Krönika: Joel har slitit sig in i våra hjärtan
Det finns hjältar som sätter de avgörande målen. I Frölunda heter de Daniel Alfredsson och Tomi Kallio. Sedan finns det hjältar som jobbar någonstans där bakom målskyttarna. Den klarast lysande stjärnan i den kategorin just nu heter Joel Lundqvist.
Om SM-slutspelet vore Skottlands frihetskrig är Joel Lundqvist vår William Wallace. Han irriterar motståndarna, taggar medspelarna och krigar för publiken och det möjliga SM-guldet. Vare sig det är 203 centimeter Chara eller 179 centimeter Trygg är Joel där och skriker, gruffar och vinner puck.
Joel är inte Frölundas lagkapten. Inte heller assisterande lagkapten. Men visst känns det som att Joel står längst fram i det guldkrigande led som Frölunda utgör för tillfället? Vanligtvis syns inte grovjobbarna till, oavsett hur bra matcher de gör. Men Joels inlevelse känns ända uppe på läktarna, hela vägen ut i TV-apparaterna.
Ändå är det samma Joel som för två säsonger sedan låg i toppen av Elitseriens poängliga och i Frölunda endast överträffades av Niklas Andersson. Nu har det "bara" blivit sex poäng hittills i slutspelet, men vad gör det när spelet ser ut som det gör?
"Dragkedjan" hade stora förväntningar på sig inför säsongen, även när NHL-lockouten var ett faktum, men lyckades inte riktigt infria dem. I slutspelet har de lyft sig ordentligt och även om poängskörden kunde ha varit ännu bättre så visar Kahnberg, Lundqvist och Tolsa att de har ett stort hjärta. Magnus, som är den tekniska liraren av de tre, är beroende av ytor, och Tolsa och Lundqvist ser till att han får dem.
I den första finalen var hela Frölunda tamt, åtminstone i jämförelse med de toppar vi har sett under säsongen. I final två och tre har Frölunda briljerat och spelat som Göteborgspubliken är vana att se dem göra. Den som har synts mest från läktaren, efter Daniel Alfredsson förstås, är Joel.
Nu ska vi givetvis inte glömma de andra 19 spelarna som gör sitt jobb ute på isen, mer eller mindre utomordentligt. Det enda som skiljer de fyra forwardsuppsättningarna åt är poängskörden. Arbetsinsatsen är klanderfri rakt igenom. Det är just laginsatsen som gjort Frölunda till överlägsna seriesegrare, och finaldeltare efter bara nio slutspelsmatcher.
***
Det var underligt att se Färjestad så uddlösa om de var i torsdagens match. Med tanke på att de två följande matcherna spelas i Göteborg var Karlstadslaget pressade att vinna, och det är väl inte omöjligt att det var där skon klämde. Eller så kan det ha varit som Bo "Kulon" Lenntarsson sa på presskonferensen: Frölunda är oerhört svåra att tas med när de leder.
Bortsett från den tveksamma straffen de blev tilldömda hade inte Färjestad ett enda läge värt namnet de första 40 minuterna. Närmast var Jörgen Jönssons styrning, som smet förbi Lundqvist stolpe med någon decimeters marginal. Jönsson var för övrigt en av få bra i Färjestad.
***
Frölundas segerrecept verkar vara att utnyttja Färjestadförsvarets osmidighet. 0-1, 1-3 och till viss mån även 1-2 kom via passar från bakom mål mötta av direktskott. Försvarare och Martin Gerber i mål hängde inte med och var chanslösa. Mål av den typen har vi sett tidigare i slutspelet. Kommer de kunna fortsätta att göra mål "köksvägen", eller kommer Färjestad att försöka sätta stopp för det?
***
Två hemmamatcher för Frölunda nu, och visst talar mycket för att det blir guldfest på måndag? Visserligen står det bara 2-1 i matcher, men Frölunda har haft sin dåliga match och är i sann guldform för tillfället. I en 3G-intervju med Svenska Fans sa assisterande tränaren Janne Karlsson att de "inte är gudar". Det är väl bra nära ändå?
