Dahlins väg är inte spikrak
När man hör folk prata om Rasmus Dahlin får man ofta höra ord som supertalangen och ”killen som kommer bli Sveriges nästa superstjärna”. De flesta journalister verkar vara överens, själv manar jag till lugn.
Hösten 2016 när Rasmus Dahlin från Grästorp kom till Göteborg och Frölundaborg för att starta sin gymnasieutbildning, var det inte många som trodde att han skulle bli den snackis som han nu är i hockeysverige. Nu, efter en säsong med flera inhopp och bland annat ett av de avgörande målen mot Skellefteå i kvartsfinal-serien är det många som ser Dahlin som en favorit i nästa års NHL-draft.
Jag kommer själv ihåg det där målet väldigt väl. Jag och min vän var otroligt nervösa inför den matchen, jag får ärligt erkänna att jag trodde allt var över. När det där förlösande målet kom från Dahlin och hela Scandinavium totalt exploderade, skrek jag rätt ut och kände mig frälst. Vi har fått en ny stjärna och han kommer stanna ett helt år till!
Men nu när hockeyn är över för iår, och jag ser alla dessa journalister och krönikörer skriva milspalter om killen från Grästorp får jag en klump i magen och tänker: Vad händer om han ”bara” blir en helt vanlig SHL-spelare han med?
Rasmus är 17 år gammal, med hela karriären framför sig och jag hoppas verkligen att alla hans hockey-ambitioner kommer att slå in. När man lyssnar på intervjuer med honom hör man en lugn och smart kille som inte svävar iväg utan är fokuserad på nuet och på Frölunda. Men som alla som följer hockey och sport i allmänhet vet så händer saker. Det kan vara familj, skador, depressioner, stress m.m.
Allt detta går inte att förebygga, men jag hoppas bara att om det skulle vara så att Rasmus Dahlin inte riktigt når hela vägen till NHL-proffs, så kommer han fortfarande att förstå vilken grym resa han har gjort ändå!
Tack!