Analys av Frölundas inledning på säsongen 17/18
Frölunda har inlett säsongen minst sagt knackigt om man jämför med föregående år under Roger Rönnbergs ledning. Poäng har slarvats bort och spelet som Frölunda gjort till sitt adelsmärke, det där med hög press, snabba passningar och totalhockey, har lyst med sin frånvaro. Varför är det så tro och vad kan vi förvänta oss av laget under säsongen?
Jag började personligen bli lite orolig runt SHLs upptaktsträff när expertkåren någorlunda unisont hyllade Frölunda och hade dem som favorit att ta hem SM-guldet på våren 2018. Vis av erfarenheter vet jag att Frölunda är laget och föreningen som presterar dåligt under press, senast så skedde var under Ulf Dahléns första säsong då man blev kallade Real Frölunda. Det gick inte bra, eller i alla fall inte enligt oss supporters förväntningar. Och samma känsla infann sig i år. Jag kände inte riktigt igen mig i de beskrivningar som gjordes av laget, det fanns allt för många frågetecken som behövde rätas ut.
Förra säsongen var en säsong där Frölunda presterade ungefär vad man förväntade sig av en SM-finalist. Det var bra, men inte tillräckligt för att gå hela vägen då man slog ut av Brynäs.
Tanken var sen att man skulle krydda föregående års upplaga för att få de där sista procenten som behövs för att ta ett till kliv, vinna serien och vinna slutspelet. Men så har inte skett och istället har laget tagit ett par kliv bakåt, inledningsvis, vilket har sin förklaring.
Min analys av laget/föreningen efter de första omgångarna bottnar i fyra punkter. Fyra punkter som gör att Frölunda modell oktober 2017 inte är där fansen förväntar sig. Fyra punkter som gör att Frölunda parkerar närmre botten än toppen i tabellen.
Man har tappat en del i kärnan av kulturbärare
Mantrat från föreningen de senaste åren är att man vill ha en kärna av spelare som bär Frölunda och som står för den värdegrund (Hårt arbete, m.m.) föreningen har satt. En grupp som kanske inte prestationsmässigt är högst i hierarkin men som är det i omklädningsrummet och i gruppen. En kärna som förmedlar budskapet till nyanlända och som får dessa nya spelare att snabbt hitta in i dynamiken för att bli ett fungerande lag.
Nu har man tappat Nicklas Lasu (hans betydelse är stor tror undertecknad), Robin Figren, Johan Sundström, Patrik Carlsson och Henrik Tömmernäs. Framförallt Sundströms och Lasus tomrum tror jag har lämnat en del tomrum vad avser ledarskapet internt i gruppen och lämnar Joel Lundqvist någorlunda ensam.
Backsidan har inte haft den utveckling man hoppades
Med tappet av Tömmernäs tappade man en del av sitt backspel i båda ändar. Dahlin, Sigalet, Donovan, Nörstebö, Nyberg, Almquist har inte lyckats ta de steg som krävs för att lyfta laget och få ett bättre defensivt spel. Lägg därtill att man saknar två stycken defenisvspecialister i Patrik Carlsson och Nicklas Lasu och man förstår att laget är försvagat sen föregående säsong.
Offensiven sitter inte fullt ut
Joel Lundqvist är inte i form just nu. Det är bara att erkänna. Han ligger ett skär efter hela tiden vilket gör att första-enhet inte klickar fullt ut. Detta suddas ut av det faktum att lille Ryan Lasch är gudabenådad och fixar poängen på egen hand.
Carl Grundström och Lias Andersson är hemma efter äventyr i Nordamerika som inte slutade som de hoppades. De letar form och självförtroende.
Max Friberg är hemma efter ett antal år i farmarligan där han till mångt och mycket har haft en defensiv roll. Det skall också nämnas att Max är en två-vägsspelare och kanske inte den som kommer att leverera poäng i mängder även om han hittar rätt i sin omgivning.
Sean Bergenheim visade fina tendenser innan sin skada men är nu borta. Detta tillsammans med Pathrik Westerholms skada och att spelare som Christoffer Ehn och Sebastian Stålberg letar form har urholkat lagets offensiv och gör att man har svårt att hitta målet.
Fler lag spelar enligt samma modell som Frölunda och Skellefteå
Säsongen när Rönnberg anlände till Frölunda var det i stort sätt bara Skellefteå och Frölunda som spelade på det moderna sättet med hög press, snabba spelvändningar och totalhockey i anfallszon (alla spelare inblandade). Idag kan jag räkna upp följande lag: Luleå, Skellefteå, HV, Örebro, Djurgården och Färjestad. De andra lagen är på väg mot samma håll men inte riktigt där ännu. Detta gör att Frölunda inte kan dominera på samma sätt som tidigare och det ställer högre krav på ledarskapet och spelarna.
Vad sker då? Vad kan vi förvänta oss av laget? Är vi i botten för att stanna?
Nej, inte alls. Alla de punkter jag räknat upp är saker som tillsammans ger ett hackande spel men där också allt kan utvecklas vilket kommer ske, tror jag.
Ledarskapet kommer att sätta sig och kommer att bli bättre när alla i gruppen hittat sin roll och accepterat den fullt ut. Jag är övertygad om att Ehn, Stålberg och Nyberg kommer att växa under säsongens gång och ta större ansvar för att avlasta Kapten Lundqvist.
Backsidan kommer också utvecklas. Rasmus Dahlin blir en erfarenhet rikare varje gång han blir bortgjord och en erfarenhet rikare varje gång han lyckas. Han kommer att vara ett riktigt vasst vapen när säsongen lider mot sitt slut. För John Nyberg gäller samma sak, killen gör trots allt sin första riktiga säsong i SHL. Matt Donovan tycker jag redan tagit kliv sedan förra året och nu har han dessutom fått sätta sitt första mål. Orosmoln ser jag kring Nörstebö och Sigalet som jag tycker borde vara längre fram sett till att de var med hela förra året.
Lias och Carl kommer att landa och ta ny sats mot Nord Amerika och hitta in i spelet. Joel är Joel och han har ett OS framför sig, det hägrar definitivt och han har chansen att sudda ut det pluset som brorsan hans har där också. Han kommer lyfta, han behöver bara bli skadefri och sätta en kasse eller 2.
Sean och Westerholm är osäkra kort med tanke på deras skador men här kanske vi får se en värvning eller två, skulle det visa sig vara riktigt illa. Och vem vet? Kanske tröttnar Nicklas ”Mr. Frölunda” Lasu på Koskenkorva och vill komma hem efter jul?
Spelet då?
Nej, enligt den gode Petter Rönnqvist på Cmore så presterar Frölunda trots mina punkter den bästa Corsi:n (Skott% För/Mot) av alla lagen hittills vilket indikerar att man över tid kommer att bli ett vinnande lag. Det indikerar också att man behärskar den moderna hockeyn bäst av lagen i SHL för tillfället och det är en mycket gedigen grund att stå på.
Summa summarum tror jag vi ser en svacka just nu som borde släppa inom någorlunda kort. Två vinster i rad och mycket av ovan kommer att sätta sig eller lossna. Jag har med andra ord tro på att detta blir ett topplag över tid men huruvida det är ett guldlag i år, nästa eller 2020 vågar jag inte sia om.
