Arenabolaget och Stockholmsklubbarnas ekonomi
Förutsättningarna för ishockey är usla i Stockholm. Bristen på istider och höga kostnader utestänger många barn och ungdomar från hockeyn. För de allsvenska seniorlagen gör Arenabolagets villkor att man tvingas föra en ojämn kamp när det gäller de ekonomiska förutsättningarna jämfört med alla seriekonkurrenter utanför Stockholm. Nu måste någon ta sitt ansvar, skriver Nina Arnewing i en krönika.
Med jämna mellanrum återkommer debatten om att lag med dålig ekonomi inte borde ligga i högre serier eftersom de saknar ekonomiska förutsättningar för detta.
Hur sant är ett sådant påstående?
Ja, AIK är ett tydligt och färskt exempel på att det inte alla gånger hjälper att ha ett känt klubbmärke som många tror säljer sig självt. Hammarby har inför denna säsong öppet talat om att pengar är en bristvara och att spelarna därför måste jobba vid sidan av hockeyn för att klubben över huvud taget ska ställa ett lag på isen.
"Det är typiskt för Stockholmslagen att gapa över för mycket, och inte har de någon publik heller", säger många. Men är det hela sanningen?
Nej, sanningen är att om du bor och vill spela hockey i Stockholm har du fått alla odds emot dig. Mer än 25 procent av alla licensierade spelare finns i Stockholmsområdet, sug på det ett tag och fundera på hur många ishallar dessa spelare skall träna och utvecklas i. Inte finns tillnärmelsevis 25 procent av landets ishallar i 08-området, vilket innebär att Stockholmsungdomarna inte har samma möjlighet att spela, träna och utvecklas.
I många klubbar måste man i tidig ålder gallra bort spelare för att istiden är så begränsad, vilket gör att många ungdomar inte kan fortsätta med sin idrott.
Ingenstans är det så dyrt att spela ishockey som i Stockholm. De klubbar som har ett A-lag och vill fortsätta med att ha lag i alla kategorier måste ta ut högre och högre avgifter från föräldrarna eftersom Stockholms stad inte ger klubbarna de förutsättningar som krävs.
I mindre klubbar i Stockholm bedrivs verksamheten i hallar som ägs av kommun/stad. Klubbarna betalar dyra pengar för sin istid till staden, trots att den ofta både har krav på öppettider och istider för allmänheten! Småklubbarna kan bara drömma om lyxen att kunna köra en extra träning för ett lag när de vill eller behöver. Kort sagt: Stockholmsbarn har minst antal istimmar i hela landet.
Jag tittade på den klubb som mina barn spelar i, HKH (Hässelby Kälvesta Hockey). Det är en liten klubb med stort antal barn och ungdomar. Om denna klubb vill ha extratid till barnen vill kommun/stad ha 1 100 kr per timma! Dessa pengar finns givetvis inte och barnen tvingas träna flera lag samtidigt för att alla ska få "lyxen" att träna på is.
Att mark är dyr i storstäder vet vi alla, men att barn inte ska få samma förutsättningar till sitt idrottande i Stockholm som i övriga landet är i praktiken en ren diskriminering. Det är närmast ett hån mot oss alla som betalar dyrt för att bo och leva här. De som hånar oss är våra politiker, vars löner vi troget år efter år betalar.
Om vi tittar vi uppåt i seriesystemet och hamnar i allsvenskan och elitserien är förutsättningarna i Stockholm urusla. Stockholm har två godkända Arenor: Hovet och Globen. Dessa ägs av privatägda Arenabolaget, vars ägare vill och ska göra vinst på verksamheten.
För Hammarbys del är detta en ekonomisk katastrof!
Det är bara att jämföra Hammarbys förutsättningar med de konkurrerande klubbarna ute i landet. Där äger ofta kommunen ishallen tillsammans med klubben, och där kan istider kosta allt från 25 kr till 200 kr per timme.
Arenabolaget har dessutom monopol på försäljning och till stora delar sponsring i arenorna, vilket innebär att en klubb ute i landet kan dra in allt från 2-3 miljoner i ren försäljningsvinst. Som jämförelse till Färjestads otroliga 25 000 000 kan sägas att Hammarby inte får en krona!
Vi delar arena med AIK, en klubb som naturligtvis har andra sponsorer än Hammarby. Sponsorsskyltarna måste därför plockas upp och ned mellan lagens hemmamatcher, något som renderar Hammarby en nätt kostnad på 150 000 kronor om året. AIK betalar förmodligen lika mycket, men vilka andra klubbar måste reservera 150 000 kronor om året för "skyltnedtagning"?
Hammarby betalar dessutom 26 procent av biljettintäkterna till Arenabolaget plus10 kr per biljett. Att Arenabolaget dessutom tar 15 kronor per biljett i "administrativ kostnad" är inte heller något som Hammarby kan påverka. Oavsett hur hög eller låg publiksiffran än är måste Hammarby betala minst 28 620 kronor per match till Arenabolaget.
Om man jämför med andra allsvenska lag ser man att kostnaderna varierar, men inga andra föreningar är i närheten av de usla villkor som gäller för Stockholmsklubbarna. Vissa lag betalar mellan fem och tio tusen kronor per match, andra betalar 250 000 kr per år eller 20 procent per såld biljett. En snabb uppskattning ger vid handen att Hammarby bara här "förlorar" omkring en miljon kronor per år vid en jämförelse med sina konkurrenter.
Om man sedan jämför vad försäljningen i hallarna ger kan man - utan att vara ekonom - se att Hammarby tappar ytterligare två, tre miljoner per år gentemot andra allsvenska lag.
Dår har jag inte ens nämnt det faktum att kommunen dessutom tillhör flera av landsortslagens största sponsorer, något som vore orimligt att ens drömma om i Stockholm.
Med allt detta i beaktande kan jag inte se annat än att våra politiker måste gå in och ta sitt ansvar. Barn och ungdomar i Stockholm ska inte betala mer, få mindre istid och samtidigt inte ha rätten att bli så bra de kan p g a att det inte finns ishallar. Bygg! Bygg! Bygg!
Storlagen som många är så stolta över skall inte behöva urholkas ekonomiskt för att privata aktörer har de enda godkända arenorna i Stockholm. Bygg! Ändra! Bygg!
Tills vidare kanske man skulle be arbetsgivaren sätta in kommunalskatten a conto till Stockholms ishockeyförbund tills politikerna tar sitt förnuft till fånga och gör det rätta!
