Frölundabloggen: Kallio lämnar – och ibland gör sanningen ont
Här bloggar Niclas Norlindh om svensk hockey i allmänhet och om Frölunda i synnerhet.
Tomi Kallio får efter mer än åtta underbara säsonger i Frölunda inget nytt kontrakt med klubben i hans hjärta. Även om det gör ont att erkänna, så tycker jag att Frölunda gör helt rätt.
Kallio är 34 år, blir knappast bättre än vad han varit – och nu när Niklas Andersson slutat är frågan hur bra Kallio egentligen skulle vara om han fick stanna.
Tomi gjorde enligt min mening just sin sämsta säsong i Frölunda. Han var inte längre lika självgående, alltför beroende av Niklas Andersson och Tomi hade dessutom en av elitseriens sämsta plus/minus.
Den Kallio man minns från guldåren, som tog pucken i mittzon, åkte in över blå, gjorde en gubbe och satte pucken i krysset – han finns inte längre. Tomi gjorde inte ett enda sådant mål den gångna säsongen.
Att peta in returer, så som Kallio gjorde majoriteten av sina mål under säsongen som gick – det finns det yngre, utvecklingsbara förmågor som är minst lika bra på.
Även om jag kanske låter ”hård” nu, så älskar jag Tomi Kallio. En underbar person och en underbar spelare, som dessutom älskade (älskar?) Frölunda av hela sitt hjärta.
Niklas Andersson sa efter sitt beslut att lägga av med ishockeyn att allt gott måste ha ett slut. Ja, det passar in klockrent på Kallio-affären också. Tyvärr.
I det läge Frölunda befinner sig i nu, måste man våga förnya. Det är precis vad Frölundas ledning börjat göra och även om folk älskar att kritisera Mats Ahdrian och hans kolleger, så tycker jag att detta är oerhört modigt gjort.
Kallio har tidigare visat att han får det svårt utan Niklas Andersson. Nu skulle han hamnat i en tredjelina – och hur skulle det gå?
Nej, detta är ett sorgligt, men helt korrekt beslut, som dessutom visar att Frölunda är fast beslutna att ta tag i situationen och förnya – det som många fans länge skrikit om.
Jag väljer på så sätt att se detta som något positivt. Det borde fler göra.
Jag köper helt om folk har en annan åsikt än mig om detta, men jag tror samtidigt det gäller att tänka längre än: ”Tomi var älskad av fansen – därför måste han få stanna”.
Tack för allt, Tomi. Du kommer alltid vara älskad i Göteborg.
