Krönika: SM-guldet är vårt!

"Vi vann grundserien och vi vann sedan slutspelet, rätt lag vann och det är roligt att höra gratulationerna från så gott som alla runtom i hela Sverige."

Äntligen så efter 38 års väntan var det dags igen, även om jag inte existerade på den tiden så känns det ändå som man väntat alldeles för länge.
Trots att han inte säger det själv så skall den största äran tillfalla Conny Evensson som gjort det möjligt att komma så här långt. De finska värvningarna Kakko, Norrena och Kallio, har tillsammans med de rutinerade bröderna Andersson, Carnbäck och Sundin spelat som våra yngre spelare under hela säsongen då kämpaglöden och spelkänslan varit i topp. Självförtroendet har varit utomordentligt och de har verkligen vågat att vinna varje match. Det belönade sig i finalmatch 1 då Frölunda var det offensivaste laget i sudden death.
4-0 i finalspelet säger det mesta även om det var idel uddamålsvinster. En del pratade om förlust för att det bara skulle bli roligt att få se fler matcher. Men jag ville få ett slut på den nervositet som funnits sen slutspelets start, och den slutade för att omgående övergå i en enorm lycka.

Frölundas sjunde spelare, publiken, bar fram laget och stämningen kan aldrig ha varit bättre någonsin i Scandinavium. Den officiella statistiken talade om 12044 åskådare (som vanligt) men det var betydligt mer folk än så. De två nedersta raderna var fyllda och dessutom satt det folk i trapporna och folk stod även i portarna. Publiken har burit fram Frölunda under hela säsongen och har nu fått sin belöning genom ett efterlängtat guld. Efterfrågan på säsongsbiljetter till nästa säsong lär öka dramatiskt. Och med all rätt, Sveriges bästa lag med den bästa publiken därtill skall kunna fylla Scandinavium till så gott som varje match också i fortsättningen.

Göteborg är numera ishockeyns huvudstad, och det är inget snack om saken då trippeln bärgades. Våra 18- och 20-årsjuniorer vann även de sina finalomgångar likt a-laget. Succén för Frölunda var ett faktum och vi har även Sveriges bästa unga hockeyspelare i föreningen. Vi vann grundserien och vi vann sedan slutspelet, rätt lag vann och det är roligt att höra gratulationerna från så gott som alla runtom i hela Sverige. Frölunda har fått hela hockey-Sverige att bli indianer under finalspelet (med undantag för värmlänningarna). Jag tror dock inte förlusten kändes lika bitter för FBK som för några år sedan då man förlorade mot DIF, utan jag tror istället att många värmlänningar till viss del gläds med oss. Jag hann faktiskt höra den ditresta klacken sjunga ”Grattis Frölunda” innan den blev överröstad av den fanatiska hemmapubliken.

Tydligen tog tv-sändningen slut rätt snart efter Kallios segermål. Och för dem som inte var där så kan jag berätta att folk stod och applåderade och sjung i en halvtimme minst sagt efteråt. Jag trodde inte publiken kunde bli mer högljudd än vad den varit, men uppenbarligen hade jag fel. Extasen var ett faktum kan jag lova, och min bror (som inte fått biljett) ringde mig och lyssnade på alla sånger som skanderades i arenan. Det gick inte höra ett ord vad han sade så jag bara höll upp luren i vädret.

Göteborg var full av firande supporters på natten och folk satt tom. uppe på Poseidon med flaggor och halsdukar. Serenaderna av tutande bilar ville aldrig ta slut och på gatorna sjöngs det SM-Guld, SM-Guld, SM-Guld!
Segerceremonien dagen efter på Götaplatsen lockade cirka 25 000 personer och kanske hade vissa i laget inte gått och lagt sig ännu. Med all rätt också, för de är värda att firas om och om igen. Många slutspelsskägg var avrakade och det var den perfekta avslutningen för göteborgaren och veteranen Patrik Carnbäck. Hans tröja bör definitivts hissas upp i taket inför nästkommande säsong. Det är han absolut värd. Den andre veteranen Mikael Andersson har inte bestämt sig ännu gällande sin fortsatta karriär. Men även om jag vill fortsätta se honom i den rödvita-tröjan så kan ju faktiskt inte tillfället bli bättre än att lägga av efter ett SM-Guld.

Inte så jätteoväntat men ändå så började SVT sin sportsändning i tisdags med att visa bilder från Djurgårdens första match i allsvenskan. Skandal kan tyckas, för om Djurgården vunnit skulle förmodligen hela sportsändningen ha tilldelats dem. Då hockeyn är iskall i Stockholm hoppas jag att det i fortsättningen skall fortsätta bli SM-Guld till Göteborg och liknande städer där ishockeyn faktiskt vuxit om fotbollen.

SM-GULD!

Jonas Bengtsson2003-04-09 20:43:00

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan