Federer på besök i Scandinavium? 6-0 mot Timrå hursomhelst...
Inte helt oväntat innebar lördagens match en komfortabel trepoängare för Frölunda. Frölunda satte tonen per omgående via 1-0 av Fredrik Pettersson efter bara 48 sekunder. Efter detta rullade det på och Frölunda befäster därmed sin plats i tabellen som innebär hemmaplansfördel i en eventuell sjunde och avgörande kvartsfinal.
Även om det inte finns några enkla matcher i årets elitserie så hade förhandssnacket kring matchen inte kommit att handla om Frölunda skulle vinna eller inte utan hur stora siffrorna skulle bli. Själv var jag inte helt komfortabel inför matchen. Dels för att Timrå varit en svår nöt att knäcka för Frölunda de senaste åren, dels för att viss risk för underskattning skönjdes i horisonten. Lyckligtvis visade sig mina farhågor vara minst sagt obefogade.
Som nämndes i ingressen fick Frölunda en drömstart på matchen i och med ledningsmålet efter knappa minuten. Därefter fortsatte man pressa Alexis Ahlqvist i Timråkassen och denne fick göra flera fina räddningar för att resultatet skulle stå sig. Frölunda hade visserligen en andra puck inne, men den dömdes bort då domaren ansett att en interference på tidigare nämnde Ahlqvist föranlett målet. Ett något tveksamt ingripande anser emellertid undertecknad.
Var det då en dans på rosor matchen igenom? Nej. Ett power play för Timrå efter ungefär halva första perioden gav Timrå ett visst tryck och Frölundas anstormning kom av sig. Efter att Frölunda blivit fulltaliga fortsatte Timrå att pressa tillbaks hemmalaget, men Andersen gav ett mycket stabilt intryck under inte bara denna del av matchen utan hela.
Andra perioden började som den första, sånär som på sju sekunder. Denna gång tog det nämligen “Freddan” 55 sekunder att göra mål. Det var en riktigt fin passning från egen zon av Patrick Von Gunten som gav Fredrik helt öppen gata. Avslutet var klanderfritt - strax över Ahlqvists plockhandske och 2-0 var ett faktum.
Efter halva matchen sker den händelse som enskilt har störst inverkan på matchen. Det är Nichlas Torp som sätter in en högst ovårdad, och onödig, “blind side hit” på Sebastian Collberg. Han gjorde det i ett skede när Collberg var allt annat än puckförare så matchstraffet som följde var tveklöst ett riktigt domslut.
Skönt att Frölunda utnyttjade efterföljande power play så Torp fick må riktigt dåligt över sitt fega överfall. Man exekuterade inte heller bara en gång. För att riktigt strö salt i såren gjorde man smått ofattbara tre mål (!). Naturligtvis var matchen avgjord efter det här och särskilt kul var det att Jari Tolsa fick sätta dit två av målen. Han var för övrigt mycket bra idag. Det tredje power play-målet gjordes av Henrik Tömmernes. Den här femminuterssekvensen innebär att Frölundas power play-statistik förbättrades en hel del eftersom det räknas som att man gjorde tre mål på fyra försök. 75 % är i sammanhanget en mycket bra siffra om det nu fanns någon där ute som inte redan visste det.
Tredje perioden blev naturligtvis inget annat än en transportsträcka och under den fick Joel Lundqvist göra 6-0 som också blev slutresultatet. Matchen speglade ganska väl den i tisdags. Då var Timrå med bra i en period, klappade ihop under andra där matcherna förlorades och sen spelades tredjeperioderna, mer eller mindre, av utan något större intresse från något av hållen. Under denna vecka har Frölunda 6-0 i poäng och 10-0 i målskillnad mot Timrå. Minst sagt imponerande mot ett lag som skall vara deras “boogey team”.
Resultatet till trots så går inte den här matchen till historien som vare sig den mest underhållande eller välspelade sådana. För att vara helt ärlig är Timrå ofattbart dåliga för tillfället och får man inte ordning på grejerna snarast är det god natt och allsvenskan nästa. För Frölundas del ser det emellertid klart ljusare ut. Man ligger på en mycket säker slutspelsplats nu och jag tycker snarare man skall titta uppåt, mot den absoluta toppen snarare än nedåt. Nu är tabellen visserligen något haltande då Frölunda spelat fler matcher än de flesta lagen, men faktum är att man bara är fyra poäng efter serieledande Skellefteå. Handen på hjärtat, vem trodde på denna utvecklingen då tomten delade ut julklappar för sex veckor sedan?
Nu väntar ett mindre uppehåll då det skall spelas landslagshockey och det är inget jag välkomnar. Dels för att Frölunda är inne i en riktigt bra trend och det är aldrig välkommet med avbrott då, dels för att elitseriehockey är avsevärt mycket mer intressant än dessa helglandslagsturneringar.
Matchens tre stjärnor:
Tre stjärnor: Frederik Andersen
Hur ska Frölunda kunna åka ur ett slutspel när man har en målvakt som aldrig tillåter motståndarlaget att göra fler än ett mål? Han är den stora anledningen till att jag räknar med att besöka Götaplatsen om ett par-tre månader.
Två stjärnor: Fredrik Pettersson
Vilken hysterisk form den här killen har. Allt han företar sig blir till succé och då man skall skriva ut matchens tre stjärnor finns det endast en sak man vet på förhand. Det är att “Freddan” kommer vara med, frågan är bara hur många han roffar åt sig.
En stjärna: Magnus Kahnberg
I stor konkurrens med Jari Tolsa belönas “Kahna” den sista stjärnan. Han blev förvisso mållös i matchen, men stod för två målpass och utöver detta briljerade han vid flertalet tillfällen med fina dribblingar och inte minst känsliga “flipp-pass”. Storform i vardande måntro?
Statistik:
Frölunda - Timrå 6 - 0 (1-0, 4-0, 1-0)
Första perioden:
1-0 (00.48) Fredrik Pettersson (Mathis Olimb, Christian Bäckman)
Andra perioden:
2-0 (20.55) Fredrik Pettersson (Patrick Von Gunten, Jari Tolsa)
3-0 (30.21) PP1 Jari Tolsa (Magnus Kahnberg, Patrick Von Gunten)
4-0 (30.47) PP1 Henrik Tömmernes (Mika Pyörälä, Christian Bäckman)
5-0 (33.46) PP1 Jari Tolsa (Patrick Von Gunten, Fredrik Eriksson)
Tredje perioden:
6-0 (47.38) PP1 Joel Lundqvist (Jari Tolsa, Magnus Kahnberg)
Skottstatistik:
23 - 26 (10-7, 10-6, 3-13)
Utvisningar:
Frölunda: 16 minuter (3x2, 1x10)
Timrå: 35 minuter (5x2, 1x5, 1x20)
Domare:
David Bergman, Shane Warschaw (Henrik Pihlblad, Tobias Haster)
Publiksiffra:
9.899
