Första omgången i östra konferensen färdigspelad - så gick det
Östra konferensen har spelat klart den första omgången, och det visade sig i de flesta fall bli en tuffare serie än vad vi fick se i väst. Det vi tar med oss från första matchserierna är att om lagen fortsätter i samma spår som förut så blir det ett mycket intressant slutspel i år. Det är lag med tydliga identiteter med stora skillnader i deras approach till hockey som gör att östra konferensen är väldigt sevärd. Vi dissekerar första omgångens matcher.
Ak Bars Kazan (1) - Torpedo Nizjnij Novgorod (8). 4-0 i matcher
Detta var den mest lättippade serien på förhand, och slutresultatet förvånade ingen. Ak Bars Kazan har länge varit en storspelare i ligan och är en mardrömsmotståndare för vem som helst. Torpedo Nizjnij Novgorod gjorde en stabil insats men hamnade till sitt stora förtret på åttonde plats, med bara två poäng upp till sjätte plats.
Omgången inleddes med ett jämnt spel. Klasskillnaden syntes i och med Ak Bars dominerande spel, dock lyckades de klämma in endast ett mål. Torpedo kämpade för att hålla tätt vilket fungerade ända till slutsignalen. Innan dess hade man fått in ett mål vilket gjorde att matchen togs till övertid, där man dock förlorade. Resten av serien hade Ak Bars Kazan ett tydligt övertag, och det var egentligen inte tal om någon comeback för Torpedo. Kazanerna hade listat ut exakt hur de skulle stänga ner varje moment i Torpedos strategi. Varken fem mot fem, powerplay eller boxplay fungerade för de nederlagstippade Torpedo, och Kazan kunde segla igenom serien med gott självförtroende.
Kazan tar sig alltså vidare till nästa omgång, men frågan är om de inte mötte för enkelt motstånd i början. Möter de mer kreativa och skickliga lag kan de få problem om de inte är förberedda nog. Lyckligtvis har de en mycket stabil Adam Reideborn i kassen, som vid det här laget etablerat sig som en av KHLs bästa målvakter. Även Mikael Wikstrand spelar i Kazan. Torpedo Nizjnij Novgorod får börja om på nytt nästa säsong. Man har ett bra lag, men just nu har de inte den spets som behövs för att komma längre i slutspelet.
Avangard Omsk (2) - Avtomobilist Jekaterinburg (7). 4-1 i matcher
Omsk mot Jekaterinburg har blivit något av en klassiker. De båda städerna har njutit av underbar hockey de senaste åren med många stjärnor som både skickats iväg och kommit tillbaka från NHL. Största stjärnan är fortfarande Pavel Datsjuk i Jekaterinburg, även om han idag bidrar mer med sin kunskap och ledaregenskaper än med sin trollbindande teknik. Detta var förövrigt en av få gånger då två kanadensiska coacher mötte varandra i slutspelet. Avangard Omsks Bob Hartley har gjort sig ett namn i KHL, och Bill Peters har i NHL ett väldigt dåligt rykte efter att det uppdagades att han verbalt och fysiskt begått övergrepp mot i synnerhet svarta spelare. Avangard Omsk gjorde som vanligt bra ifrån sig i grundseriespelet, medan Avtomobilist Jekaterinburg gjorde inte lika bra ifrån sig som vanligt och slutade sjua.
Avtomobilist tycktes till en början att ha svårt att kontrollera ett mycket välfungerande Avangard. Även om det grundläggande spelet fanns där så fick Jakub Kovar se till att man inte fick en alltför stor uppförsbacke för tidigt. Defensiven var inte fruktansvärd, men offensiven var något tandlös till en början. Desto mer underhållning blev det i andra matchen där båda lagen turades om att föra spelet. Det var inte bara spelet i sig som gjorde det till en omtalad match, båda lagen fick mål bortdömda och humöret hos spelarna svängde lika mycket som resultatet på måltavlan. Jekaterinburg såg först ut att göra ett sent kvitteringsmål, men det dömdes bort eftersom det bedömdes vara offside tidigare i spelet. Avtomobilist var fast bestämda att vända om serien, och det försökte man göra genom att minska på finspelet, och skruva upp skottvolymen. Det tycktes funka. I sista perioden stod var ställningen lika, men tack vare en styrning in i mål kunde Bill Peters män få sin första vinst i slutspelet. Det tycktes vara vind i seglen för Jekaterinburg, och man bjöd på underhållande hockey. I fjärde matchen så höll matchen på i hela fem perioder, där hoppet för Avtomobilist grusades efter att ingen mindre än Ilja Kovaltjuk avgjorde för Avangard. Luften gick ur för Pavel Datsjuk och hans lagkamrater, och Avangard tog en enkel seger i femte och sista matchen.
I varken Omsk eller Jekaterinburg återfinns några svenskar. Men det finns all anledning att följa Omsk på deras resa mot Gagarin Cup. Ett sammansvetsat lag med hög spetskompetens i form av Kovaltjuk, Reid Boucher och finnen Oliwer Kaski är väl värda att se. Det är svårt att hitta några svagheter i Omsks spel, och det lär krävas en mycket svår motståndare för att stoppa dem i år.
Metallurg Magnitogorsk (3) - Barys Nur-sultan(6). 4-2 i matcher
Magnitogorsk, hemvist för Jevgenij Malkin och Sergej Mozjakin, gjorde som vanligt bra ifrån sig. Mozjakin kan ett av hockeyvärldens största “tänk om”-spelare. Han är den bästa spelaren som aldrig testade NHL under 2000-talet, och han är fortfarande en dominant spelare vid 39 års ålder. Barys Nur-sultan från Kazakstan är ett typiskt mittenlag, som är svåra att ogilla. Dessa matcher såg lovande ut, och det kunde egentligen gå hur som helst.
Första matchen blev målrik, där Magnitogorsk vann med hela 7-4. En mycket sevärdmatch, där tempot var högt och utvisningarna många. Den efterföljande matchen innehöll färre mål men desto mer spänning även om båda lagen spelade mer försiktigt än förut. Båda lagen bytte målvakter inför matchen, uppenbarligen med goda resultat. Det skulle bli Barys som tog hem den här segern, tack vare ett hårt slagskott från Darren Dietz under övertidsperiod nummer ett. Nikolaj Goldobin utmärkte sig under tredje matchen som en av slutspelets mest vassa spelare. Magnitogorskforwarden har inte varit i skymundan förr, men den här matchen avgjorde han på egen hand. Inför 3300 åskådare ledde han sitt lag mot seger på bortaplan, och han låg bakom båda målen i den här 2-1 matchen. Nästkommande match var Barys tillbaka, mycket på grund av att Metallurgs Mozjakin var skadad. Återigen tog Goldobin fatt i taktpinnen med sin snabbhet, och gjorde även mål. Men Barys höll jämna steg och det såg ut att bli ytterligare en sudden death, men med bara 40 sekunder kvar kunde den kazakstanska stjärnforwarden Roman Startjenko göra mål i en 5-3 situation och avgöra matchen. Dock skulle Metallurg återfå sitt övertag och ta sin tredje seger när Mozjakin kom tillbaka i fjärde matchen. Barys Henrik Karlsson fick träda in i matchbilden efter att Joni Ortio släppt in ett antal enkla mål, men det räckte inte för att ta sig tillbaka. I sjätte och sista matchen avgjorde Metallurg mot ett frenetiskt kämpande Barys. Kazakerna hade bytt spelsystem - spelet skulle till varje pris föras på motståndarnas planhalva. Det såg länge ut som att det fungerade och det var en öppen match inför sista perioden. Barys misslyckades med ett tvåmanspowerplay, och drog därefter på sig två utvisningar själva, där Magnitogorsk inte skulle göra samma misstag.
En mycket spännande serie togs hem av Metallurg Magnitogorsk. En serie som alltjämt innehöll två likvärdiga lag. Kanske var det inte helt otroligt att Magnitogorsk med sina stjärnspelare skulle komma segrande ur duellen men det såg länge ut som att Barys Nur-sultan skulle kunna vinna. Helt övertygande vann Magnitogorsk inte, och det är nog svårt för Dennis Rasmussen och Philip Holm att komma särskilt mycket längre än såhär i det här slutspelet med tanke på vilka motståndare som väntar. Men de kommer inte ge upp, och det kommer vara mycket rolig hockey att vänta sig. Däremot får svenskarna i Barys Nur-sultan, Henrik Karlsson, Viktor Svedberg, Jakob Lilja och Linus Videll komma hem till Sverige tidigt.
Salavat Julajev Ufa (4) - Traktor Tjeljabinsk (5). 4-1 i matcher
Finntäta Salavat Julajev Ufa mot det ryska hockeymeckat Traktor Tjeljabinsk var på förhand en serie många trodde skulle sluta med vinst för Ufa. Listan på finländska spelare i Ufa genom tiderna är nästan lika lång som antalet hockeyproffs som Tjeljabinsk producerat. Det var också en match mellan två olika hockeyfilosofier: finskt finlir mot syduralsk brunkarhockey. Traktor Tjeljabinsk, som förövrigt har världens bästa lagnamn, fick tyvärr i vanlig ordning åka ur slutspelet redan i första omgången.
Traktor överraskade alla med att ta hem första matchen. Trots att Ufa visade sin överlägsna skicklighet så var det inte nog för att tackla Traktors uppoffrande försvar. Traktor lyckades få in tre mål och släppa in ett de två första perioderna. I det här läget så brukar underdogs bromsa in och fokusera på att behålla ledningen. Men Tjeljabinsk ångade på för att utöka sin ledning. Det lyckades inte, men kunde ändå ta hem första matchen. Med den första segern i bakhuvudet så kom Traktor ut i andra matchen med samma inställning. Men finnarna i Ufa hade också slipat sitt spel och kunde ta sig igenom Traktors försvar. Men Traktor kom tillbaka och lyckades besvara med två mål själva efter att Ufas tempo avtog och de tog onödiga utvisningar. Matchen togs till övertid, där Ufas största stjärna Teemu Hartikainen avgjorde på en retur. Vad som hände efter andra matchen vet ingen riktigt. Tjeljabinsk verkade tappa sitt fokus helt, medan Ufa visade hur bra man faktiskt kan vara. Ufa nollade Tjeljabinsk i både match tre och fyra. Inför sista matchen var det få som trodde att det skulle bli något annat än ännu en enkel seger för Ufa. Seger blev det, men inte riktigt så enkel som man trott. Traktor återfann sin tidigare glöd och kunde undvika förnedring igen. Det var mycket känslor inblandade hos dem, troligen för att hålla modet uppe och kunda vända serien. Men det räckte inte hela vägen och Ufa kunde vinna den sista matchen med 3-2.
Det är svårt att inte uppskatta lag som Traktor Tjeljabinsk, som får se de spelare de fostrat glänsa på andra håll medan man själv förlitar sig på den mentala aspekten inom hockey. Men det är samtidigt tydligt att det inte är ett koncept som fungerar om man inte håller lågan uppe hela tiden. Och om de knappt kan ta sig förbi ett spelskickligt lag vore det otroligt att de skulle kunna ta sig förbi någon av KHLs giganter. Pontus Åberg sitter på ett utgående kontrakt i Tjeljabinsk, medan Lawrence Pilut är kvar ett år till. Det finns inte några svenskar som går vidare från den här serien, men det finns all anledning att fortsätta följa Ufa. Finnarna Teemu Hartikainen, Markus Granlund och Sakari Manninen kan avgöra matcher för egen maskin, och det är inte helt otroligt att deras skicklighet kan göra att de tar sig ännu ett kliv närmre Gagarin Cup.
