Exklusiv intervju med "Lillis" Lundh del 2
Forsättning på intervjun med "Lillis" Lundh...
Vilka drabbas av lockoutens baksida i Frölunda?
- Som jag känner just nu, så tycker inte jag att vi drabbas så hårt av det, utan vi har väl haft mellan sex och tio juniorer som har varit med oss och spelat och gjort det bra. Men, vi har hela tiden känt att de killarna fortfarande behöver spela mycket i J20, kanske bli utlånade under säsongen till allsvenskan innan de är klara för att spela med oss. Jag tycker inte att någon blir åsidosatt, utan alla kommer att få spel. Sen blir det ju självklart i matcherna kanske att, beroende på hur matcherna går, att man ibland får dra ifrån lite grann och låta någon sitta. Det som lockout-killarna hjälpt till med är kanske fått en större bredd och mindre skadebenägen trupp.
Hur kommer det kännas att göra premiär inför 12 044?
- Det är bara i plusskålen, tycker jag. Det ska bli fantastiskt, det ska bli jäkligt kul. Jag tycker det känns roligt att alla lagen blir jäkligt bra. Du kan inte slappna av mot något lag. Samtidigt tycker jag det är skönt att vara i ett lag där jag känner att det vi ska fokusera oss på är vårt spel. Gör vi det bra, får de andra dansa efter oss. Vinner vi är det fantastiskt, förlorar vi och ändå kunna gå in och säga att vi gjorde allt vi kunde, motståndarna var bättre än oss idag. Det är det som är målet och jag hoppas vi kan göra så de här 12 000 kommer varenda match. Det är som att ha med sig en extra spelare ute på isen.
Hur känns organisationen i Frölunda jämfört med hur det var i Malmö?
- Det är väl där skillnaden är tycker jag, för jag håller ändå de här killarna jag jobbat med nere i Malmö högt, de gjorde allt vad de kunde. Jag är glad ändå att jag lämnade med att de höll sin elitserieplats och jag hoppas att de har lärt sig väldigt mycket nere i föreningen. Organisationen här, om man ser från styrelse och kansliet är ett snäpp bättre, tycker jag, eller ett par snäpp bättre. Det måste man liksom ha på elitnivå. Ska du sträva efter att bli bäst på isen, måste du även sträva efter att bli bäst vid sidan av. Det tycker jag att Frölunda har gjort bra.
Kommer det bli speciellt att möta Malmö?
- Ja, det måste jag ju säga att det blir, för många av de här killarna som är där nere i Malmö gjorde jag min tuffaste hockeyresa med. Några har man ju lite kontakt med. Men samtidigt när man står där nere i båset, så är det precis som om man spelar, det är bara sitt eget. Jag menar, jag är jättestolt över att få vara med och få jobba i Frölunda och där man jobbar, det är där man har det mesta av hjärtat också.
Hur är hockeyintresset i Göteborg jämfört med Malmö?
- Det är mycket större.
Känner man det som tränare?
- Ja, det känner man. Varför det har blivit så, tror jag beror på att här har man byggt upp någonting själv. Man har byggt en massa spelare, vi har en massa spelare som har gått genom hela föreningen. Man har tydligt visat de här sista fyra åren, från att ha varit jäkligt illa ute till att tala om att såhär ska vi göra och sedan hållit fast vid det. Det har varit något litet gupp på vägen, men man har gjort det. Det har gjort att man har hamnat där man hamnat idag. Medan i Malmö, tyvärr, så skaffade man sig ett arbetssätt en gång i början på 90-talet, att man köpte till sig framgång. Sedan har man inte haft förmågan att bygga själv även om det finns förutsättningar för det.
Hur var relationen mellan dig och Percy?
- Percy har ställt upp, tycker jag, fantastiskt bra för mig och alltid varit sjyst och ärlig. Vi har fortfarande bra kontakt och för mig är det jätteviktigt, var jag än jobbar, att jag kan se folk i ögonen. Jag kan bara göra mitt allra bästa och det gör jag klart för folk också, ifall det är otydligt. Men under min tid, kan man säga att han egentligen var förutsättningen för att jag var där så länge. Och jag tror att hade inte han funnits, hade inte Mif funnits.
Ställde han högre krav och låg på när laget gick dåligt?
- Nej, han stöttade tycker jag. Vi hade ju en väldigt tung säsong förra året och han stöttade och allting. Sedan ibland kan han ju säga saker och ting i tidningar, men han är, liksom många andra, när det börjar blåsa pallar man inte trycket. Men jag har aldrig upplevt att jag blivit, vad ska vi säga, blivit misshandlad av honom någonstans. Vi har haft en väldigt rak, enkel och tät kontakt under mina år där.
Vad tyckte du och spelarna om hockey-såpan?
- Man kan säga såhär, ett enkelt svar, att varken jag eller någon spelare ville vara så fokuserad som vi var. Vi ställde upp på den biten för att klubben trodde att det här kunde gynna klubben i form av ekonomiska resurser, sådana bitar som att dra in pengar. Så att det var bara den biten, sen var det ohållbart och inte bra och då var det ju Percy som lyssnade på oss. Jag pratade med Percy och han tog bort den.
Det måste ha varit tufft med så många förluster när man har sådan fokus på sig?
- Man måste vara stark både i mot- och medgång, men vi hade rätt många förluster förra året så det kändes som om man var som en upprepande skiva (skratt). Då är det klart att det blir tufft och till slut känner man att "usch, nu börjar bortförklaringarna ta slut" ungefär, men för egen del att stå där och förklara, jag försökte vara så ärlig som möjligt utan att hänga ut folk. Det har jag aldrig gjort. Jag tyckte ändå att det funkade rätt så bra.
Hur ska det nu bli att träna ett topplag som Frölunda?
- Det ska bli kul. Man lär sig alltid någonting. Jag började ju i ett topplag under många år i Djurgården, jag har haft förmånen att träna Tre Kronor och sen kom jag till Malmö när de hade missat slutspel, tog upp dem under tre år till semifinal och sen så kom det två andra tränare där och så var vi nere i gruvan igen. Allting har sin charm. Det är klart att det är mycket mer angenämt att ligga på rätt sida av tabellen, men det är lika hårt jobb, för att antingen så jagar du eller så är du jagad, på något vis. Det är lite samma, men som tränare så önskar man att få hålla på med så hög klass som möjligt, för allting du gör eller säger snappas upp mycket snabbare, ju bättre spelare det är. Så det ska bli jäkligt kul. Jag känner Janne lite sedan tidigare, jag har haft några spelare i landslaget, man är nyfiken på att komma in såhär. För mig känns det fantastiskt i och med att allting runt omkring fungerar. Just mitt jobb kan vara rätt lika, oavsett vilket lag jag är i. Det är klart att det blir en annan mental bit i ett bottenlag än i ett topplag. Men just att det funkar så bra, det känns proffsigare på något vis, det gör att du känner dig ännu mera fräsch varje gång du kommer ner till hallen.
