Frölunda tillbaks på vinnarspåret, som efterlyst
Det var idag Frölunda skulle vända den negativa trend som inleddes för en vecka sedan och som före dagens match bestod av tre raka matcher utan seger. Så gjordes också. Efter en mycket habil insats slogs Djurgården tillbaks med 2-0 och Frölunda befäste därmed sin förstaplats i tabellen.
Det skall direkt inledningsvis sägas att Djurgården vann skottstatistiken i den första perioden (12-7), men det speglar inte matchbilden särskilt bra, enligt undertecknad. Det kändes som att Frölunda direkt tog tag i taktpinnen och även var det lag som lyckades vaska fram de hetaste målchanserna. Dessa var dock, i ärlighetens namn, relativt lätträknade och ånyo visade sig laget ha svårt att producera i spel med två man mer på isen. I knappa minuten fick man chansen i den spelformen, men för tillfället har laget svårt att briljera i dessa lägen. Tur då att man har sin starka defensiv att falla tillbaks på.
Även Djurgården gavs chansen i spel fem mot tre, men också bortalaget tvingades se denna möjlighet försvinna ut i tomma intet utan utdelning. Understrykas bör dock att man “bara” fick chansen i dryga 15 sekunder så det kanske är lite väl hårt att ta fram motorsågen för att beskriva deras PP-spel. 0-0 var hur som haver resultatet efter första perioden.
Den andra perioden var inte gammal då Mikael “Mike” Johansson gjorde det förlösande 1-0-målet och det är frapperande att se hur olikt puckar kan studsa från säsong till säsong. Hade detta varit förra säsongen hade garanterat Djurgården utnyttjat något av sina lägen i första perioden och hemmalaget hade vikit ned sig. Definitivt hade inte Frölunda fått utdelning på sitt läge här utan den oturen hade grinat laget ansiktet genom en stolp- eller ribbträff. Det är, som ni säkert förstår, bra mycket roligare att vara Frölundait den här säsongen. Än så länge åtminstone.
Återstoden av perioden gav inte några ytterligare mål även om Frölunda var så nära man kan komma i princip när pucken på ett mycket retfullt vis dansade längs mållinjen innan en Djurgårdsförsvarare kunde rensa undan. Scandinaviumpersonalen avfyrade fyrverkeripjäserna och satte igång mållamporna i högsta “saftblandnings”-tempo, allt i tro och hopp om att 2-0 var ett faktum. Något dessvärre domaren, Thomas Andersson, helt riktigt gjorde “wash out” kring efter konsulterande med måldomaren.
Djurgården hade efter detta flera riktigt heta chanser och det kändes som att 1-1 skulle komma som ett brev på posten efter att Frölunda varit så nära en tvåmålsledning. Men ånyo, detta är säsong 2011/2012 och där har föregående års logik helt satts ur spel. Främst tack vare Frederik Andersen som fullkomligen storspelade och agerade tätare än den bästa av Always-bindor. Ett underbart tillskott vi fått till den här säsongen.
Den tredje perioden var relativt lik den föregående två där chanserna allt som oftast bara var av “sådär”-karaktär. Andersen fortsatte sitt storspel och på andra sidan spelade även Gustaf Wesslau mycket förtroendeingivande. Det stod tidigt klart att om Frölunda bara skulle kunna få in ett 2-0-mål skulle matchen vara avgjord för så stabilt som försvaret agerade idag fanns det inte på kartan att man skulle åka på två mål i baken.
Detta avgörande kom i en minst sagt tilltrasslad situation efter dryga 55 minuter i spelformen power play. Patrick Von Gunten stod framför Wesslau på bästa “Homer”-manér, något Djurgårdsförsvararna uppenbarligen inte gav sitt medtyckande kring. Tre stycken var på honom och brottade ner den stackars Schweizaren som hamnade i knät på Wesslau som därmed inte kom någonstans. Mitt i detta kaos nådde pucken Magnus Kahnberg som kunde lägga in pucken i, mer eller mindre, öppet mål. Situationen såg ju klart märklig ut och det var fullt förståeligt att Djurgårdarna direkt klagade hos domaren, men faktum var att de var de själva som orsakade fadäsen och Thomas Andersson godkände, helt riktigt, målet. Alldeles för ofta tar domarna för “givet” att regelvidrigheter från anfallande lag föregått sådana här situationer så det var desto härligare nu att se målet godkännas.
Efter detta spelades matchen mest av och det var aldrig någon fara på taket för Frölunda som äntligen steg tillbaks upp på vinnarspåret.
Segern idag var fullt logisk, Frölunda var det bättre laget rakt igenom och det syntes att Djurgården hade all respekt i världen för motståndarna. Riktigt skönt är det, som jag tidigare nämnt, att ha en så duktig målvakt som Andersen som siste utpost. Han sprider ett enormt lugn åt försvaret som kan fokusera på att plocka bort motståndare. Skotten behöver de inte bry sig om utan de tar dansken hand om. Bara hoppas att han inte toppat formen för tidigt i år utan kan bibehålla den över hela säsongen. Jag tror Frölunda är i det absoluta toppskiktet för att stanna. Det finns inget som talar för att detta skulle bero på tillfälligheter utan i år kan vi läsa tabellen “uppifrån och ner” för att få ett litet leende på läpparna.
Frölundas tre stjärnor för dagen:
Tre stjärnor: Frederik Andersen
Jag har vidrört hans insats en del tidigare i texten och fjärde nollan för säsongen (AIK-matchen inkluderad) var idag ett faktum och det skall bli kul att se hur många rekord han kommer slå under säsongen.
Två stjärnor: Fredrik Pettersson
Fortsätter imponera med sin energi och spellusta. Året borta i nordamerika har absolut inte gjort honom sämre. Skönt.
En stjärna: Nicklas Lasu
Lasu hade stod för flera bra initiativ under dagen och var farlig i anfallszonen vid flera tillfällen och dessutom väldigt nyttig i spel i numerärt underläge.
Statistik:
Frölunda - Djurgården 2-0 (0-0, 1-0, 1-0)
Första perioden:
-
Andra perioden:
1-0 (22.38) Mikael Johansson (Nicklas Lasu, Pierre Johnsson)
Tredje perioden:
2-0 (55.34) Magnus Kahnberg (Joel Lundqvist, Patrick Von Gunten)
Skottstatistik:
27-30 (7-12, 8-7, 12-11)
Utvisningar:
Frölunda: 10 minuter (5 x 2)
Djurgården: 8 minuter (4 x 2)
Domare:
Thomas Andersson, David Bergman
Publiksiffra:
10.507
