Allettan summeringen 22/23
Allettan blev en smärtsam historia där allt ändå löste sig i slutet, hur fortsättningen kommer bli vet ingen men det kan inte bli tuffare än det man precis gått igenom
Det är fascinerande hur en serie på 18 omgångar kan kännas som en 82 matcher lång serie. Karlskrona avslutar hösten med att göra sina bästa Hockeyettan höst någonsin när man inkasserar en andra plats efter har tappat seriesegern i sista omgången.
John Henrion plockas in efter serien är färdig spelad och uppladdningen inför Allettan är i full gång.
Men starten på Allettan blir en mardröm då man släpper in 14 mål de tre första matcherna, efter en godkänd höst publikmässigt med över 2000 personer som kom och såg andra omgången mot Kalmar där man tappar en 2 – 0 ledning till förlust med 2 – 5. Här slocknar den hockeyfeber som varit så stigande.
Efter förlusten mot Halmstad där man släpper in 6 mål så verkar Sundlöv börja leta efter en ny tränare.
Eric får leda laget mot Skövde borta som han vinner i full tid, man står inte för en bra insats men man tar tre poäng. Men trots det så släpper BLT direkt efter matchen att Magnus Sundquist är klar för Karlskrona från danska Rödovre. Magnus som tränade Brynäs när Sundlöv var sportchef där.
Nu är det som himla lätt för mig som sitter på facit att vara efterklok men när styrelsen med klubbchef och den sportsledningen summerar den här säsongen så måste ta upp timingen av att sparka Eric Karlsson.
Det var tre klubbar som underpresterade under hösten, Kallinge/Ronneby, Nybro och Karlskrona. Två av tre klubbar väljer att göra en tidig förändring den tredje valde att avvakta. Två av tre klubbar hade en stabil och bra vårserie den tredje stod för en jämn resa när man löste slutspel i sista matchen.
Pekka Virta och Mikael Tisell kommer in i sina lag i slutet av serien och framför allt Virta lyckas lösa en Allettan plats åt Nybro och har nu ett par veckor på sig i lugn och ro att sätta han spel på träningar. Tisell likaså fast i vårserien.
Karlskrona väljer att ha is i magen och jag kan förstå det med tanke på andra halvan av höstserien, men tecknen fanns där hela tiden.
Karlskrona hade en otroligt svag försäsong och första halva av höstserien. Men Eric får vara kvar och tre matcher in i Allettan så är Eric petad även om han får leda laget mot Skövde.
Rätt eller fel? Som jag sitter på facit vilket gör det hela så mycket lättare men Nybros ledning och Karlskrona ledning tolkade situationen helt olika och utfallet blev väldigt olika med.
Men Magnus Sundquist kommer in och jag får till en intervju med honom under hans första dag här, och det är slående att han verkligen är
Erics raka motsats när det kommer till hans filosofi. Eric pratade i 2.5 år om att man inte skulle slänga iväg puckar från egen zon utan hela tiden vara kreativa och hålla pucken inom laget, man skulle spela sig ur alla lägen och som sagt vara kreativa.
Magnus precis tvärt om, hamnar man under en press man inte riktigt klarar av att spela, en enkel sargut puck som avlastar och sen jobba på andra pucken, spela rakt och enkelt ur egen zon genom att använda sargen. Anfallsspelet ska vara rakt och effektivt och framför allt snabbt. Spelvändningar är något Magnus trycker hårt på. Jag har hyllat Eric för han valde att stanna och jobbar under Magnus. Men med tanke på hur helt olika filosofier dem hade så var det nog inte så klokt och det visade nog den utvärdering man gjorde sen när Eric började på kontoret.
Det är ingen hemlighet att jag var emot anställningen och förläningen av Eric Karlsson, jag har följt KHK under större delen av deras upp och nedgång och vet hur stora krav fansen ställer på laget. När styrelsen säger att man ska tillbaka till Hockeyallsvenskan direkt efter man åkt ur så satte man en kravbild till supportrarna som kommer bli tuff att leva med. Men det var Mats Lusth som skulle leda laget som är en erfaren hockeymänniska med en lång karriär både som spelare och ledare. Men han leder laget bara några månader innan han sparkas och Eric kommer in.
Erik Belin väljer att plocka in en j20 tränare som ersättare till Lusth i en stad vars supporteras krav är skyhöga, det är många som vill jämföra Eric med ledare som Sam Hallam och Martin Filander. Men det finns det en stor skillnad. Om vi börjar med Sam så har han dels 4 säsonger som spelare på Hockeyallsvensk nivå men framför allt så började han inte sin tränarkarriär som huvudtränare.
Han var assisterande i 2.5 säsong i Bofors innan han blev huvudansvarig där han gick bredvid den väldigt rutinerade tränaren Niklas Czarnecki i två säsonger. I Växjö samma sak 1.5 bredvid Janne Karlsson innan han tog över. Se och lära sen ta över.
Martin Filander fler talet säsonger som spelare i Hockeyallsvenskan men han började precis som Eric som huvudtränare i Hockeyallsvenskan efter ha varit juniortränare i Örebro. Han är huvudtränare i Västerås i 1.5 säsong innan han får sparken och får börja om. Nu går han in och blir assisterande i SHL i 4 säsonger innan han känner sig redo att ta ett huvudtränarjobb i Oskarshamn och vilken succé det har blivit.
Så det finns väldigt stora skillnader både i bakgrund och den erfarenhet man samlat på sig innan man lyckas som huvudtränare.
Men åter till Allettan, Magnus har en träning på sig innan det är dags för att möta Tranås hemma. En träning och till skillnad från Pekka Virta och Mikael Tissel så måste han hitta ett sätt att få fram sina idéer mitt under brinnande serie.
Det blir en seger mot Tranås men mönstret känns igen men en starkt första period och riktigt svag andra period, men man släppte inte in några mål i andra perioden som man gjort tidigare. Man håller ut och vinner och tar en viktig tre poängare.
Sen blir tuffare för Magnus och laget, ju längre tid som går ju bättre tycker jag spelet blir men utvecklingen går ganska sakta. Första perioderna är genomgående riktigt bra men ju längre matcherna går ju ängsligare blir KHK. Men det är inga kollektiva kollapser som i inledningen av serien som sker nu utan upprepade grova individuella misstag som straffas maximalt med mål i bakåt nästan varje gång.
När det sker så kickar spelarnas dåliga självförtroende in och man tappar grunderna och blir rädda. Tiden går och vi börjar nära oss slutet på serien, matcherna försvinner oroväckande fort utan att Karlskrona tar det där stora klivet spelmässigt men Michael Sundlöv hittar målvakten Viktor Kokman från norska högsta serien och vilken vändning det kommer att bli.
Han får debutera i hemmasegern i full tid mot Skövde och storspelar match efter match efter det, med tre matcher kvar så har man allt i egna händer men man ska avsluta med att möta Troja, Dalen och Mariestad. Två av dessa tre matcher är på hemma is.
Men matcherna mot Troja och Dalen blir två katastrof matcher i 40 minuter där Karlskrona kommer ut som bleka juniorer eller i alla fall statister.
Hårtorken kommer fram från Magnus i båda matcherna och mot Troja hemma så står man för en otrolig vändning där man vänder ett 0 – 2 underläge till 2 – 2 på 2 min och 40 sekunder. Man förlorar i övertiden men en poäng som kommer bli otroligt viktig.
Dalen där lyckas man inte vända utan där avgör dem med 20 sekunder kvar efter Martin Fransson skickat pucken över plexit så Dalen fått avsluta tredje perioden i powerplay.
Allt landar ner till en finalmatch för Karlskrona i sista matchen hemma mot Mariestad, ett Mariestad som går för en plats i semifinal som spelar på sin absolut högsta nivå. Jag ska vara ärlig men jag var orolig för hur Karlskrona skulle klara av matchen mentalt med tanke på hur svårt man haft under Allettan och den press man haft.
Men herregud vilken insats man står för där man får ihop en grym prestation över 63 minuter där man åker skridskor och tävlar med Mariestad från första till sista minuten utan att vika ner sig ett tum. Spelet är inte perfekt men äntligen så kombinerar man sin spelskicklighet men den arbetsinsats som antyder att man är ett topplag.
Karlskrona med normal utdelning vinner den här matchen 8 av 10 i fulltid med tanke på dem chanser man skapar men vad gör det när John Henrion prickskjuter in vinstmålet i övertiden. 2 poäng tog KHK till slutspel och 2 poäng tog man.
Både spelarna och ledarna sa att man älskade läget inför Mariestads matchen och oj vad dem bevisade det, denna här insatsen kan man verkligen bygga vidare på och kan man stå för det här varje kväll framöver så finns det inget tak för hur högt man kan nå.
Karlskronas problem har varit att kunna kriga i 60 minuter eller mer utan att vika ner sig, så har man nu hittat rätt så man kan addera det, ja då är det få lag som kan stoppa det lag vi har på pappret.
Men en gång är ingen gång men två gånger är en trend, så Karlskrona behöver komma upp på ungefär samma nivå på tisdag för jag ska känna mig helt säker på att Karlskrona har hittat det vi alla velat se hela säsongen.
Specialteams är ett problem som Magnus själv belyser efter Mariestad, han sa att han får ta och kasta pappret och börja om på noll för det här håller inte. Så skulle han hitta rätt även i special teams så det i alla fall kommer upp på en godkänd nivå ja då kan våren bli riktigt rolig.
Det är lite om och men.
Tiden får utvisa hur bra Karlskrona kommer bli och hur långt man når men en sak är jag helt säker på. Den press man tvingats leva med under 2 månaders tid är troligen helt borta nu och bara det borde göra att spelet på isen kommer se betydligt mer bekymmersfritt ut än vad det gjort under Allettan.
Nu tar vi och njuter och suger på den här goda karamellen fram till tisdag när vi ska åka och spela får första kvartsfinalmatch på borta is.
Vi går mot ljusare tider på mer än ett sätt vad det verkar.
Det är vi som är KHK – nu mer än någonsin.
