En klart godkänd höst.
Niklas Andersson har varit fantastisk och Conny Evensson har gjort Frölunda till Sveriges roligast spelande hockeylag.
En ganska lyckad höst som innehållit rolig hockey och många mål. Så skulle jag vilja summera hösten som gått.
Inför säsongen värvades fyra spelare plus en guldtränare.
Niklas Andersson har varit över förväntningarna och har varit seriens bästa forward. En man som spelar febersjuk och ändå är en av de bästa på planen förtjänar beröm!
Jan-Axel Alavaara kräver jag mer av, han har varit väldigt ojämn i sitt spel. Han gjorde sin bästa match mot Södertälje i första hemmamötet.
Men han har ofta sett instabil ut men att han kommer bli en långsiktig tillgång råder det inga tvivel om.
Han blir ovärdelig i slutspelet.
Petter Rönnqvist då. Nje... Han inledde säsongen strålande då han storspelade i matcherna mot Djurgården och Färjestad.
Sedan dess har han bjudit på ett par tavlor och har inte varit den superkeepern vi hade hoppats på. Dock har han haft en ryggskada som stört och får han bara hålla sig skadefri under våren blir han otroligt bra. Dock har Henrik Lundqvist varit snäppet bättre än Petter i höst.
Marian Kacir har inte övertygat och han kräver jag mer av. Han har stundtals visat den kapacitet han besitter, han har en otrolig teknik och ett målsinne. Allt av det har han dock som sagt inte visat. Marian är just nu extraforward och har ingen fast plats i någon av femmorna och här krävs bättring.
Conny Evensson har anlänt till klubben och han har inte gjort någon besviken. Han har gjort Frölunda till seriens mest välspelade lag även om det inte alltid gett resultat.
Men Conny kan med sina svarta ögan ordna en semifinalplats.
Det får vi vara nöjda med om så sker för guld är vi inte redo för än även om man sett tendenser.
Joel Lundqvist har överraskat mest på mig och han kom in i laget på grund av att Juha Ikonen skadade sig. Joel har växt till en nyckelspelare med otrolig arbetskapacitet och han utgör tillsammans med Jari Tolsa och Magnus Kahnberg en ung och giftig kedja som redan snurrat upp flera backpar i elitserien.
Ronnie Sundin har varit elitseriens bästa back och att han inte kom med till OS var faktiskt lite överraskande för mig.
Han utgör tillsammans med Magnus Johansson elitseriens giftigaste backpar och de båda är givna i VM som spelas i vår i Göteborg, Karlstad och Jönköping.
Mikael Andersson, vår lagkapten har växt under säsongen.
Han har höjt sig flera snäpp sedan han äntligen fått spela med brorsan.
En femteplats är något vi får vara nöjda med och den skall vi kunna hålla våren ut. Det syns förbättringar i bortaspelet och det ser lovande ut.
Hemma i Scandinavium är vi i det närmaste oslagbara och där har det gått som väntat; strålande!
GOTT NYTT HOCKEYÅR INDIANER!
