Frölundabloggen: "Succé" trots ringrostig förstafemma
Här bloggar Erik Lundin, med en twist & personliga betraktelser, om svensk hockey i allmänhet och om Frölunda i synnerhet.
Tio matcher drygt, in på serien, är kanske för få matcher för att ge ett resultat på hur bra ett lag är. Men jag sträcker mig ändå så långt att det går att skönja en tendens. Tendensen att Frölunda anno 2011/2012 har ett riktigt stabilt lag, med framförallt en trygg defensiv och en skön teamkänsla. Det är ju bannemig på tiden efter x antal skrala och hopplösa säsonger. Man har valt att satsa rätt. Det kan vi bocka av på listan. För en gångs skull byggt ett lag på det sätt som man bygger ett lag:
From behind.
Vi har skrikigt efter defensiva backar och tillslut fick vi ett par stycken 190 cm/100 kgs- kolosser i Pierre Johnson och Christoffer Persson. Finally.
Frederik Andersens svaghet skriver pressen om. Plockhanssidan. Han håller plocken för högt. Tydligen.
Ingen är mr 100%. Inte ens Frederik Andersen. Eller Henrik Lundqvist. Eller Tim Thomas.
Det jag med stor säkerhet vet är att Frederik Andersen kommer fortsätta bjuda på stort spel.
Big saves. 3 poäng.
Jag hoppas innerligt att Fredrik Pettersson - Mathis Olimb och Mika Pyörälä kommer igång rejält. För det finns så stor kapacitet hos dessa och kedjan är egentligen perfekt sammansatt. Det är väl som hos Hammarby. Lack of confidence.
Då är det skönt att vi kunde damma av kedjan från äldreboendet "draget". Jag visste att Magnus Kahnberg inte var slut. Jag visste att Joel skulle visa vilken kapten och ledare han är och jag visste att Jari Tolsa skulle visa på fler färdigheter än att åka och tackla sönder motståndarna.
