Avbrottsmusiken som stämmningsdödare
Det är inte första gången när jag i Sollentunahallen står tillammans med Bajenklacken och håller igång och skriker ramsor, men det slår mig hur ofta som avbrottsmusiken höjs till rent av skadliga nivåer för att just ramsorna INTE ska höras.
Under dom här åren som jag har följt Division ett hockeyn så kommer man till mer eller mindre sparsamt befolkade läktare och det ser till synes som att ( borta ) lagen gör vad som står i sin makt att försöka få en maffig inramning, men när sången ifrån hemmasupportrarna är obefintlig så ska det maskeras i pauserna med hög discomusik.
Är detta då något som höjer stämmningen med denna avbrottsmusik? Kan inte dom som sköter den biten ha liiiite fingertoppskänsla och kanske förstå det trevliga inslaget med att supportrar faktiskt sjunger på deras matcher. Huddinge är faktiskt en hall där jag tycker dom är bättre på att låta supportrar sjunga men det är kanske främst beroende på att dom är ett av dom få lagen som faktiskt har folk på plats som sjunger.
När vi står i Sollentuna igår, så är det glest på deras läktare och applåder hörs endast vid deras mål.
-Därefter tystnad!
Jag tycker det är pinsamt och jag tycker verkligen att detta är något som försämrar upplevelsen och ska vi få fler att gå på matcherna så tror jag faktiskt inte att det är en framkomlig väg.
Ska Division ett hockeyn utvecklas till en rolig( are) liga så är det nog andra grepp som måste till.
-Se till att skapa en klackkultur med aktiva supportrar istället för att se till att sabba den lilla stämmningen som finns.
-Tycker ni verkligen att discomusiken måste vara så hög att högtalarna skorrar för att överrösta den ditresta klacken?
Tänk om och tänk rätt, framförallt så kan ni ta fram lite fingertoppskänsla
-Är det för mycket begärt?
Forza bajen, tillsammans är vi Hammarby
