Förra veckan var tung men nu lägger vi den till handlingarna
Karlskrona fick sig en näsbränna förra veckan och kanske är det den veckan som kommer betyda mest för Karlskronas fortsatta resa, att vara mitt uppe i en framgångsvåg är skönt men det är under motgångarna man lär sig och utvecklas av. Så kanske några av nycklarna till en lång vår hittade man under förra veckans mörker.
Det blev en tung vecka resultatmässigt när Karlskrona i onsdags förlorade mot Troja och sedan i fredags förlorade mot Halmstad på övertid, efter att ha haft en tvåmålsledning två gånger om.
Förlusten mot Troja är inget att säga om; det var en bra match mellan topplag. Nu efter att jag sett om den utan feber kan jag erkänna att Troja vinner matchen eftersom de är några procent bättre i kampmomenten och överlag mer kaxiga och framåtlutade. Jag kände inte riktigt igen Karlskrona i den här matchen utifrån hur de vill spela.
Det sagt, Karlskrona hade goda chanser att både kvittera och ta ledningen innan det blev en kollaps i tredje perioden. En enskild detalj att ta med sig är hur sårad Karlskrona blev när de tappade pucken högt upp i offensiv zon, en tendens som också speglade sig i matchen mot Halmstad. Troja vann rättvist den dagen, men utöver det är det ingen fara.
Halmstadsmatchen är betydligt surare, med tanke på att Karlskrona kommer ut och gör en riktigt bra första period där de verkligen är framåtlutade och kaxiga. De vinner första perioden ”bara” med 0-1 efter ett snyggt powerplay-mål, men det var i underkant.
Sedan, under de sista 40 minuterna, ser vi liknande tendenser som mot Troja: Karlskrona tappar allt fler närkamper och hänger inte ihop lika bra som i första perioden. Trots det utökar de ledningen till 0-2 via Liam Engström och lyckas hålla den tills det är 47 sekunder kvar, då Halmstad reducerar via Robin Dahse efter en spelvändning. Målet låg i luften, det måste man säga, och sedan går Halmstad på jakt i tredje perioden.
Jag tycker dock att Karlskrona får en bättre kontroll på spelet under de första tio minuterna i tredje. Absolut, Halmstad ligger på, men det känns inte panikartat på något sätt. När de dessutom lyckas gå upp till en tvåmålsledning för andra gången med nio minuter kvar känns det lugnt.
Men lugnt skulle det inte bli. Halmstad tar ut målvakten, och nu börjar det hända grejer. Karlskrona har någon halvchans att avgöra i tom bur, men missar. Med 1,40 kvar har man fortfarande en tvåmålsledning, men ni vet vad som händer.
Domaren missar den höga klubban på Halmstadspelaren i uppbyggnaden till 2-3-målet. Karlskrona förlorar kampen runt Malmqvist, och målet är ett faktum. Sedan, med en halv minut kvar, kvitterar Hannes Lindström, och jag tycker att Malmqvist ska ha den pucken; högerskytt på högerkanten, avig vinkel lågt på plocksidan med fri sikt. Surt att den går in, och i övertiden håller jag med Magnus - laget som vinner första pucken i övertid vinner ofta, och så även här.
Att Karlskrona inte kunde stänga matchen när de hade en tvåmålsledning med 1,40 kvar är surt. Men efter några dagar känns jag mer glad än besviken över att den här veckan kom nu. Jag var lite rädd att detta skulle bli en serie utan riktiga näsbrännor innan allvaret skulle börja, men nu fick man sig två smällar som man kan lära sig av och växa av.
Det viktigaste är inte om man vinner eller förlorar matcher i oktober, utan vad man lär sig av vinsterna och förlusterna. Det ska bli väldigt intressant att följa Karlskrona under de kommande toppmatcherna och se hur allt utvecklar sig.
Nu går vi in i en period med lite ljumna matcher igen, men tack vare förra veckans förluster tror jag att det inte finns någon risk för brist på ödmjukhet inför dessa matcher, vilket bådar gott för Karlskronafansen. Mer om Panternmatchen imorgon.
