Frölundabloggen: Det ville sig inte – nu heller
Här bloggar Erik Lundin och Niclas Norlindh, med en twist och personliga betraktelser, om svensk hockey i allmänhet och om Frölunda i synnerhet.
Det blev en match ganska lik den senaste Frölunda och Luleå spelade mot varandra i Norrbotten. Den 14 januari vann Luleå med 2-1 efter straffar. Den här gången tog Jonas Rönnqvists lag hela trepoängaren (2-1).
Visst, något färgad är man väl, men jag tycker Frölundas insats var värd ett klart bättre öde på måndagskvällen. Man styrde enligt min mening matchen under två perioder – precis som senast lagen möttes – och Johan Gustafsson blev åter Luleås store matchvinnare.
Det här kunde dock ha slutat precis hur som helst.
En poäng av sex möjliga blev resultatet av två bra bortamatcher på kort tid mot Luleå. Det får Jonas Rönnqvist och hans lag vara minst sagt skitnöjda med – i alla fall med tanke på hur spelet har sett ut.
Henrik Tömmernes gjorde en av sina sämsta insatser för säsongen på måndagen. Gick bort sig vid Koivistos (släkten är värst…) lite turliga 2-1-mål och var sedan orsaken till två Luleå-frilägen i slutperioden.
Trist för Indians att inte få bättre utdelning då man gjorde sin tredje raka, riktigt bra bortainsats. Det sistnämnda är dock glädjande – och det här var, trots resultatet, ytterligare ett stabilt styrkebesked.
I och med att Frölunda-Luleå var den enda elitseriematchen som spelades under måndagen ligger Indians fortfarande fem poäng ovanför slutspelsstrecket och på torsdag möter man skadedrabbade, men formstarka Växjö på bortais.
Viktig match – minst sagt.
Bäst på isen mot Luleå sett ur ett Frölundaperspektiv var Frederik Andersen – igen – och Pierre Johnsson. Framåt skapade Dragkedjan mest och samspelet mellan Joel Lundqvist och Magnus Kahnberg fram till Christian Bäckmans 1-1-mål var oerhört vackert.