Frölunda gav aldrig Djurgården chansen
En mycket viktig match mellan två relativt formstarka lag (får man ändå säga) utspelades i Scandinavium denna måndagskväll. Jag hade trott på en rejält tuff batalj, men det gick betydligt enklare än väntat. En drömstart med 2-0 efter mindre än fyra minuter hjälpte såklart till, men å andra sidan var denna någon man verkligen förtjänade. 4-2 skrevs segersiffrorna till så småningom och det innebär att Frölunda återigen klättrar sig över slutspelsstrecket.
Då matchen inleddes verkade det som att Djurgården fortfarande satt kvar på bussen/tåget/flyget eller vilket transportmedel man nu valt att tillämpa. Bara under de första fem minuterna hade Niklas Andersson haft tre högklassiga lägen och med lite mer kyla i avsluten hade han redan där kunnat titulera sig ”hattrick-makare”.
Nu gick det ju ganska bra trots allt eftersom Frölunda under denna period gjorde två mål. Det första har vi sett tidigare. Power Play och Jesper Mattsson skapade sig läge mellan offensiv tekningscirkel till vänster och blålinje. Väl där avlossade han ”stora bössan” och pucken borrade sig, likt en missil, upp i det bortre krysset. Jag kan inte nog understryka hur skönt det är att ha det där vapnet i sitt eget lag numera för antalet gånger jag svurit över sådana mål han gjort mot Frölunda är många vill jag lova.
Det andra målet gjordes av förstalinan efter att Joel Lundqvist påpassligt hållit sig framme efter att Stefan Ridderwall lämnat en ganska enkel målvaktsretur på skott (nåja, fösare är nog en mer korrekt benämning) från Niklas Andersson. En sådan drömöppning är inget vi varit bortskämda med den här säsongen, men faktum är det känns som att oturen inte grinar Frölunda i ansiktet alls på samma sätt som tidigare.
Efter denna chocköppning hämtade sig Djurgården något och jämnade ut spelet. Frölunda kunde dock freda sig under återstoden av perioden och spelet såg riktigt stabilt ut från i princip alla.
Den andra perioden inleddes snarlikt första dito med ett tidigt Frölundamål och därefter rejält virrigt Djurgårdsspel. Hemmalaget hade under denna inledning bud på ytterligare mål, men Djurgården lyckades denna gången freda sin målbur från ytterligare påhälsning.
Istället fick man en gratisbiljett in i matchen då Stefan Lassen reducerade till 1-3 och det var nog fler än jag som fick skallen fylld av obehagliga minnen från den 25 november. Även den gången hade Frölunda en 3-0-ledning i matchens andra akt. En ledning som sedan Djurgården åt upp redan innan perioden var till ända.
Riktigt förlösande var därför Tomi Kallios 4-1 knappat tio minuter senare som gjordes då Djurgården hade en avvaktande utvisning hängande över sig. Det var inte bara det faktum att vi på nytt hade tre mål att gå på som var förlösande utan det var riktigt skönt att Tomi Kallio fick den äran att göra målet. Det finns nog ingen Frölundait som inte genuint unnar honom all framgång i nuläget. Den killen har ett hjärta som brinner lika starkt för Frölunda som exempelvis Niklas Andersson och Mikael Johansson, imponerande med tanke på att det handlar om en ”import”.
Efter de första fem minuterna av den tredje perioden stod det klart att sista akten inte skulle bli någon klang-och-jubel-föreställning där spelarna offrade blod, svett och tårar för att vaska fram målchanser. Men å andra sidan, varför skulle Frölunda bjuda upp till dans med tanke på förutsättningarna? En relativt sömnig period fick lite nerv för en kort stund då Daniel Widing reducerade då sju minuter återstod av matchen. Målet föranleddes av slarv från den annars så stabile och tillika ”comebackande” Pavel Skrbek.
Frölunda kunde emellertid hålla undan utan att förta sig nämnvärt och slutresultatet skrevs till 4-2. Tre oerhört välkomna poäng som innebär att Djurgården nu i allra högsta grad är indragna i kampen om slutspelsplatser.
Sammanfattning:
Frölunda gjorde idag en gedigen insats och man bjöd inte gästerna på mycket. Matchen avgjordes redan under de första fyra minuterna som jag ser det. Frölunda gick ut i ett furiöst tempo medan Djurgården inte alls var med i matchen, något som borgade för en tidig 2-0-ledning och efter denna mäktade inte Djurgården att resa sig.
Frölunda har på senare tid visat sig vara en rejäl maktfaktor på hemmais och det är glädjande för det är så man vant sig vid att det är efter de framgångsrika åren i början av 2000-talet. Men framför allt är det så det skall vara med tanke på det hemmastöd man får utav fansen. Kul är det här hursomhelst med tanke på att man har ytterligare två raka hemmamatcher. Dels mot Timrå på torsdag, dels mot Färjestad på lördag.
Som jag nämnde tidigare var det glädjande att Tomi Kallio fick sätta en puck och nämnas bör även att Niklas Andersson fortsätter dominera sin ålder till trots. Inte mindre än tre passningspoäng kom från hans klubba den här kvällen. Ett litet omnämnande även till Johan ”Honken” Holmqvist som numera allt som oftast agerar som den stjärnmålvakt klubben trodde sig värva då de plockade hem honom till Sverige från USA.
Matchfakta:
Frölunda – Djurgården 4 – 2 (2-0, 2-1, 0-1)
Period 1:
1-0 (02.35) Jesper Mattsson (Christian Bäckman, Niklas Andersson) spel fem mot fyra
2-0 (03.55) Joel Lundqvist (Niklas Andersson, Mikko Mäenpää)
Period 2:
3-0 (21.36) Mikko Mäenpää (Riku Hahl, Mika Pyörälä)
3-1 (24.38) Stefan Lassen (Mario Kempe)
4-1 (33.06) Tomi Kallio (Niklas Andersson, John Klingberg)
Period 3:
4-2 (53.07) Daniel Widing (Josef Boumedienne)
Skottstatistik:
33 - 24 (8-4, 13-10, 12-10)
Utvisningar:
Frölunda: 1 x 2 minuter (2 minuter totalt)
Djurgården: 1 x 2 minuter (2 minuter totalt)
Domare:
Thomas Andersson & Patrik Sjöberg
Publik:
8.616
