Krönika: Nu är det dags att vakna!
Sega backar, tröttkörda nyckelspelare och uselt powerplay.
Nu gäller det att Frölunda vaknar och börjar prestera- innan det är för sent.
Den här veckan har varit omskakande för alla med anknytning till Frölunda. Segrar i massor har inom loppet av två dagar förbytts i två nederlag och nu hänger guldrömmen på en skär tråd. Kvartsfinalserien förlöpte på ett utmärkt sätt och 4-0 i matcher mot självaste Djurgården kunde inte annat än båda gott inför framtiden. Men drömmen om ett nytt guld har nu förbytts mot hemska mardrömmar om respass ut ur slutspelet.
Självförtroendet hos aktörerna verkar vara som bortblåst. Lite talande och signifikativt är att ungtupparna kliver fram -när det gäller som allra mest. Det mer erfarna gardet har inte gått att känna igen under de här två inledande semifinalerna. Jag tänker då i första hand på Ronnie Sundin och Jonas Johnsson. Två rutinerade spelare som ska gå i bräschen när det vankas slutspel. Nu har de varit avvaktande och passiva i sitt spel. De måste börja ta betydligt mer initiativ om en vändning ska kunna gå att genomföra. En annan som inte varit på topp är målkungen Magnus Kahnberg, som inte fått mycket uträttat. Kahnberg verkar sakna parhästen Jari Tolsa och centern Joel Lundqvist flankerade vid sin sida.
I kvartsfinalserien mot Djurgården släppte Frölunda in endast sju mål på fyra matcher. Efter två semifinalmatcher har man nu målskillnaden 4-8. Skillnaden ligger mycket i att försvarsspelet varit alldeles för släpphänt och passivt. HV-spelarna har i de här två matcherna helt ostört kunna promenera in i offensiv zon och avsluta. Våra, normalt sett stabila backpar, har haft kolossala problem med både tempot och markeringsspelet. HV har fått avlossa hela 72 skott på de här två matcherna - vilken är remarkabelt mycket - men samtidigt speglar matchbilderna på ett korrekt sätt. Backarna har inte stått upp på egen blå utan oftast sjunkit djupt i egen zon, nästan i knät på Henrik Lundqvist. Det är inte snabbskrinnare som Davidsson, Melin, Jämtin sena att utnyttja - utan pardon dessutom.
Samtidigt som jag är kritisk till Frölundas insats vill jag inte på något sätt förringa HV: s insats. Att sakna två nyckelspelare, Anders Huusko och Jouni Loponen, och ändå vinna så övertygande är imponerande. HV 71 ser oförskämt bra ut. De har alla ingredienser för att lyckas i ett slutspel och nå ända fram:
* Rutin i massor, personifierat av backparet Per Gustavsson och Fredrik Olausson.
* Ungdomlig entusiasm i yrvädrena Björn Melin och Andreas Jämtin.
* Ett mycket bra powerplay.
Ett väl fungerande powerplay är ett direkt måste för att vinna en semifinal. Med backparet Gustafsson/Olausson är smålänningarna oerhört giftiga i den spelformen. De är två spelare som vågar hålla i pucken och kan fördela puckar på ett bra sätt till sina medspelare. Frölunda har och andra sidan varit undermåliga i powerplay under de här två matcherna. Man hämmas mycket av att sakna en spelande back. Erik Kakko är, trots ett bra skott, inte den mest exemplariska back man kan ha i en förstauppställning under fem mot fyra överlägen.
* * *
- Hemmadomare, fräste Kallio i Canal Plus direktsändning.
Jag är benägen att instämma i kritiken. Matchen var förskonad från vare sig gurgel eller några direkta irritationer. Slutspelet är ett slutspel och då går det inte att flöjta för lättvindiga hakningar. Samtidigt tar det för mycket energi om man ska hålla på att ödsla tid över domarfadäser, som Kallio gjorde.
* * *
Nämnde Kallio var annars en av få som kunde kvittera ut godkänt betyg efter gårdagens match. Även formationen med Loiu Eriksson, Alexander Steen och Jonas Esbjörs skötte sig bra. Resten kan betydligt bättre.
* * *
Hittills har Pär Mårts utklassat Janne Karlsson!
* * *
Uppförsbacken är brant och förutsättningarna till ett final-avancemang kunde ha varit bättre. Att vinna fyra av de fem kommande matcherna, varav tre på bortais, kommer självklart att bli oerhört tufft.
Men kört?
Glöm det!
