Ett lag med alla vapen för framgång
Skriver om en vecka som startade med en väckarklocka och avslutades med två styrkebesked av högsta dignitet. Dessutom ger jag en alldeles särskild spelare en välförtjänt hyllning
I förra veckans krönika hyllade jag lagets offensiv men tyckte det fanns mer att hämta i egen del av banan, samt efterlyste att laget måste hålla en mer jämn nivå över 60 minuter.
Efter något av en väckarklocka mot Ingolstadt (förlust 4-2) där man trots ledning 2-0 alltså fick se sig besegrade så följde en stark insats mot Växjö där nivån även där böljade en del med rejält höga toppar så följde en insats i lördags mot de senaste årens hockeydynasti Skellefteå som, bortsett från en något svag första period kan vara den bästa insats jag sett på många år. Att kontrollera två perioder och göra sex mål mot ett för dagen inte alls dåligt Skellefteå det är det inte många lag de senaste åren som klarat av. Min förhoppning om bättring har alltså till stor del infriats.
Det var som att Skellefteå inte orkade med Frölundas fart, aggressivitet och ständiga attack på mål som Frölunda denna gång lyckades kombinera med fokus och marginaler i egen zon. Glädjande stod också Lasse Johansson för en mycket bra insats i målet som indikerar att han bör ges chansen som förstavalet i kassen framöver. Värt att notera med det här laget är den ständiga utvecklingen hos de befintliga spelarna, De tycks hela tiden ta nya kliv. Detta skapar en välbehövlig bredd för att nå framgång. Laget har inte bara en eller två kedjor som ensamma kan avgöra matcher, utan samtliga fyra kedjor har visat att den kapaciteten finns. Maskinen Frölunda tycks såhär sex matcher in i säsongen mala ner det mesta i sin väg.
Äntligen har också laget ett powerplay av högsta kvalitet. Där är en av nyckelfaktorerna som jag skulle lyfta fram värvningen av Henrik Tömmernes som är den typ av "quarterback" laget saknat ända sedan John Klingberg lämnade för spel i NHL. Man har nu en back av högsta klass som kan styra spelet i powerplay, och som hittills gjort det på ett ypperligt sätt. Den andra nyckelfaktorn för spelet i numerärt överläge stavas Spencer Abbott. En såhär långt oerhörd succé som både kan göra mål och leverera öppnande passningar.
Att hitta rätt bland spelare från AHL som där producerat bra och få dem att nå samma nivå i SHL är ofta en mycket svår uppgift, flopparna är många men här har General Manager Christian Lechtaler och scout Fredrik Sjöström än en gång hittat rätt, för det förtjänar dem väldigt mycket beröm.
Härnäst väntar säsongens första riktiga test för om Frölunda modell 2015 är bäst när det gäller, när man ska försöka, att på hemmaplan vända ett 2-4 underläge i sextondelsfinalen och ta sig vidare i CHL som man tydligt deklarerat att man har som mål att vinna.
Om laget kommer upp i en prestation i närheten av Lördagens insats kommer man att lyckas även med den uppgiften.
Till sist vill jag avsluta den här krönikan med att hylla en spelare som förtjänar mer rubriker än han vanligtvis får men som i veckan fick just det efter att ha blivit tvåmålsskytt mot Växjö. Ingen är mer förtjänt av det än Nicklas Lasu som med sitt hårda jobb i match efter match, byte efter byte personifierar just det jag vill att Frölunda som klubb ska vara.
