av på takten för att koncentrera sig på nästa match. Så icke "canadensarna" denna värmländska vinterkväll. Trots att matchen redan var avgjord inledde man den andra perioden i ett minst lika furiöst tempo som man hade spelat i den första. Målvakten Axelsson stred som ett lejon och gjorde oräkneliga parader, och utan hans målvaktsspel hade Hammarby förmodligen gjort tvåsiffrigt även i period nummer två. Götas förtvivlade och tröttkörda utespelare kämpade för att undvika den totala katastrofen, men det var för deras del lika lönlöst som att försöka rädda Titanic med öskar
Enligt den officiella laguppställningen var Gunnar "Robert Taylor" Landelius och "Svenne Berka" backar, men i praktiken spelade Hammarby med fem forwards, som matchen igenom anföll i våg efter våg mot hopplöst underlägsna Götaspelare, som försökte bilda en köttmur framför den egna målvakten.
En enda gång under hela matchen lyckades hemmalaget få till en kontring, och då blev det mål. Eftersom både Hammarbybackarna deltog i anfallet blev Götas Olle Larsson helt frispelad när han kontrade in tröstmålet. Hammarbys främste målskytt var Hans Hjelm, som satte fem kassar. "Stickan Emanuel" och "Hogge" Nurmela gjorde fyra mål vardera, medan säsongens särklassige skyttekung "Kurre Kjellis" denna gång "bara" antecknades för tre mål, lika många gjorde "Svenne Berka". Ragnar "Ragge" Johansson och Gunnar Landelius gjorde var sitt mål. Dessutom var Götaspelarna generösa nog att göra ett självmål. Periodsiffrorna i den andra och tredje perioden skrevs till 6-1 respektive 6-0.
"Södercanadensarnas" seger med 22-1 mot IF Göta från Karlstad är det största segerresultatet genom tiderna i den svenska ishockeyns högsta division. Vissa källor - däribland, beklagligt nog, Svenska Ishockeyförbundets officiella hemsida - uppger att Djurgårdens IF tangerade resultatet i sin utklassingsseger mot IFK Stockholm den 23 januari 1955 - nästan på dagen tio år efter Hammarbys storseger på Tingvalla.
Detta är dock ren och skär Djurgårdspropaganda, i själva verket slutade Djurgårdens match mot IFK Stockholm 22-2 efter periodsiffrorna 4-0, 11-2 och 7-0. Det var onekligen också en snygg seger, men Hammarby är alltså ensamma innehavare av svensk hockeys segerrekord. Om någon påstår något annat har vederbörande fel.
Exakt på dagen 60 år efter den klassiska utskåpningen av IF Göta ställs Hammarby mot ett annat Värmlandslag, nämligen Bofors från Karlskoga. Att 2005 års Hammarby - som tvivelsutan skulle behöva några målskyttar av "Kurre Kjellis" och "Hogge Nurmelas" klass - skulle fira jubileet genom att vinna med 22-1 mot Bofors är kanske för mycket begärt. Men tre poäng och islossning vad beträffar målskyttet vore lika efterlängtat som nödvändigt.
