Frölunda bäst när det gällde

Frölunda är mycket välförtjänta i sin första final på tio år

Följ mig på twitter: @PhilipGlucksman

Mina krönikor brukar alltid innehålla någon form av ängslan, förbannelse eller kritik. Inte idag. Som många läste innan slutspelet så var jag tveksamt till Frölunda. Främst på grund av en nedåtgående skott trend, effektivitet och brist på ödmjukhet i slutet på serien. Vad fel jag fick. Höstens fantastiska Frölunda har gått ut och tok kört mot först Djurgården, som endast vann en match med god hjälp från männen med svarta och vita ränder, resten vann Frölunda.

Nästa motståndare blev tunga Luleå. Som med den nya domarnivån faktiskt hade en chans i många matcher. Men trots mängder med hakningar, slashings, sena tacklingar från bönderna från norr så vann Frölunda serien. De till och med pulveriserade Luleå i sista matchen framför sin fantastiska hemmapublik.

Skadorna som förra året påverkade Frölunda har knappt känts av nu. Inte ens när kommande VM målvakten Lars Johansson gick sönder blev det någon fara. Nästan tvärt om. Johan Gustafsson som jag och många varit tveksam till i grundserien var enligt mig bästa spelaren i de senaste tre matcherna han stod. Senaste Frölunda hade en sådan här bra målvakts combo var Lundqvist/Norrena och ni vet alla hur det gick.

Joel Lundqvist som vilade många matcher nu i slutet är nära den formen som han hade i höstas när jag ansåg att han var en man för World Cup i höst. Det så viktiga 2-0 målet igår är mycket hans förtjänst när han viker in i mitten och drar med sig två man för att droppa till Abbot som hittar Crabb helt fri i slottet. Det bara andas klass om honom nu.

Nyförvärvet Joey Crabb som jag i tidigare krönikor ställde mig extremt frågande till har på två matcher bevisat att han är värd varenda krona. Sudden death mål i söndags och avgörande 2-0 igår.

Johan Sundström åker omkring på isen som någon Mats Sundin light och tok dominerar. Dribblar, tacklas, skjuter och ger sig in i skiten. Världsklass och bästa utespelaren i slutspelet överlägset.

Knattarna Ryan Lasch och Artturi Lehkonen flänger omkring som om de vägde 100kg istället för sina runt 70kg. Lehkonen outstanding i kvartsfinalen och Lasch i semifinalen.

Mats Rosseli Olsen (viktiga första målet igår), Nicklas Lasu (2 mål på sina första 7 minuters speltid igår WOW!), Anton Axelsson, Patrik Carlsson, Robin Figren, Sebastian Stålberg och Christoffer Ehn är inga snidare men kämpar ner sina motståndare något kopiöst. Ingen ser fram emot att möta dessa spelare. Dessutom sitter hungriga Anton Karlsson och Pontus Widerström på läktaren så här finns det kraft.

Enda spelarna jag inte tok hyllar för tillfället är Spencer Abbott och Andreas Johnson. Abbott störs nog av sin skada men Johnson tycks tänka för mycket. Han agerar och framförallt skjuter för lite.

Backsidan har varit strålande. Jag förstår att KHL rycker i Oscar Fantenberg för han spelar med en sådan självklarhet att han måste tro att han är självaste Niklas Lidström.

Lukas Bengtsson, Henrik Tömmernes och Elias Fälth tar otroligt mycket stryk men löser de flesta situationer på ett fantastiskt sätt. De är ständiga offensiva hot dessutom.

Oliver Lauridsen och Tom Nilsson har verkligen behövts i de här täta och tuffa matcherna.

Jacob Larsson är lovande men jag är väldigt tveksam varför man i dessa täta och tuffa matcherna väljer honom framför Christoffer Persson som i mina ögon har varit fläckfri och har på sina 9 slutspelsmatcher +6.
Den sista Larsson vs. Persson är ett lyxproblem likt det Roger Rönnberg har i valet mellan målvakterna Johansson/Gustafsson. Jag hade valt Johansson men då måste han verkligen vara 110% för är han inte det går Gustafsson före i finalserien.

Den kommande SM-Finalen

Jag har sett de flesta matcherna av den andra semifinalen. En väldigt märklig matchserie där dominansen är total för det ena eller andra laget i matcherna. Jag var glad när Växjö kvitterade med 19:59 på klockan och senare vann den sjätte semifinalen i sudden death. Skellefteå är ett bättre lag medans Växjö har mer spets.

Frölunda har 4-0 i matcher mot Växjö och 3-1 i matcher mot Skellefteå under säsongen.

Hemmafördel plus att Växjö numera (Christofer Nilstorp blev skadad i match 4) har en sämre målvakt är anledningarna till att jag vill att Växjö skall vinna ikväll. Sen tycker jag mig se en självgodhet och hybris i Skellefteå som jag inte gillar alls. Jag studerar också Jimmie Ericsson i matcherna ibland och jag gillar verkligen inte det ”Jonatan Granström spelsättet”. Jag ser inte storheten i en sådan spelare. Jag har heller inget emot Hans Wallson som glatt ställde upp på en intervju när man tappat en match 19:59 i tredje perioden vilket imponerar på mig men Sam Hallam ger ett mer karismatiskt intryck.

Jag är glad att det är något av två spelande lag som Frölunda kommer att få möta. Så jag slipper vara orolig för fler skador orsakat av vårdslöstspel.

Nu tror jag också att Skellefteå vinner ikväll och att vi kommer få se den snabbaste och skickligaste SM-finalen någonsin. Jag tror också att om Frölunda får vara någorlunda skadefritt så vinner de sitt tredje SM-Guld.

Philip Glücksman2016-04-13 10:40:00
Author

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan