Månadens Gästkrönika: Henrik Leman
Om Niklas Anderssons knän är bättre än någonsin är Frölunda det också.
Hur långt det räcker?
Herregud, vi vet ju inte ens hur lagen kommer se ut efter jul.
Alltså:
Att snacka, eller som i det här fallet: skriva, om elitseriehockey när det enda vi vet är att det blir lockout i NHL är snudd på hopplöst.
Vi har ingen aning om hur lång den blir.
Vi har ingen aning om hur bra svenska NHL-stjärnor verkligen är när de beträder elitserieis.
Vi har egentligen ingen aning om nåt.och även om det alltid är ovisst inför en elitseriepremiär så är väl det här ändå lite att ta i?
Så, att ranka Frölunda, bedöma chanserna för Niklas & Co att åter vinna SM-guld, det är inte lätt när förutsättningarna är så ovissa.
Snudd på omöjligt.
...fast försöka duger ju.
Om vi för ett litet tag utgår från läget som det är nu, lockout i Nordamerika och Frölunda inkasserar fyra riktigt bra spelare - låt vara att Daniel Alfredsson inte kommer igång förrän i oktober - så känns det så här:
En fest på Götaplatsen är fullt tänkbar.
Så bra kan det här laget vara.
Värsta konkurrenterna? Faktiskt inte Färjestad, har lite svårt att se defensiven räcka till. Bra, men inte bäst.
HV 71? Garanterat, trots avsaknaden av NHL-spelare. Dels tenderar vi ibland att överskatta dem, dels har HV värvat smart och förnuftigt; Stefan Pettersson, Andreas Karlsson och Mathias Tjärnqvist förstärker verkligen ett redan bra lag.
Modo ska förstås slåss om SM-guld, det blir lite fånigt annars med det spelarmaterialet. Men Peter Forsberg ska vara frisk, Markus Näslund visa Vancouver-klass och bakåt...tja, om Tommy Salo hittar tillbaka till ett spel utan grodor är förstås Kent Forsbergs gäng livsfarligt. Men jag vet inte, jag... Har en känsla att mycket hänger på tvillingarna Sedin, att de och Mattias Weinhandl blir främsta vapnet. Men bara det räcker gott förstås.
Djurgården känns som en outsider, om bara målvaktsspelet (upp till bevis för Björn Bjurling) och försvaret håller. Lite tunt där, men framåt är det bara att säga "wow"! Mariusz Czerkawski och Espen Knutsen, lägg på NHL-boysen Nisse Ekman och Marcus Nilson, sedan får Fredrik Bremberg alltid ett lyft när lekkamraten Knutsen är hemma, och norske Patrick Thoresen är het Årets rookie-kandidat.
Linköping nämns som potentiellt mästarlag, och visst - publikstödet i nya Cloetta Center gör mycket, och bra värvningar dessutom. Kristian Huselius, Brendan Morrison och Mike Knuble borde vara en bra kedja, Magnus Johansson och Ulf Söderström har kommit hem, så på papperet känns det hett. Men på isen. Det k a n gå, men det skulle förvåna lite. Nyckelspelaren är än en gång Fredrik Norrena.
Timrå med Henrik Zetterberg, Fredrik Modin och tungviktarna Jonathan Hedström/Magnus Nilsson blir att räkna med, men Miikka Kiprusoff (vilken värvning!) måste bära laget precis som han gjorde med Calgary. För backskadorna oroar, det känns tunt där. Guld? Nix.
Frölunda då? Tja, jag hoppas Niklas Andersson blir vägvisaren (som vanligt, alltså) och det gör jag av två anledningar.
Antingen betyder det att lockouten snart är över och elitserien domineras av spelare som hör hemma i den - eller så visar det att skillnaden mellan stjärnor här (Sverige) och där (NHL) inte alltid är så stor som vi ibland tror.
Niklas säger att hans knän är bättre än på länge, han har till och med kunnat löpträna, och stämmer det är Frölunda med automatik bättre än förra säsongen.
Så viktig är han.
Men stannar vi i lockoutsnacket ett tag så har Frölunda en back som utvecklats mycket (Christian Bäckman) och en kedja av absolut toppklass. Gissar att Daniel Alfredsson, Samuel Påhlsson och Per-Johan Axelsson kommer att matchas tillsammans, inte minst för att kemin i laget ska störas så lite som möjligt om NHL-konflikten tar slut mitt under säsongen.
Det ger Tomi Kallio/Jonas Johnson/Niklas Andersson som andrakedja, Jari Tolsa/Joel Lundqvist/Magnus Kahnberg som tredje-, och sedan får väl Loui Eriksson, Jonas Esbjörs, Martin Plüss och Peter Högardh en del istid också. Bye-bye dessvärre till Jens Karlsson, Kalle Olsson och Daniel Åhsberg, och hur kul det är (inte) återkommer jag till.
Men, det räcker att kika på kedjekombinationerna...klart Frölunda är ett tänkbart guldlag.
Några viktiga saker dock:
Jag skulle vilja se såväl Jari Tolsa som Joel Lundqvist ta ett steg framåt, eller ska vi säga "tillbaka".
Tolsa slet som ett djur förra säsongen, alltid svettig tröja, men det hände för lite. Han behöver visa mer, producera, och i visst fall stämmer det in även på Joel som måste ta för sig bättre och gå rakare på mål.
De båda är bland de viktigaste i laget den dagen lockouten tar slut. Om den gör det. För då är läget förstås helt annorlunda, HV 71 seglar upp som stor guldfavorit, Färjestad bör vara med däruppe och fajtas, kanske också Djurgården - och Frölunda är det definitivt.
Men då måste Johnson-ligan ha hjälp.
De nya då? Ja, på backsidan bör Tom Koivisto betyda att Magnus Johansson är tillbaka, med allt det betyder i offensiven, inte minst i power play. Koivisto och Johansson är nämligen i stort sett kopior, "små" högerskyttar. Arto Tukio är mer oskriven men håller hög klass som alla finska backar.
Framåt kommer Peter Högardh hem, en bra värvning eftersom Frölunda gör rätt som jobbar hårt med "Västsveriges lag-profilen", men om hallänningen är fågel eller fisk är svårt att säga.
Schweizaren Martin Plüss är en duglig herre, men hur han fixar omställningen till elitserien återstår att se.
Om NHL kommer igång behöver Frölunda ut och handla, åtminstone en sjätte back, eftersom varken Björn Gustafsson och Richard Demén-Willaume lär få chansen att utvecklas under lockouten.
Lockouten, ja. Detta tveeggade svärd som ger svenska hockeyfans chansen att se Peter Forsberg, Daniel Alfredsson, Henrik Zetterberg med flera - men som också stänger ute många lovande juniorer, skapar oreda och förvirring den dagen allt ska vara som vanligt igen.
Svårt att säga att Svenska Hockeyligan gör fel, det hade känts vansinnigt att se de svenska stjärnorna spela i Finland, Tyskland och Schweiz, men det går heller inte blunda för problemen.
I Frölundas fall drabbar det sannolikt spelare som Jens Karlsson samt juniorerna Daniel Åhsberg och Kalle Olsson hårdast, de lär inte få spela alls, men även ett superlöfte som Loui Eriksson halkar ner i hierarkin.
Det är svårt att se det som positivt.
Och frågan är vad som händer med intresset för elitserien ?
När NHL väl kommer igång.
Hur många vill käka husmanskost när de vant sig vid oxfilé?
Elitserien är så bra, så het, så intressant att den står för sig själv. Därför hoppas jag att NHL och spelarorganisationen NHLPA kommer överens betydligt snabbare än jag tror, inte minst för att jag vill se Alfredsson & Co där de hör hemma.
Där de v i l l spela.
Men fram till dess är det bara att njuta.
HENRIK LEMAN
...är 39 år. Han började sin journalistbana på Skaraborgs läns Tidning som 20-åring och arbetade mellan 1995 och 2003 på Göteborgs-Posten, de sista sex åren som hockeyskribent. Numera är han frilans.
