Bamsing - bottennapp
Hammarbys kräftgång i superallsvenskan fortsätter. Trots att skottstatistiken utvisade 41-17 i hemmafavör, kunde Bofors ta sin första seger genom tiderna mot Bamsingarna på Hovet. Mot det rättvisa i slutresultatet finns inte mycket att invända. Hammarbys uppförsbacke är nu brant som en bergvägg.
Det var två pressade lag som möttes på Hovet på onsdagskvällen. Ett smart spelande Bofors hade bäst kontroll på nerverna och vann därför rättvist, om än mindre på grund av egen briljans som på Hammarbys direkt svaga insats.
Bofors ägde matchens första minuter, delvis till följd av att Taylor Pyatt drabbades av en hakningsutvisning i matchupptakten. Värmlänningarna skapade någon halvchans, men Bamsingarna hanterade det numerära underläget utan större svårigheter.
Det syntes att Hammarby kände pressen från supportrar, ledning, tränare och - inte minst - sig själva. Efter ett par minuter såg det dock ut som om nervtrådarna hade lösts upp, och de gröntröjade kopplade ett visst grepp. NHL-duon Mayers/Pyatt snurrade exempelvis friskt i gästernas zon. Då kom kallduschen! Efter en snabb spelvändning, där Hammarbyförsvaret måhända kunde ha varit mer observanta friställdes Johan Olsson - en av gästernas främste målskyttar. Olssons avslut var iskallt och höll hög klass: han stannade upp någon meter framför mål, väntade tills Heino-Lindbergh var på väg ned, och sedan sprätte han distinkt upp den i nättaket.
Gästernas mål blev en väckarklocka för hemmalaget, som dominerade den andra delen av första perioden eftertryckligt. Chanserna radades upp. Det bästa läget hade Töyrä som hade öppet mål, men som missade när han skulle slå in pucken på tennis. Daniel Holmström lade in pcuken till en friställd Jamal Mayers, som direktskarvade den mot - men inte i - mål. Backen Dennis Schirmer skar in och fick ett öppet skottläge, men sköt dessvärre rakt på (den duktige) Boforskeepern.
Sett till chansfördelningen var Boforsledningen knappast rättvis, och inte blev det bättre när backen Martin Thelander pangade in 2-0 när 36 sekunder återstod till periodvilan. Målet var dessutom i högsta grad kontroversiellt. I situationen innan hade Heino-Lindbergh tappat sin plockhandske, och han gestikulerade med sin hand för att göra domaren Robert Lahti uppmärksam på detta. Enligt vissa uppgifter uppmärksammade inte Lahti detta, utan godkände målet - trots protester från Hammarbys spelare, ledare och publik.
Hammarbyspelarna kom ut laddade till den andra perioden, och det dröjde bara några minuter innan ex-gnagaren Fredrik Ericson blev utvisad. Söderlaget fick därmed en bra möjlighet att komma tillbaka in i matchen. Tyvär har väl power play-spelet inte fungerat bländande någon gång under säsongen; nu blev det utfallet dessutom osedvanligt uselt. En Hammarbyförsvare missade, som siste man, grovt i mittzon varför två Boforsspelare kom fria med Heino-Lindberg. En av dessa var ex-bajaren Oscar Steen, som enkelt kunde göra 3-0 i numerärt underläge.
I detta läge tycker jag att Hammarbytränaren Bernhard Kaminski borde ha begärt time out. Nästan hundra sekunder återstod i power play, och spelarna hade nog behövt lite peppning och återuppladdning av batterierna. Någon time out blev det dock inte, och Hammarbylaget - som befann sig närmast i ett chocktillstånd - gjorde hade inte en siffra rätt under återstoden av power play-spelet. Det var riktigt beklämmande att se. Faktum är att luften helt gick ur laget, som visserligen fortsatte att jaga framåt, men som föreföll helt ha lämnat självförtroendet i spelarbåset. Någon tur hade man heller inte; så hade t.ex. Joakim Lundberg ett snärtigt skott som tog mitt i ribbkrysset.
Efter två perioder ledde Hammarby skottstatistiken med 26-11, men låg alltså under med 0-3! Hade detta varit enskild match kunde man skylla på en monumental otur, men den bristfälliga effektiviteten har följt laget under hela säsongen (med något enstaka undantag).
I tredje perioden sprack visserligen "nollan" då Daniel Holmström (en back) dunkade in 1-3 efter tekning. Boforsarna behövde dock inte vara alltför oroliga, utan kunde ägna sig åt att spela av matchen. Det gjorde man bra, samtidigt som ett handlingsförlamat Hammarby inte förmådde sätta Bobcatsbackarna på några större prov. Precis som i andra perioden var Bamsingarnas spel stundtals gränsande till pinsamt. Även i tredje perioden vann hemmalaget skottstatistiken med stor marginal, men boforsarnas kontringar blev riktigt farliga vid ett par tillfällen. Oscar Steen hade t.ex. ett lika klockrent stolpskott som Lundbergs i den andra perioden.
Långt före slutsignalen hängde åtskilliga Hammarbyspelare med huvudena, såväl på isen som i båset. Handlingsförlamningen föreföll även drabba ledarduon Kaminski/Blomsten, som aldrig ens plockade ut målvakten. Under de sista sex minuterna hade Hammarby i alla fall två tekningar nere i offensiv zon, och när tre mål skall hämtas in finns det ingen anledning att vänta till slutminuten innan man chansar.
Bofors höll undan och vann rättvist. Laget spelade skickligt efter sina resurser och visade prov på just den effektivitet som Hammarby för närvarande fullständigt saknar. Under de tre senaste matcherna har Hammarby avfyrat 103 skott, men bara gjort två mål! Ofattbart!
Än är loppet inte helt kört för Söderbamsingarna, men goda råd är minst sagt dyra. Inget talar för att laget skall kunna lura Leksand på poäng uppe i Dalarna på fredag. Därefter väntar Björklöven hemma på söndag. Om Hammarby vinner mot Löven finns kanske en liten strimma hopp, men det är inte bara en massa poäng som skall hämtas in, utan självförtroendet skall byggas upp på nytt hos ett antal spelare. För ett otränat öga är det dessutom svårt att se något grundspel (eller linjer) att tala om i Hammarbys spel. Det är mycket som skall rättas till och tiden håller tveklöst på att rinna i väg för Söderlaget.
