Frölunda kan fira jul i harmoni
Skriver om första halvan av säsongen och vad som krävs för att Frölunda ska lyckas fullt ut framåt vårkanten.
Jag har den här säsongen intresserat mig allt mer för statistik och hur man med siffrornas hjälp kan förutse hur det kommer att gå för de olika SHL lagen.
Om man ska använda sig av Corsi, Fenwick eller enkla men hederliga plus minus kan vi ta i ett annat inlägg men med enkla, hårda fakta går det att konstatera att årets Frölunda efter halva säsongen gjort en nära på fantastisk säsong.
Serieledarna har inkasserat 62 poäng på 27 matcher, 101 mål och har bara släppt in 53 vilket är ett närmast otroligt facit. Roger Rönnberg deklarerade tidigt på säsongen att laget skulle ha som mål att göra tre mål per match, det skulle då vara den vinnande formeln. Hittills har detta infriats med råge, laget har ett snitt på nästan fyra mål per match vilket är en enorm förbättring jämfört med ifjol.
Orsakerna är naturligtvis flera. först och främst har nyförvärven levererat. Henrik Tömmernes har levererat från backplats, Spencer Abott har blivit en ypperlig ersättare till Olimb inte minst i powerplay och två spelare som kom in sent ifjol, Lukas Bengtsson och framförallt Ryan Lasch har varit dominanta under stora delar. Johan Sundström har sedan tiden i Nordamerika tagit stora kliv och fick ju som bekant landslagsdebutera förra veckan.
Den andra stora anledningen till att främst produktionen framåt tagit sådana kliv är utveckligen hos den befintliga truppen. Mats Rosseli Olsen, Nicklas Lasu, Sebastian Stålberg producerar bättre än någonsin samtidigt som mer utpräglade offensiva spelare som Arturi Lehkonen och Andreas Johnson tagit ytterligare kliv.
Sist men inte minst måste man nämna lagkapten Joel Lundqvist som nog aldrig varit bättre.
Hade någon sagt i början av säsongen, att han i skrivande stund skulle ligga på andra plats i skytteligan och högt i poängligan i hela SHL så hade man förmodligen blivit utskrattad.
Detta skapar en offensiv bredd som man inte riktigt hade ifjol, där laget varje kväll har fyra kedjor som alla kan avgöra för Frölundas del. Detta har lett till att Frölunda även kvällar då spelet inte stämmer ofta tagit poäng eller vunnit. Den höga lägstanivån och jämnheten i prestationerna över tid är signifikativt för årets Frölunda, det brukar också vara det för mästarlag. Därtill har framförallt målvakt Lasse Johansson tagit stora kliv och försvarsspelet är lika bra som ifjol. Det är som experten Sanny Lindström nyligen skrev, hittills svårt att hitta något att klaga på i årets Frölunda.
Som Frölundaanhängare kan julen inte bli annat än harmonisk efter en stabil 3-0 seger borta mot Malmö i Tisdags
Vad krävs för att vi ska ha samma känsla i April som nu? Ja först och främst att man presterar när det gäller vilket vi inte minst i CHL den här säsongen gjort när det varit skarpt läge. Här kommer ytterligare ett intressant test mot Davos i semifinalen och Dick Axelsson i Januari.
Sedan tror jag laget skulle må bra av ytterligare en offensiv center för att skapa ytterligare spets och bredd i ett slutspel, vilket kan behövas för att gå hela vägen. Laget som finns har onekligen visat att den kvalitén redan finns trots en flyktande Mattias Janmark vilket nog många trodde skulle drabba laget hårdare än det gjort, när det inte blev någon snabb ersättare. Å andra sidan tror jag att laget, på centersidan skulle må bra av en offensivt skicklig center för att skapa marginaler, vid händelse av skador, också på den positionen, likt man verkligen fått på backsidan när Tom Nilsson kom in lite "på köpet".
Laget har alltså visat sig väl så bra för att kunna gå hela vägen utan en Januarivärvning och det är givetvis inte det en framgång hänger på, men det skulle befästa chanserna ytterligare.
För utan tvekan har Frölunda, halvvägs in i säsongen satt sig som guldfavorit, tillsammans med Skellefteå som också den här säsongen imponerar.
Dessa klubbar har också gemensamt att man satsar på unga spelare och att man under lång tid byggt upp ett spelsystem som alla i respektive klubb köper till punkt och pricka. Det är därför ingen slump att dessa två med marginal ligger i toppen av tabellen.
Till sist: Tillsättandet av Christian Lechtaler som klubbdirektör och Fredrik Sjöström som sportchef tror jag är helt rätt, De har bägge gjort ett mycket bra jobb och att använda klubbens befintliga resurser istället för att ta in någon utifrån tror jag är ytterligare en del i en allt mer strukturerad och välfungerande organisation.
Jag vill avsluta med att önska er alla en god jul, samtidigt som vi blickar fram mot en förhoppningsvis framgångsrik vår som slutar sent i April, för årets Frölunda har onekligen något väldigt bra på gång.
