Brian Phinney - ny amerikan i Hammarby
Hammarby gjorde nyligen klart med den amerikanske backen Brian Phinney, som närmast ansluter från Middlebury college i Vermont, USA. Hammarbyredaktionens Carl Frängsmyr träffade Phinney för en intervju i samband med supporterföreningen Bamsingarnas säsongsupptakt på Grimsta IP.
Ifjol ingick NHL-proffsen Taylor Pyatt (Buffalo Sabres) och Jamal Mayers (St Louis Blues) i Hammarbys trupp. Även denna säsong kommer det att finnas ett nordamerikanskt inslag i Söderbamsingarnas trupp, nämligen den 23-årige amerikanen Brian Phinney som tar en av backplatserna. Phinney är knappast lika namnkunnig som dessa NHL-spelare, men de som har följt den amerikanska collegehockeyn kan intyga att han är en lovande back och en skicklig skridskoåkare. I våras blev han uttagen i collegeseriens All Star-team för östra USA. Nu fortsätter karriären i Hammarbytröjan.
Hej och välkommen till Sverige och Hammarby, Brian!
- Tack så mycket.
Kan du berätta lite om din bakgrund?
- Jag är född den 31 januari 1982 i en liten stad som heter Ripton i delstaten Vermont i nordöstra USA. Närmast kommer jag från collegelaget Middlebury där jag har spelat de senaste fyra säsongerna.
När började du spela ishockey?
- Jag började åka skridskor väldigt tidigt, redan vid 3-4 års ålder. Hockey på riktigt började jag väl spela när jag var 6 eller 7 år.
På många håll i USA står ishockeyn helt i skuggan av sporter som baseball, basket och amerikansk fotboll. Hur stort är intresset för ishockey i Vermont i förhållande till andra sporter?
- Hockeyn är faktiskt väldigt stor, det finns egentligen inga andra sporter som kan konkurrera. Vermont ligger väldigt nära Quebec och Montreal i Kanada där hockeyintresset är mycket utbrett. Det är väl naturligt att intresset för hockey har spridit sig söder om gränsen.
Hur höga publiksiffror brukar Middlebury ha på sina hemmamatcher?
- Det brukade vara omkring 2 600 personer.
Du är född två år efter USA:s sensationella seger i OS-finalen 1980. Vad betydde "miracle on ice" för hockeyn i USA i början på 1980-talet?
- Det betydde väldigt mycket på många sätt, inte minst i mina hemtrakter. Lake Placid, som var värd för OS, ligger bara någon timmes bilresa från Vermont. Jag har faktiskt själv spelat i ishallen i Lake Placid där USA vann guldet 1980, det var kul!
Det gick riktigt bra för både dig och Middlebury college förra året. Berätta!
- Ja, det gick bra, trots att vi hade ett ungt lag. Det gick lite upp och ned i början, men sedan blev vi bättre och bättre ju längre säsongen led. Till slut vann vi NCAA-mästerskapet efter att ha besegrat ett lag från Minnesota i sista matchen. För egen del blev jag uttagen i All Star-laget för collegehockeyn i östra USA.
Du var lagkapten i Middlebury det sista året, vilka är dina erfarenheter av den rollen?
- Vi hade ett ungt lag så det var naturligt att jag som en av de äldre spelarna fick axla ett större ansvar. Det var kul att få det förtroende och det gick ju bra, som sagt.
Hur kom det sig att du hamnade i Sverige?
- Jag ville prova något nytt. Det är hög kvalitet på ishockeyn här, det var viktigt. Samtidigt handlar det inte bara om ishockey. För min personliga utvecklings skull kände jag att det kunde vara värdefullt med ett miljöombyte. Jag är ju uppvuxen i Vermont och har spelat collegehockey där i flera år, nu får jag chansen att uppleva ett helt nytt land. Det känns spännande. Min mamma studerade i Sverige en gång i tiden, så jag har hört en del om landet. Mina föräldrar tycker att det är kul att de nu får en anledning att resa till Sverige igen.
Varför blev det just Hammarby?
- Det beror mest på Jan-Åke Tiensuu. För ett par år sedan deltog jag i ett kortare träningsläger i Sverige och då hade jag bland annat Tiensuu som coach. Vi har behållit kontakten och i våras ringde han och frågade om jag kunde tänka mig att flytta över till Sverige för att spela med Hammarby. Jag tackade ja direkt. Tiensuu talade ganska mycket om sina planer för Hammarby: han ville satsa på unga ambitiösa spelare och på att hämta tillbaka gamla Hammarbyspelare med ett stort hjärta för klubben. Det lät väldigt bra.
Har du trivts bra så här långt?
- Visst, det har inte varit några problem. Det skall bli kul nästa vecka när vi börjar spela matcher. Jag har hört att motståndarna i första matchen är en riktig lokalrival, jag kommer inte ihåg vad de hette, men namnet började på H.
Huddinge, menar du?
- Ja, just det!
Ja, visst är Huddinge en rival, men rivaliteten är kanske inte lika stark som den var på 70- och 80-talen, numera spelar Huddinge i divisionen under Hammarby. Vår ärkefiende är snarare AIK som vi möter i första seriematchen den 28 september. Den matchen hoppas jag att du ser fram emot!
- Jag har hört en del om AIK också. Det blir förstås jättekul om det kommer mycket folk och blir bra stämning i premiären. Det är ju sådana matcher man verkligen ser fram emot att få spela.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelartyp?
- Jag är en ganska solid back med skridskoåkningen som min främsta styrka. Jag använder farten för att kompensera att jag rent fysiskt inte är jättestor.
När det gäller skridskoåkningen antar jag att det är en viss omställning att spela på de större europeiska rinkarna?
- Rent spelmässigt är det ganska stor skillnad mellan stora och små rinkar. För egen del blir det dock inga större problem. Middlebury har faktiskt - som enda collegelag – en stor rink så jag är van vid förutsättningarna här i Sverige.
Till sist några kortfrågor: Är du höger- eller vänsterskytt?
- Jag är högerskytt.
Vilket är ditt favoritlag i NHL?
- Boston Bruins.
Vilken är din favoritspelare?
- Ray Bourque, utan tvivel!
Tack för intervjun och lycka till i Hammarby!
- Tack själv, det här skall bli kul!
